Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Biogasäventyret var en förlustaffär redan från början – en typ av forskningsprojekt i gränslandet mellan experiment och kommersiell verksamhet som lämpar sig illa för kommuner att ägna sig åt, skriver debattörerna. Bild: Jonas Lindstedt, Magnus Glans

Våra politiker måste sluta leka riskkapitalister

Man kunde kanske tro att Göteborgspolitikerna skulle lära sig något av fiaskot i Gobigas. Men så verkar det tyvärr inte vara. Biogasanläggningen i Ryahamnen på Hisingen har blivit ett monument över hur fel det kan bli när politiker ska leka riskkapitalister med skattebetalarnas pengar som insats, skriver Christian Ekström, vd Skattebetalarnas Förening, och Johan Gustafsson, Slöseriombudsman.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Göteborgs biogassatsning Gobigas blev en ekonomisk härdsmälta som kostade skattebetalarna över två miljarder kronor. Trots att anläggningen står öde i dag kostar den fortfarande Göteborgarna två miljoner kronor om året.

Biogasäventyret var en förlustaffär redan från början – en typ av forskningsprojekt i gränslandet mellan experiment och kommersiell verksamhet som lämpar sig illa för kommuner att ägna sig åt. Att Göteborg ändå gav sig in i projektet beror nog mer på att man hade en kommunledning som hellre ägnade sig åt riskfyllda prestigeprojekt än åt att ta ansvar för en fungerande välfärd för de egna kommuninvånarna.

Biogasäventyret var en förlustaffär redan från början

Projektet skulle som mest få kosta lite drygt 700 miljoner men kantades av problem och fördyringar och en framtida lönsamhet blev mer och mer avlägsen.

I Skattebetalarnas rapport ”Göteborg – berättelsen om staden som blev en räknesnurra” som presenterades förra året beskriver ekonomihistorikern Jan Jörnmark (numera politiker för Demokraterna i Göteborg) hur beslutet att gå in i projektet fattades. Kommunala beslutsfattare spekulerade om ett kraftigt stigande oljepris från redan historiskt höga nivåer och drev igenom projektet utifrån denna gissning.

Se över beslutsfattandet

Man kunde kanske tro att Göteborgspolitikerna skulle lära sig något av fiaskot i Gobigas, eller något av de många andra exempel som Jörnmark radar upp i rapporten. Men så verkar det tyvärr inte vara. Projektet för dagen heter linbanan över Göta älv. Trots att kostnaderna skenar och Västtrafik hoppat av projektet med hänvisning till att de fyra miljarder den beräknas kosta är på tok för dyrt fortsätter Göteborg att planera för linbanan och överväger nu till och med att ta hela kostnaden själv. Bara planeringen har redan kostat skattebetalarna långt över 100 miljoner kronor.

Det är faktiskt helt orimligt att regeringen står passiv och låter lokalpolitiker runt om i landet slösa bort miljardbelopp på rena fantasiprojekt med hänvisning till det kommunala självstyret

Det är faktiskt helt orimligt att regeringen står passiv och låter lokalpolitiker runt om i landet slösa bort miljardbelopp på rena fantasiprojekt med hänvisning till det kommunala självstyret. Det hade väl varit en sak om det faktiskt var så att Göteborgarna själva fick stå för notan när de politiker de själva röstat fram leker riskkapitalister. Men bara i år tar Göteborg emot nästan 2,5 miljarder i utjämningsbidrag från andra kommuner. Antingen måste staten ställa högre krav på kommunerna, eller så får staten helt sonika sluta finansiera alla kommunala tokerier runt om i landet.

Trots alla misslyckanden har de som är ansvariga inte ens kritiserats av den kommunala revisionen. Det beror på att kommunerna – trots att de står för 70 procent av den offentliga verksamheten – regleras som om de var små ideella organisationer med revisorer tillsatta av de politiska partierna. Det minsta man kan begära är att den kommunala revisionen avpolitiseras och att Riksrevisionen får ett utökat mandat och resurser att även granska den kommunala verksamheten.

Reformera utjämningssystemet

Utjämningssystemet måste också reformeras. De justeringar som gjordes av utjämningssystemet tidigare i höstas berörde inte alls de problem som finns inbyggda i systemet utan snarare cementerade dem genom att öka omfördelningen med närmare två miljarder. Studier visar att den kommunala utjämningen har en marginal- effekt på 95 procent. Det innebär att om skatteintäkterna minskar i en kommun får de bara bära runt fem procent av kostnaden själva. Resten får alla andra kommuner stå för. Det leder till att många kommuner prioriterar just den här typen av dumdristiga prestigeprojekt före viktiga strukturreformer, vilket leder till slöseri och en press uppåt på kommunalskatterna. När kommunpolitikerna inte vill prioritera tvingas någon annan att göra det i stället.

Biogasanläggningen i Ryahamnen på Hisingen har blivit ett monument över hur fel det kan bli när politiker ska leka riskkapitalister med skattebetalarnas pengar som insats. Kommunerna är och bör inte vara företag och ska inte ägna sig åt idealistiska högriskprojekt, utan i stället fokusera på sitt kärnuppdrag. Risktagandet får de överlämna till riktiga företagare och riskkapitalister som inte sätter någon annans pengar på spel utan sina egna.

Christian Ekström, vd Skattebetalarnas Förening

Johan Gustafsson, Slöseriombudsmannen