Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Värderingsfrågan får inte kidnappas av populister

De svenska värderingarna är viktiga som gemensamt fundament för vårt samhälle. Vi ska vara stolta över dem men också ifrågasätta dem, eftersom värderingar är mycket mer seglivade och svårpåverkade än lagar, skriver Linnea Englund Davidsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Bildtext: Linnea Englund Davidsson

Almedalsveckan 2016 kommer sannolikt att gå till historien som den exakta tidpunkt då det återigen blev legitimt att i det offentliga rummet tala om svenska värderingar, då begreppet fick renässans.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det förvånansvärda är egentligen inte att detta koncept, som sedan ett antal år tillbaka varit förpassat till det politiska och mediala Sveriges skamvrå, återigen bubblar upp till ytan och tar plats i debatten. Det förvånansvärda är att begreppet varit så stigmatiserat, så förnekat och så bannlyst från det offentliga rummet.

Grundbult i samhällskonstruktionen

En del av detta trendskifte beror på att opinionen svängt och mittenväljaren åter börjat luta åt mer traditionella värderingar, vilket tvingat alla etablerade partier att kvickt skapa sig trovärdighet i frågan. En del speglar den nya populistiska högervåg som sköljt över den liberala västvärlden efter senaste årens kriser.

Men, jag skriver inte för att raljera över det politiska etablissemangets tvärvändning. Jag skriver detta för att jag hoppas och tror att den avgörande orsaken till att värderingsfrågan återigen seglat upp på agendan beror på det faktum att människor kommit till insikt om att den faktiskt är viktig. Allt för viktigt för att vi ska låta populister och nationalister monopolisera den.

För att värderingar och normer inte vare sig kan eller bör avfärdas som grundbult i en hållbar samhällskonstruktion, för att gemensamma värderingar är något som binder oss samman. För att gemensamma värderingar är något som faktiskt finns.

Men fortfarande avfärdas diskussionen som något populistiskt och allmänt fult på ledar- och debattsidor. Det som faller den obildade massan på läppen (ungefär som brexit) är inte viktigt och inte rationellt.

Till exempel skriver Anna Dahlberg på Expressens ledarsida och varnar för att Sverige ska falla ner i den provinsiella fällan av nationellt navelskådande. Jonas Gardell, även han i Expressen, ifrågasätter vad som är svenskt överhuvudtaget med svenska värderingar.

Argumenten bygger på den klassiska liberala dikotomin att individuella värderingar går att särskilja från hur vi interagerar som medborgare i samhället, att den privata och den offentliga sfären inte hänger ihop och inte heller bör göra det. Vilket givetvis är befängt. Alla medborgare utgör en lika stor liten del av vårt samhälle och var och en sätter en prägel på samhället i stort.

Svenska värderingar är de värderingar som är rådande i vårt svenska samhälle, bland oss som är svenska medborgare.

Andra kan tycka som vi

Vi möter dem i vår vardag. Vi kan observera dem i opinionsundersökningar. Vi uttrycker dem i vår politik, vår konst och våra media. Och de värderingsmönster och normer som dominerar i vårt land är utmärkande för oss som samhälle. Det innebär inte att människor på andra platser i världen inte kan tycka precis som vi, eller att människor i vårt land inte kan ha en annorlunda uppfattning än den allmänna – men det innebär att vi har någon form av värdegrund vi delar uppfattning om och som är unik för vår samhällskonstruktion.

Då Sverige är en demokrati är de alldeles essentiella också av den direkta anledningen att de faktiskt lägger grunden till vårt lagverk. Lagen är en produkt av vår politik, och politiken är en produkt av våra värderingar. Således har de gemensamma, landsavgränsade, värderingarna ett instrumentellt värde, men jag vill också hävda att de har ett egenvärde. Våra värderingar är grundläggande för hur vi uppfostrar våra barn, hur vi bemöter våra medmänniskor, hur vi delar arbetsbördan och ansvaret i hemmet och hur vi visar varandra respekt. De är närvarande i vårt civilsamhälle och präglar våra institutioner. De bygger det sociala kapital som ingjuter stabilitet och sporrar tillväxt i vår ekonomi.

Inte exkluderande

De är på något sätt nervsystemet som får alla delar av kroppen att kommunicera, för att parafrasera Platon, och liksom språkförbistringar kan orsaka misskommunikation kan grumliga eller totalt splittrade värderingar skapa problem för samspelet mellan alla samhällets delar och funktioner.

Våra gemensamma värderingar är viktiga att erkänna, att diskutera, ifrågasätta och att värna. Inte för att de på något sätt speglar oss som folk i avseende på något etniskt, nationalromantiskt eller exkluderande. Inte för att det ska hindra människor från att våga vara sig själva, hävda sina personliga uppfattningar, praktisera sin inividuella tro eller bara leva ut sina utmärkande egenskaper – utan tvärtom för att vi ska låtas göra allt detta. För vår trygghet och vår frihet i ett samhälle kan den allmänrådande värdegrunden och normer vara lika minst lika viktig som kodifierad lagtext, om inte viktigare. Värderingar och normer är mycket mer seglivade och svårpåverkade än lagar och regler.

Därför är dunkla värderingar som finner fäste i ett samhälle lika illa som dunkla lagar. Lika rimligt och rationellt som att bestrida lagar som befäster orättvisa bevekelsegrunder är det att ta strid mot värderingar som pläderar orättvisor och fördomar, bevattnar rasism och misogyni. Värderingar skiftar över tid och rum och är betingade av samhällets sammansättning.

Progressiva värderingar

Men de är också möjliga att påverka, därför är det så viktigt att alltid debattera dem. Ifrågasätta dem, granska dem och resonera kring dem. Men detta är bara möjligt om vi först erkänner dem - som ett gemensamt större koncept – i alla dess former med alla sina ursprung och olika historiska arv.

Sverige är i många avseenden ett land med unika och progressiva värderingar internationellt sett. Vi har stor respekt för det demokratiska systemet och för lagen, våra medborgerliga fri- och rättigheter håller vi högt. Vi har en liberal, individualistisk och tolerant syn på den enskilde medborgarens bestämmanderätt över sitt liv och sin kropp. Dessa värderingar skulle jag vilja hävda är några av våra mest grundläggande, gemensamma värderingar vi har.Om vi förnekar dem kan vi inte försvara dem, om vi låter populister monopolisera dem kan vi inte värna dem Och de är faktiskt värda att värna om.

 

Linnea Englund Davidsson

student på Politices kandidatprogrammet vid Uppsala Universitet