Replik
Psykisk ohälsa, 12/3
Anders Klingström med flera lyfter fram en viktig fråga kring hur samhället ska tackla den omfattande psykiska ohälsan i Sverige. Vi håller med om att psykoterapeuter fyller en oerhört viktig roll i hälso- och sjukvården. Dock presenteras en något skev bild kring psykologens roll och kompetens. Detta behöver kompletteras. Låt oss börja med att gå igenom vilken slags kompetens som krävs för att kunna ge patienter i hälso- och sjukvård en högkvalitativ bedömning, diagnosticering, behandling och utvärdering.
För det första behöver kliniker på vårdcentraler ingående kunskaper i kognitiva och biologiska processer. Varför det? Jo, för att kunna skilja psykiatriska symptom från andra faktorer (exempelvis patienter som ter sig deprimerade men som egentligen visar tecken på begynnande demens). Psykologprogrammen examinerar 30-60 högskolepoäng inom detta område. Motsvarande siffra för psykoterapeutprogrammen är 0–3 hp.
För det andra behöver kliniker på vårdcentraler ingående kunskaper utvecklingspsykologi för att kunna fördjupa symptombilden och exempelvis skilja åldersadekvat beteende från misstänkt neuropsykiatrisk problematik. Psykologprogrammen innefattar 27,5-45 hp utvecklingspsykologi. Motsvarande siffra för psykoterapeutprogrammen är 0–12 hp.
För det tredje behöver kliniker på vårdcentraler gedigna kunskaper i vetenskaplig metod. Varför det? Jo, helt enkelt för att kunna hålla sig uppdaterad och värdera nytillkommen forskning samt objektivt kunna utvärdera sina egna behandlingsinsatser. Psykologprogrammen omfattar vetenskaplig metod på avancerad nivå 19,5-25 hp samt ett eget vetenskapligt arbete om 30 hp. Motsvarande utbildning för psykoterapeuter omfattar 6,5-10 hp samt vetenskapligt arbete om 15 hp.
För det fjärde behöver kliniker på vårdcentraler en gedigen utbildning i organisations- och arbetspsykologi för att kunna planera arbetsflöden och systematiska utvärderingsmetoder inom verksamheten. Omfattningen på psykologprogrammet är 34.5-52.5 hp. Motsvarande siffra för psykoterapeutprogrammet är 0–3 hp.
Slutligen behöver kliniker på vårdcentraler ingående kunskaper i psykologisk behandling. Det totala omfånget av klinisk psykologi på psykologprogrammen är 60-88.5 hp samt yrkespraktik (19.5-22.5 hp). Dessutom följer ett års PTP efter psykologexamen som består av kliniskt arbete. Det totala antalet högskolepoäng avseende klinisk psykologi blir 82.5-108 hp (PTP och efterföljande specialistutbildning ej inräknad). Motsvarande siffra för psykoterapeutprogrammet är 48-67 hp.
Vår slutsats blir således att psykologer med sin breda utbildning har kärnkompetens för helhetsprocessen att både bedöma, diagnosticera, behandla och utvärdera psykologiska interventioner. Detta betyder naturligtvis inte att andra professioner bör exkluderas från kravspecifikationer. Tvärtom tycker vi att det vore en bra idé att utöka riktlinjerna och exempelvis definiera kuratorers oerhört viktiga kompetens inom socialt arbete.
Sveriges Kliniska Psykologers Förening:
Erik Andersson
leg psykolog, med dr
Linda Gjertsson
leg psykolog, specialist i klinisk psykologi
Lisa Bäckman
leg. psykolog, specialist i klinisk psykologi
Gustav Jonsson
leg psykolog
Sophie Österberg
psykologstudent
Amandah Melin
psykologstudent
Emil Lager
PTP-psykolog
Moa Pontén
doktorand
Pia Faller
leg psykolog, STP-psykolog
Olof Molander
leg psykolog, doktorand
Fredrik Odhammar
leg psykolog, leg psykoterapeut, fil dr
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.