Den 18 mars 2019 publicerades en debattartikel i GP skriven av Sacorådet i Göteborgs stad. I artikeln uppmanade Sacorådet kommunstyrelsen i Göteborg att skjuta till mer medel för att täcka stadsdelarnas budgetunderskott. Sedan dess har det varit tyst från kommunstyrelsen, och nu börjar stadsdelarna se konsekvenserna av sina respektive budgetunderskott. I Västra Hisingen innebär budgetunderskottet att förvaltningsledningen meddelat att ambitionerna och kvaliteten på välfärden måste sänkas för att anpassa sig efter sin nya ekonomiska kostym. Därför kommer personal att sägas upp inom äldreomsorgen, funktionshinderverksamheten samt individ- och familjeomsorgen.
Händelseförloppet är logiskt. Sommaren 2018 försvann skolan och förskolan från stadsdelarna och centraliserades efter ett politiskt beslut. Stadsdelarna har tidigare kunnat använda överskotten från förskolan och grundskolan till att täcka upp underskotten som ofta präglar äldreomsorgen, funktionshinderverksamheten samt individ- och familjeomsorgen.
Stadsdelarna har tidigare kunnat använda överskotten från förskolan och grundskolan till att täcka upp underskotten som ofta präglar äldreomsorgen, funktionshinderverksamheten samt individ- och familjeomsorgen.
Underskotten inom dessa verksamheter uppstår ofta på grund av att det är svårt att budgetera utifrån att det är medborgarnas behov av lagstadgade biståndsinsatser som styr utgifterna, samtidigt som det finns få möjligheter till intäkter. Samtidigt har den nya nämnden i Västra Hisingen röstat igenom alliansens (M, L och KD) budget som enbart innebar en ökning med 15,7 miljoner i 2019 års budget gentemot budgeten för 2018. För att sätta detta i perspektiv hade S, MP och D lagt fram varsitt budgetförslag vilka innebar en ökning om 35–40 miljoner från 2018 års budget, och V hade lagt fram ett förslag om en ökning om 86,8 miljoner. I den framröstade budgeten ingår besparingar i form av effektiviseringar om 16,5 miljoner. Detta har lett till att stadsdelen nu bland annat har beslutat att avveckla verksamheten Vingen som arbetar med sociala insatser för unga vuxna i framförallt Biskopsgården.
Senast i höstas inför riksdagsvalet debatterade partiledarna en hel del kring hur man skulle tackla frågan kring kriminaliteten i de av polisen benämnda särskilt utsatta områdena, av vilka Biskopsgården ingår. Från många partiledare var svaret att öka den polisiära närvaron i områdena, men vi som arbetar inom individ- och familjeomsorgen vet att polisen ensam inte kan tackla den här frågan. Istället måste det ske i kombination med sociala insatser från kommunen, vilket Akademikerförbundet SSR:s förbundsordförande Heike Erkers och Polisförbundets ordförande Lena Nitz skrivit mer om i SvD 180617. Det är uppenbart att det inte ligger i Västra Hisingens stadsdelsnämnds intresse att satsa på sociala insatser för att förhindra att unga vuxna i Biskopsgården hamnar i utanförskap.
Istället cementeras bilden av att Biskopsgården och dess sociala problem inte är en prioriterad fråga för politikerna, och därmed cementeras även utanförskapet som redan präglar området.
Istället cementeras bilden av att Biskopsgården och dess sociala problem inte är en prioriterad fråga för politikerna, och därmed cementeras även utanförskapet som redan präglar området. På så sätt riskerar fler unga att rekryteras av organiserade kriminella nätverk eftersom de inte ges något hopp om att kunna leva bättre och tryggare liv. Dessutom är det troligt att den ekonomiska besparingen i verkligheten inte blir någon besparing utan istället innebär utökade utgifter. Detta då arbetsuppgifterna som Vingen har utfört antingen måste tas över av en annan grupp inom Socialtjänsten som i så fall behöver rekrytera mer personal för att kunna möta sina nya arbetsuppgifter, eller så tvingas stadsdelen köpa platser hos dyra utförare vilket i längden kostar långt mycket mer pengar än vad Vingen någonsin gjort. Eftersom Vingen jobbat med ungdomar som fått biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen kan deras arbetsuppgifter inte bara försvinna, utan måste tas om hand på andra sätt.
Göteborgs stads mål om en jämlik stad ”som bidrar till ett gott liv för alla” tycks enbart vara ett symboliskt mål utan förankring i verkligheten, för det som pågår nu i Biskopsgården tyder på raka motsatsen. Det är viktigare än någonsin i detta bekymmersamma ekonomiska läge att Göteborgs stad tar ansvar för stadsdelarnas underskott så att det är möjligt att kunna upprätthålla en god service och standard för hela stadens medborgare. Annars riskerar utanförskapet, kriminaliteten och kostnaderna att fortsätta öka. Med försämrade levnadsvillkor för medborgarna kommer även utgifterna för samhället att öka. Att skära ned på individ- och familjeomsorgen innebär inte bara försämrad arbetsmiljö för dem som jobbar inom den, det innebär också ökade kostnader i längden för samhället som till syvende och sist måste ta hand om konsekvenserna.
Tobias Gullberg Lindh
ordförande Akademikerförbundet SSR:s lokalförening i västra Hisingen
Kristofer Astemo
ordförande Akademikerförbundet SSR:s lokalförening Göteborgs stad