Under många decennier har Sverige haft tillgång till riklig och trygg el till konkurrenskraftiga priser. Det har haft enorm betydelse för framväxten av en stark nationell industri. I dag sker stora investeringar i ny industri, inte minst i norra Sverige. Men den positiva utvecklingen riskeras om inte kraftfulla insatser görs för att trygga den planerbara elenergiförsörjningen framöver. Osäkerheten har ökat mot bakgrund av kriget i Ukraina såväl som riskerna för framtida elransonering.
Det råder idag bred enighet om att Sverige behöver ungefär dubblera elproduktionen inom 20 år. Vindkraften kommer att fortsätta byggas ut men den ökande andelen väderberoende produktion skapar problem i form av prisvariationer och tillfälligt stora importbehov. Transmissionsnätet är inte skapat för att hantera den stora överföring som krävs, här behövs omgående förstärkning av kapaciteten. Vindkraften tillför inte heller svängmassa, vilket medför behov av att bygga upp frekvensstabilisering på annat sätt. Utöver det måste en kraftigt utbyggd lagringskapacitet till.
Vindkraften kommer att fortsätta byggas ut men den ökande andelen väderberoende produktion skapar problem i form av prisvariationer och tillfälligt stora importbehov
Som företrädare för ingenjörskåren har vi självklart tilltro till våra kollegors förmåga att klara av tekniska utmaningar. Energilagring i batterier och vätgas kommer att bli viktiga delar för att säkra effekt och balans i näten. Men omfattningen av lagring, kostnader, tidsåtgång och miljöbelastning är grovt underskattad.
Även när fordonsparken utgörs av elbilar kommer den samlade batterikapaciteten bara hantera effektbehovet på marginalen. För längre lågproduktiva perioder från vindkraften krävs batterilager i en helt annan skala. Som räkneexempel är den idag samlade batterikapaciteten från el- och hybridfordon 8 GWh medan 30 procent av lagringsbehovet för en vecka utan vind vintertid är tusen gånger mer. Nätet måste dessutom ha kapacitet för både laddning och elanvändning samtidigt.
Vätgas har fördelen att den efterfrågas av industrin som kommer att vara drivande i utvecklingen av en infrastruktur för framställning, lagring och distribution. Att framställa vätgas från el och sedan konvertera den tillbaka till el innebär en energiförlust på runt 60 procent. Det är betydligt bättre att använda elen direkt när möjligheten finns.
Större prisfluktuationer
Andra lösningar är energieffektivisering och efterfrågeflexibilitet, där kunderna tjänar på att förlägga konsumtionen när elbehovet är lägre. De lågt hängande frukterna i effektivisering är redan plockade. Den stora utmaningen blir att klara effekten, fler av dygnets timmar kommer att bli ansträngda. Risken ökar därmed också för större prisfluktuationer, vilket påverkar konkurrenskraften. För att minimera kostnader kan arbetstid förläggas till billiga eltimmar. Men vi kan inte ha ett samhälle som bygger på att anställda måste jobba när det blåser oavsett tid på dygnet.
Svensk industris utveckling står och faller med en väl fungerande och starkt ökande planerbar eltillförsel. Det kraftigt ökade elbehovet kräver att vi tar bort alla skygglappar vad gäller framtida svensk energiproduktion.
Vi kommer inte ifrån att tekniska lösningar inte löser alla problem med en stor andel väderberoende el. Därför menar vi att följande behövs:
– Kärnkraftreaktorer drivs under sin livslängd samt att fjärde generationens kärnkraftteknik med modulära mindre kraftverk utreds.
– Ytterligare ökat uttag av biomassa för elproduktion med ny teknik undersöks.
– Vattenkraften fortsatt är ryggraden i svensk elproduktion och att uppgradering av turbinerna genomförs.
– Ny teknik för energieffektivisering implementeras inom industri och bostäder.
– Transmissionsnätens kapacitet förstärks för ökad överföring, att investeringar i smartare elnät görs för såväl energi som effekt liksom utveckling av nya tekniker för lagring av elenergi.
– Miljötillstånd och elnätskoncessioner hanteras skyndsamt.
– Vätgas blir en viktig energibärare för transport och industriella processer med en tydlig plan för produktion, lagring och distribution.
Ulrika Lindstrand, förbundsordförande, Sveriges Ingenjörer
Per Norlander, 1:e vice förbundsordförande, Sveriges Ingenjörer
Sara Anvarsson, 2:e vice förbundsordförande, Sveriges Ingenjörer
Johan Kreicbergs, samhällspolitisk chef, Sveriges Ingenjörer