Ärlig rapportering är ett hot mot auktoritära ledare som försöker kontrollera sitt folk genom att begränsa informationen och därmed stänga dörren till omvärlden, skriver Annika Hernroth-Rothstein.
Ärlig rapportering är ett hot mot auktoritära ledare som försöker kontrollera sitt folk genom att begränsa informationen och därmed stänga dörren till omvärlden, skriver Annika Hernroth-Rothstein. Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT

Världens demokratier måste backa oss journalister

Jag ber inte den fria världens ledare att ta de risker som vi journalister gör – men kräver att de står bakom oss när vi förkroppsligar de värderingar de säger sig vurma för, skriver frilansjournalisten Annika Hernroth-Rothstein.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Att som journalist bevaka konfliktområden innebär att man accepterar risker, alltifrån att kidnappas, trakasseras och hotas till att dö I utförandet av sitt arbete. Vi skriver på det där osynliga kontraktet inombords och sluter fred med de eventuella konsekvenserna för att vi tror att de historier vi berättar och sanningar vi avslöjar sträcker sig långt bortom politiska och ideologiska skiljelinjer. Det finns en anledning till att institut som Freedom House använder pressfrihet som ett lackmustest för stater och nationer då vår möjlighet att arbeta fritt har en direkt korrelation till tillståndet i en demokrati och tystandet av vara röster vanligtvis betyder att ett lands politiska ledarskap har något att dölja. Vi journalister är kanariefåglar i kolgruvan för hela samhället och för att vårt offer inte skall vara för intet måste samhället möta upp oss och erbjuda sitt stöd, och därmed sitt skydd.

ANNONS

Belysa mörka platser

För några dagar sedan landade jag i Venezuela. Det skulle blivit min fjärde resa dit på tre månader och min tionde vecka av rapportering från ett av världens farligaste konfliktområden. Jag har rapporterat ifrån Venezuelas humanitära och politiska kris sedan januari i år och under den tiden har jag kidnappats av paramilitära grupper, hotats av chavistas och övervakats av regimens underrättelsetjänst. Jag har tagit alla dessa risker med öppna ögon och valt att återvända, gång på gång, för att jag tycker att områden som Venezuela förtjänar medierapportering och för att vårt arbete som journalister handlar om att vara ett ljus på världens mörkaste platser.

Så fort jag ställde mig i kön till passkontrollen förstod jag att något var fel. Soldaten framför mig såg mig rakt i ögonen, tittade ner i sin telefon och vinkade sedan till sig en kollega. En av dem kom fram till mig så snart jag kom fram till luckan, drog mig bryskt åt sidan och ställde mig en serie frågor, vars svar han verkade helt ointresserad av.

Sedan gick allt väldigt snabbt. Fyra GNB-soldater tog mig till ett rum på baksidan av ankomsthallen och trots upprepade försök så svarade ingen av dem på mina frågor om varför jag var där, vad jag gjort för fel eller vart de tänkt föra mig. Jag fick ingen möjlighet till tolk eller representation och inga officiella handlingar presenterades. Mitt öde var förseglat långt innan jag kom dit. 90 minuter efter att jag hade landat på Caracas flygplats så eskorterade två soldater mig ombord på ett flyg och deporterade mig tillbaka till Paris och trots mina tårar, bedjande och desperata krav på förklaringar så fick jag aldrig veta vad som skett, eller ens tala till mitt eget försvar.

ANNONS

Detta är förstås vad totalitära stater gör och det är just detta som gjort att jag började rapportera från Venezuela. Journalistik är olagligt på många platser jorden runt och ärlig rapportering är ett hot mot auktoritära ledare som försöker kontrollera sitt folk genom att begränsa informationen och därmed stänga dörren till omvärlden.

Den frustration jag känner just nu är inte främst riktad mot en regim som gör vad man kan förvänta sig. Utan riktad mot alla de demokratiska länder och ledare som sviker, inte bara oss journalister som arbetar i konfliktzoner, utan alla de människor utan en röst som dör en anonym död i medialt mörker. I en tid då sanningen urholkats, medier utmålas som fienden och desinformation sprids av alla förutom de som faktiskt är på plats så har det aldrig varit viktigare att aktivt stötta fri journalistik och tydligt fördöma dem som försöker tysta den.

Som journalister väljer vi inte sida, den enda allierade vi har är sanningen och vad den kan tänkas avslöja

Jag förväntar mig att Utrikesdepartement nu använder sin röst så att jag kan använda min för att sprida andras – och att den svenska regeringen lever upp till bilden av sig själv som humanitär stormakt.

Förtryck av journalister sker överallt, varje dag. Varje gång förtrycket bemöts med tystnad och passivitet drar det undan mattan under fötterna på oss som riskerar våra liv för att föra ut sanningen. Som reportrar räknar vi med den universella sanningen, att en fri press är ett skydd mot despotism. Närhelst den sanningen ifrågasätts eller går obekräftad blir vi lite mindre trygga och lite mer sårbara inför dem som räknar med att omvärlden ser åt ett annat håll.

ANNONS

Höj värdet på det journalistiska arbetet

Jag är medveten om de risker jag tar när jag återvänder ut på fältet om några veckor. Jag förväntar mig varken hyllningskörer eller personskydd men jag förväntar mig att den fria världens ledare, inklusive Sveriges, gör förtrycket och förföljelsen av journalister till ett kostsamt företag. Det låter måhända både svartsynt och högtravande men genom att höja värdet på journalistiskt arbete så kan vi även höja kostnaden för att döda och fängsla oss. Varje gång vår utsatthet minimeras så sänds signalen att vårt blod är billigt och att vi står ensamma i mörkret.

Som journalister väljer vi inte sida, den enda allierade vi har är sanningen och vad den kan tänkas avslöja. Ett fritt samhälle kan hantera det, uppmuntrar det och ser vår närvaro som en hedersbetygelse och ett friskhetstecken.

Jag ber inte statsministrar och presidenter att ta de risker som mina kollegor och jag gör men jag anser mig kunna kräva att de står bakom oss när vi förkroppsligar de värderingar de säger sig vurma för och att de gör ett aktivt och tydligt val: att antingen stå i ljuset eller bli en del av skuggorna.

Annika Hernroth-Rothstein

journalist

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS