Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Verkliga hoten. De som medvetet eller omedvetet ser på främlingsfientliga som vänner för att de uppfattas som islamisters fiender eller de som ser en vän i islamister då dessa ses som främlingsfientligas fiender behöver höra att fiendens fiende i båda fallen faktiskt är det öppna samhällets fiender, skriver debattören

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Våra fiender är politisk islam och främlingsfientlighet

Alla krafter som vill att vår samtid ska präglas av humanism behöver bekämpa ett tvehövdat monster vars huvuden består av å ena sidan politisk islam och å andra sidan främlingsfientlighet, skriver socionom Devin Rexvid.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I dessa dagar när islamistiska terrorattentat i Europa avlöser varandra har jag läst Michel Houellebecqs roman Underkastelse. Boken ger tillfälle till en rad viktiga reflektioner över dagens tillstånd och vad som bör göras. Boken skildrar ett fiktivt presidentval år 2022 där liberaler och socialisters nederlag gjort att valet står mellan Marine Le Pen och en islamist. Socialister och liberaler uppmanar sina väljare att rösta på islamisten. Dock räknar de inte med att den ”moderate” islamisten skulle urholka demokratin genom införande av sharialagar och överträffa Front Nationals antidemokratiska kapacitet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Underkastelse är verklighetsnära politisk fiktion. Det som inte är fiktion är dock främlingsfientligas frammarsch, islamisters tillväxt och liberaler samt socialisters dalande stöd i Europa. Inte heller liberaler och socialisters stöd till islamister, för att markera sitt avstånd till högerpopulister, är något påhitt. Statligt stöd till islamistiska organisationer i Sverige kan ses som ett exempel på detta.

En fråga som boken väcker är varför stora delar av Europa ännu inte tar faran med politisk islam på lika stor allvar som faran med främlingsfientliga rörelser? Delar av svaret finns i det faktum att Europa på grund av sin mörka erfarenhet av nazismen även fruktar de högerpopulister som följer demokratiska spelregler mer än islamister, då islamister inte anses ha sin historiska och kulturella rot i Europa och därför inte tros kan få massornas stöd och röst. Inget kan vara mer fel än detta antagande. Ökad ”radikalisering” och frekventa terrordåd i Europa, infiltrering av politiska partier samt växande islamistiska organisationer i Europa vederlägger detta antagande.

Vi får inte heller glömma att tvärtemot judar som var en utsatt grupp för både nazisters och andra judehatare, är det i dag islamister som världen över förföljer och terroriserar både muslimer och icke-muslimer.

Svårt att missa denna frammarsch

Det är alltså svårt att missa främlingsfientligas och islamisters frammarsch i Europa. Dessa krafter stärker varandra ömsesidigt. Värre är dock att förringa faran med den ena för att bekämpa den andra. Där dessa två extrema motpoler blir de starkaste och mest välorganiserade sociala krafterna, har andra krafter inte så mycket att välja på än att i praktiken sluta upp bakom en av dem.

Men vår samtid är inte dömd att få främlingsfientligheten, islamismens eller de bådas prägel. Vi kan åtminstone sluta med att reducera problemet med politisk islam till terrorism och irritera iväg folk till främlingsfientliga krafter. Att motverka islamistisk terror blir en polisiär och säkerhetsmässig fråga som kan hanteras med teknik, information och rättsliga medel. Att motverka politisk islam är dock en fråga som bör hanteras med politiska och kulturella medel.

Daltande med islamister – som fräckt kräver sharialagar i Väst och som ropar slagord mot demokrati, mänskliga rättigheter och västländers konstitutioner – är inte förenligt med tolerans, fredlig samexistens och kulturell mångfald. Att tolerera detta innebär snarare att ge islamister vatten på sin kvarn.

Finns det inte då en risk för ”islamofobi”?

Oss emellan: fruktar inte alla, inklusive många muslimer, det som IS, Boko haram, Hizbollah, Hamas, Al-Qaida, talibanerna, islamiska republiken Iran, gör? Eller är det så att ingen av dessa är muslimer och kan något om islam? Vad sägs om Erdogan? Om Saudiarabien? Om Muslimska brödraskapet? Är inte heller deras islam autentisk? Var kan vi hitta genuin islam? Är det inte så att folk bör frukta denna politiserade islam? Många muslimer fruktar och många fler bör frukta politisk islams brutalitet.

Ökar främllingsfientligheten

Om vi ska ta hänsyn till muslimers kultur och identitet i Europa, bör vi också se att det är islamister och deras västerländska allierade i kulturrelativistiska kretsar som ifrågasätter och demoniserar det västerländska utan att ge de muslimer som är bosatta i Väst en mänsklig identitet. Det är svårt att bortse ifrån att islamisters angrepp mot värden som förknippas med Väst, driver en del västerlänningar in i de främlingsfientligas famn.

Tvärt emot vissa teorier om civilisationernas krig har vi med ett krig mellan den civiliserade delen av världen och de ociviliserade, islamister och främlingsfientliga, att göra. Trots viktiga skillnader mellan dessa krafter finns det också slående likheter mellan dem. Båda är demokratins akilleshäl. De använder demokratiska kanaler för att sedan föra sin antidemokratiska och auktoritära politik. Nazityskland är ett gammalt exempel medan Erdogan är ett färskt sådant.

Epicentrum utanför Väst

Trots många blodiga islamistiska attentat i västvärlden ligger epicentrum för islamisternas brutalitet faktiskt inte i Väst, utan i Egypten, Iran, Irak, Syrien, Afghanistan, Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Sudan, Somalia, Nigeria med flera länder där flickor och kvinnor med oanständig klädsel, minoriteter som bekänner fel tro, fastavägrare, slöjvägrare, sekulära bloggare, blasfemiska konstnärer och HBTQ-personer hotas, förföljs, fängslas, torteras, våldtas, korsfästs och mördas.

Alla krafter som vill att vår samtid ska präglas av humanism eller åtminstone vill hindra Mellanösterniseringen av Europa, behöver därför bekämpa ett tvehövdat monster vars huvuden består av politisk islam och främlingsfientlighet. De som medvetet eller omedvetet ser på främlingsfientliga som vänner för att de uppfattas som islamisters fiender eller de som ser en vän i islamister då dessa ses som främlingsfientligas fiender behöver höra att fiendens fiende i båda fallen faktiskt är det öppna samhällets fiender.

Devin Rexvid

socionom, forskar om hedersrelaterat förtryck och våld