Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Våra barn lider ännu av sviterna efter tbc-utbrottet

Våra barn drabbades av tbc när de gick på förskolan. Beredskapen var dålig, medicinerna otillräckliga och samhällsstödet obefintligt. Det måste till en förändring av hälso- och arbetsmiljösynen på den svenska förskolan, skriver föräldrarna och ger förslag till förbättringar.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Ännu ett utbrott av misstänkt tbc-smitta har drabbat en förskola i Sverige den senaste veckan. Trots en kraftig ökning av tbc i Sverige vidtar inte myndigheter och förskoleverksamheter tillräckliga åtgärder. Läget är i stort sett detsamma i dag som när våra barn smittades för ett och ett halvt år sedan, menar föräldrar till tbc-smittade barn i Bromma.
Under 2005 fick vi på ett brutalt sätt kunskap om den allvarliga sjukdomen tuberkulos efter att våra barn smittats på dagis. En dagisfröken smittade 60 personer på förskolan, av dessa insjuknade sedan 23 barn i sjukdomen tuberkulos. Våra barn har sedan dess gått igenom tuffa behandlingar med allvarligt nedsatt hälsa, upp till fem sorters starka mediciner under 6-12 månader och regelbundna undersökningar som fortfarande pågår. På grund av att bakterien de smittades var av en så kallad resistent form, blev behandlingen ännu mer komplicerad och långdragen.
Ingen beredskap
När våra barn fick diagnosen visade det sig att vi inte hade särskilt mycket stöd.
* Vi fick bästa tillgängliga vård, men de mediciner som finns är otillräckliga, med jobbiga biverkningar och kan dessutom vara direkt skadliga för barn.
* Kommunen som driver vår förskola tog inte ansvar för det inträffade. Barnen var medtagna och påverkade av medicinerna men de ansvariga tog inga initiativ till särskild hänsyn till de sjuka barnen i den dagliga verksamheten.
* Vi var periodvis hemma med våra barn men det var inte möjligt att få ersättning för vård av sjukt barn.
* Det fanns inga försäkringar som täckte händelsen, vare sig kommunens eller våra privata barnförsäkringar gav någon ersättning.
* Det finns inte heller några lagar som, likt på vuxnas arbetsplatser, reglerar förskolebarnens arbetsmiljö. För små och dåligt ventilerade lokaler utgör en grogrund för smittspridning, men detta regleras inte.
Under de två senaste åren har antalet nya tuberkulosfall ökat med 40 procent (Källa: Smittskyddsinstitutet, 2005). Inte mycket har hänt sedan dess för att stoppa den ökade spridningen. Vi kan notera att:
* Landstinget har anslagit två miljoner kronor till att bygga upp ett tbc-center i Stockholm för att samla kompetens och förbättra omhändertagandet av patienter och smittspårning.
* Socialstyrelsen har i år lagt fram en rekommendation om hälsokontroll i samband med anställning i utsatt miljö, där förskolor ingår.
Förslag till ansvariga
Vi är glada över dessa ansatser, men det behövs fler konkreta åtgärder inom bland annat förskolor/ skolor. Vi hoppas att våra dyrköpta erfarenheter tas tillvara för att förhindra vidare smittspridning och bättre hjälp till de personer som drabbas.
Vi föräldrar kräver att verksamhetsansvariga i förskolan och ansvariga myndigheter:
* Regelbundet gör hälsokontroller av all personal i förskolan
* Följer de riktlinjer som finns för sanitära förhållanden i förskolan
* Lagstadgar om att arbetsmiljölagen även ska gälla för förskolebarn
* Skaffar försäkringar som gör det möjligt att ta ansvar för händelser som sker inom verksamheten
* Minskar barngrupperna på dagis för att minska smittspridning av alla sorters bakterier och virus.
Utöver detta anser vi att man måste öka det statliga anslaget för forskning och utveckling för att bidra med det akuta behovet att ta fram ett nytt tuberkulostest, nya mediciner och ett nytt vaccin.

Hélène Belin
Thomas Polteg
Camilla Wissmar
Dick Andersson
Lotta Dyfverman
Fredrik Dyfverman
Maria Södergren
föräldrar i Bromma