Var finns realismen i ett fossilfritt Sverige?

Utan en djupgående analys om grunderna för ett framtida fossilfritt samhälle blir miljöforskarnas förslag om kraftigt ökad produktion av fossilfri energi, med efterföljande exploatering av natur och miljö, bara ett hugskott. V måste kunna begära mera av våra miljöforskare om vi ska ha någon chans till en framtid på denna jord, skriver Ulf Svensson, civilekonom.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Replik

Fossilfritt, 18/8

Under många år hade Sverige en långsiktig, sektorövergripande fysisk planering av våra mark- och vattentillgångar samt vår energihushållning. Via Statens Planverk samordnades alla väsentliga aspekter av samhällets aktiviteter och vi fick ett embryo till en helhetsbild över landets mark-, vatten- och energiresurser samt de anspråk som ställdes från olika samhällsaktörer på dessa resurser. När Statens Planverk lades ner 1988, ett år efter att den epokgörande Brundtlandrapporten brett lanserat begreppet hållbar utveckling, avvecklades också de statliga ambitionerna till en samordnad samhällsplanering. I dag finns Boverket som har en helt perifer roll i jämförelse. Om Statens Planverk däremot hade fått fortsätta att verka hade vi med stor säkerhet haft något att bidra med internationellt för att hantera klimatkrisen, utöver skatt på koldioxid.

ANNONS

Riksdagen fattade år 1999 ett beslut om att inrätta 16 miljökvalitetsmål (det 16:e målet – om biologisk mångfald – tillkom dock vid en senare tidpunkt) där målet var att vi inom en generation skulle ha löst de stora miljöutmaningarna och de 16 målen beskriver det tillstånd i den svenska miljön som ska nås till 2020. Tyvärr når vi bara ett av målen till 2020 enligt Naturvårdsverket och missar således 15. Vid den storskaliga utbyggnaden av vindkraften har det visat sig att bland annat miljökvalitetsmålen biologisk mångfald och ekosystemtjänster tar storstryk vilket blir förödande om utbyggnaden sker explosionsartat och utan annan hänsyn än ”fossilfritt” som ledmärke. Nu kastar sig politiker, forskare, näringsliv efter FN:s 17 2030-mål och ingen talar i dag om våra inhemska miljömål.

Systematisk fragmentisering

Utan en djupgående analys om grunderna för ett framtida fossilfritt samhälle blir miljöforskarnas förslag om kraftigt ökad produktion av fossilfri energi, med efterföljande exploatering av natur och miljö, bara ett hugskott. Detta duger inte – vi måste kunna begära mera av våra ledande miljöforskare om vi ska ha någon chans till en framtid på denna jord. Men de båda forskarna har naturligtvis rätt i att det är något fel i vår kultur, där exploateringen av naturresurserna tenderar att accelerera, och att det är denna diskussion som måste till för att styra världen i mer demokratisk och solidarisk riktning. I stället för en systematisk fragmentisering av alla resurser krävs något annat; förslagsvis en samhällsplanering som klarlägger samband och konsekvenser av olika handlingsalternativ samt presenterar resultaten och inbjuder medborgarna till en öppen dialog.

ANNONS

Ulf Svensson

civilekonom och tidigare forskningsassistent på Chalmers, Stadsbyggnad som tillsammans med Dr. Matts Lundin utrett vindkraftsutbyggnadens transportutmaningar för bland annat Energimyndighetens och Trafikverkets räkning.

ANNONS