Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Väg in barnens hälsa i asylbesluten

Unna de ensamkommande en rättssäker handläggning. Ett första steg är att involvera barn- och ungdomspsykiatriker i handläggningen och barnkonsekvensanalysen. En sådan åtgärd skulle försvåra för Migrationsverket att fortsätta med sitt omvittnat brutala bemötande av de ensamkommande barnen, skriver Lars Ullerstam, psykiater.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Denna artikel vänder sig särskilt till två grupper av människor. Dels, och i första hand, till handläggarna på Migrationsverket. Dels till alla människor som förfäras över den brutala hanteringen av de ensamkommande barnen.

Till handläggarna: det behövs inga nya lagar och i synnerhet inte sådana undermåliga lagstiftningsprodukter som gymnasielagen. Vill man utöva barmhärtighet mot de ensamkommande barnen räcker det långt med den befintliga utlänningslagen. Den bestämmelse som ska tillämpas – och det noggrant – är bestämmelsen om hälsan i 1 kap. 10 § utlänningslagen.

Uppmuntra handläggarna

Till människor med hjärtat på rätta stället: gör vad ni kan för att stötta och uppmuntra handläggarna. Dessa statstjänstemän behöver nämligen allt stöd de kan få för att våga tillämpa bestämmelsen om hälsan. De kan nämligen inte räkna med att bli välsignade av verksledningen vars huvudsakliga bekymmer – att döma av dess uppträdande i medierna – är att ärenden inte expedieras kvickt nog.

Säkert är att läkarmedverkan i handläggningen skulle göra barnen bättre rustade att stå ut med avslag

Till handläggarna: bestämmelsen om hälsan tillkom för över 20 år sedan för att göra utlänningslagen förenlig med barnkonventionen som Sverige ratificerat några år tidigare. Lagstiftarnas uppenbara avsikt har varit att skydda de barn vilkas hälsa vi lägger i händerna på migrationsmyndigheterna. Bestämmelsen är därför som skräddarsydd för de ensamkommande barnen där de allra flesta – kanske alla – drabbats av psykisk ohälsa till följd av traumatisering (tre av fyra har befunnits lida av posttraumatisk stress enligt en studie på Asylhälsan Cosmos i Uppsala).

Glasklar bestämmelse

Bestämmelsen har följande lydelse: i fall som rör ett barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa kräver.

Denna bestämmelse har drag av ramlag, men det hindrar inte att den på en punkt är glasklar. Innan en migrationsmyndighet får vidta en åtgärd som äventyrar ett barns hälsa är den skyldig att skaffa sig kunskap om detta barns hälsa. Det står inte uttryckligen i förarbeten eller annan rättskälla att läkare ska medverka i handläggningen och barnkonsekvensanalysen, men det säger sunda förnuftet. Att finna personer med erforderlig sakkunskap inom någon annan yrkeskår torde vara ogörligt.

Ett oeftergivligt krav på handläggningen i dessa ärenden – vilket understryks av redan inträffade självmord – är att diagnostisera behandlingskrävande depression och bedöma suicidrisk. Med detta i särskild åtanke undrar man hur Migrationsverket burit sig åt för att lösa sin av lagstiftarna ålagda uppgift att skydda de ensamkommande barnens hälsa. Det svar jag fått av Migrationsverkets kundtjänst är chockerande: Migrationsverket anlitar inte några läkare rutinmässigt i dessa ärenden.

Involvera psykiatriker

Vad göra? Svaret är enkelt: unna de ensamkommande barnen en rättssäker handläggning. Ett första – och oundgängligt – steg är att involvera barn- och ungdomspsykiatriker i handläggningen och barnkonsekvensanalysen. En sådan åtgärd skulle försvåra för Migrationsverket att fortsätta med sitt omvittnat brutala bemötande av de ensamkommande barnen (läs till exempel psykoterapeuten Birgitta Göranssons och barn- och ungdomspsykiatern Magnus Kihlboms artikel i SvD Debatt 2017-10-01) och säkerligen sätta stopp för de vedervärdiga deportationerna inom Sverige. Sannolikt skulle en del självmord och andra tragedier avstyras. Om läkarsignerade barnkonsekvensanalyser skulle påverka beslutsutfallet vid asylprövningen är oklart; säkert är att läkarmedverkan i handläggningen skulle göra barnen bättre rustade att stå ut med avslag.

Lars Ullerstam

psykiater