Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Upploppsmakarna bekämpade inte rasism

Jag var på plats från start under söndagens Black lives matter-demonstration i Göteborg. Många av plakaten som syntes till på Heden manifesterade fredliga och antirasistiska budskap. Men när demonstrationen rörde sig mot Götaplatsen blev stämningen allt hätskare och situationen började urarta, skriver Sofie Löwenmark.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Utöver skyltarna med fredliga budskap fanns också de vars skyltar hade tagit rasismtemat till andra nivåer och uppmanade till kamp för socialismen och signalerade hat mot polisen. Från ”scenen” talades det om polisbrutalitet och att könsförtryck är rasism. Relativt många var maskerade på ett sätt som till synes inte berodde på coronapandemin.

Efter en dryg timma rörde sig demonstranterna upp mot avenyn. Jag gick vid sidan om tåget och uppskattade antalet deltagare till flera tusen personer. Maskeringen ökade och knallskott smälldes av direkt när tåget börjar röra på sig. Nassesvin och andra smädelser skanderades mot polisen längs vägen runtom i staden. Den hätska stämningen stegrades sakta men säkert och det kändes ofrånkomligt att situationen skulle urarta.

Poliser till fots attackerades

Vid Götaplatsen eskalerade stämningen ytterligare när demonstranter krävde att poliser skulle knäböja och sedan reagerade med att kasta flaskor mot den stående polisen. Vid Bältespännarparken startade kravallerna ungefär samtidigt på båda sidorna om Avenyn. Maskerade män kastade stora stenar, elscootrar och flaskor mot piketbussarna under jubel från stora klungor demonstranter. Poliser till fots attackerades av stora grupper. Gatsten bröts upp. Hundratals människor med strid för ögonen var i rörelse och stämningen var lika laddad som hatisk.

De våldsamma upploppen pågick under många timmar Polisen var i ett märkbart underläge och tvingades gång på gång backa till mobbens glädje och ytterligare fysiska attacker. Rusningar och stenkastning skedde samtidigt och från flera håll. Mellan Brunnsparken och Kungsportsplatsen ven stenar, flaskor och andra föremål och piketbussarnas fönster och lyktor attackerades med tätt matade hoppsparkar.

De maskerade männen skanderade hora samtidigt som de krossade rutor och fortsatte attackerna

Ett par personer i gula västar, sannolikt dialogpoliser, jagades utanför NK av en mobb med stenar i händerna och skyltfönster krossades i Arkaden. De maskerade männen skanderade hora samtidigt som de krossade rutor och fortsatte attackerna. Inget tycktes vara heligt. Det var scener av ett fullständigt kaos. Vid ett tillfälle blev jag själv hotad när jag försökte filma angrepp mot poliser och butiker. Situationen var djupt obehaglig.

Journalister och fotografer som emellanåt både duckade och sprang rapporterade om pågående ”oroligheter” och ”tumult”. Samtidigt var en kamp om sanningen i gång på sociala medier.

Demonstranter hejade på

Att flertalet vandaler var en del av demonstrationen råder det ingen tvekan om och att andra demonstranter hejade på och uppmuntrade våldsamheterna är lika säkert. Att det dessutom närmast uteslutande var män av utländsk härkomst som stod för attackerna kan ingen förneka. Deras insats för att öka motsättningar i samhället torde vara svårslagen.

Den här dagen började som en aktion mot rasism. Men begreppet tillåter numera aktivister att kidnappa det för sina egna syften, för en stor del av det som sades på Heden har naturligtvis inget att göra med rasism, i alla fall inte med den innebörd som lagen och många av oss andra lägger i det. Och just i detta finns en viktig lärdom: om man låter varje känsla av orättvisa kallas rasism och om man ser oliktänkande och polisens existens i sig som fiender och del av en rasistisk struktur som ska bekämpas i ett krig, då är spjället vidöppet för det som hände i söndags. Särskilt i ett samhälle som redan är utsatt för effekter av misslyckad integration. Den som tillåter att begreppet får de urvattnade innebörderna är delaktig i den utvecklingen.

Gjorde ont att se

Efteråt är det två saker som jag särskilt tänker på. Den ena är bilen som ovetandes svängde in på Avenyn och plötsligt befann sig bland stenkastande maskerade män, smällare och polispiketer med blåljus och påslagna sirener. Det gjorde ont att se skylten med övningskörning. Den andra är flyttlasset som ligisterna plundrade och slog sönder, spillrorna av en människas hem utspridda på marken, bland dem en ung pojkes teckningar som ligisterna trampade på.

För de som drabbades och kommer att drabbas av vandalismen och upploppen är andra än ligisterna. Det är kanske snarare dem som fick städa undan förödelsen i tidiga morgontimmarna. Kanske var någon av dem också ägare till en av det 30-tal bilar som under natten brann utanför city.

Krossat glas kan skyfflas upp. Hatet och föraktet som visades upp under upploppen kommer bli svårare att hantera.

Sofie Löwenmark Stiftelsen Doku, politisk sekreterare Demokraterna

Fotnot: Texten är skriven som privatperson.