Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Maria Bard, sakkunnig DR Kongo, Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, pm och Niclas Lindgren, direktor, Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, PMUU.

Våldsspiralen i DR Kongo måste brytas av EU och FN

Vi är djupt oroade över utvecklingen i Demokratiska Republiken Kongo. Det politiska vakuum som uppstått bidrar till en farlig situation där befolkningen hamnar i kläm. Vi kan inte bara stå och se på medan människor lider och dödas, skriver Niclas Lindgren och Maria Bard, Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, PMU.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Tjugoåriga Eli jobbar i ett öppet gruvschakt i en by i Walungu-regionen i östra DR Kongo, där han med enkla verktyg utvinner guld. Eli berättar för oss att kroppen bara klarar omkring sex år i gruvan, sedan är den förstörd. Han har redan jobbat där i tre år. Trots att han och familjen bor i ett område rikt på guld, så kämpar de mot undernäring. En stor andel av barnen i området överlever inte sin femårsdag, bland annat till följd av att de inte har tillräckligt att äta.

När vi frågar den lokala regeringsrepresentanten om myndigheterna vet om att deras befolkning dör av undernäring, svarar han att de regelbundet får rapporter, men att de inte gör någonting.

Ignorerar folkets rop

Elis livssituation visar på den djupa tragedi och utsatthet som DR Kongos befolkning lever i. Samtidigt som den politiska eliten ignorerar folkets rop på hjälp och i stället lever i överflöd, svälter delar av befolkningen. Den politiska viljan att förändra situationen är liten.

Förhoppningarna om ett nytt styre för landet grusades under förra året när sittande president Joseph Kabila vägrade lämna ifrån sig makten och utlysa nyval. Protesterna från civilsamhället och oppositionen var massiva och omfattande demonstrationer genomfördes runtom i landet, men bemöttes med våld från regeringsarmén.

Många exempel på övervåld

Vi har i dag alltför många exempel på hur sittande regering använt övervåld mot sin befolkning i syfte att kväva regimkritiker och oliktänkande. Man har också kraftigt begränsat yttrandefriheten. Regimen försöker med alla medel hålla sig kvar vid makten och visar inte några tydliga tecken på att faktiskt vilja verka för att val sker i landet.

I slutet på förra året gick den katolska kyrkans biskopskonferens Cenco in för att medla mellan oppositionen och den sittande presidenten. De lyckades få till stånd ett avtal mellan parterna. Ett avtal som bland annat innebar att val skulle hållas under 2017, och att konstitutionen inte kunde ändras i syfte att tillåta president Kabila att ställa upp en tredje valomgång. Avtalet har dock ännu inte verkställts, och parterna har svårt att komma överens om handlingsplanen framåt. I slutet på mars annonserade Cenco att man drar sig ur förhandlingarna med motivationen att den politiska viljan att få till stånd ett val inte existerar. Detta är ett hårt slag mot befolkningen som satt stort hopp till Cenco:s förmåga att verka för fred. Om också katolska kyrkan med sin inflytelserika position har gett upp, vilka står då kvar?

Djupt oroande situation

Vi är djupt oroade över situationen i DR Kongo, och som vi uppfattar det så blir det allt värre. FN och EU har också reagerat starkt på det ökade våldet och den politiska oviljan. Samtidigt beslutade FN:s säkerhetsråd den 31 mars att förlänga den fredsbevarande styrkan Monusco:s mandat i landet, men att minska den med omkring 3 600 man. Detta sker samtidigt som strider blossar upp allt kraftigare på olika håll.

Frustrationen och ilskan är uppenbar bland landets befolkning och risken är överhängande att den kommer att eskalera ytterligare och spilla över i än mer omfattande våld. Vi ser exempel på detta i områden som tidigare varit lugna som till exempel i Kasaii-regionen, det område där svenska Zaida Catalán för några veckor sedan, i tjänst för FN, hittades mördad.

Viktiga steg att ta

Vi är oroliga över utvecklingen i DR Kongo och vill uppmana Sveriges regering att genom EU och sin plats i FN:s säkerhetsråd göra följande:

* Fortsätta ställa krav på DR Kongos regering och på oppositionen om att avtalet från 2016 ska verkställas och att val därmed hålls under 2017.

* Att ge tekniskt och ekonomiskt stöd till kommande valprocess.

* Utöka de EU-riktade sanktionerna till att gälla fler individer ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, eller som hindrar den demokratiska processen.

* Fortsätta att stödja civilsamhället och människorättsorganisationer som verkar för en demokratisk utveckling i landet.

Så länge orättvisorna fortsätter kommer vi att vädja till Sveriges regering att göra allt i sin makt för att verka tillsammans med de kongolesiska krafter som med demokratiska medel vill få till stånd en förändring för stabilitet, fred och rättvisa för folket i DR Kongo.

Niclas Lindgren

direktor, Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, PMU

Maria Bard

sakkunnig DR Kongo, Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, PMU