I 14 år har våra yrkesgrupper sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och barnmorskor tålmodigt väntat på att arbetsgivaren skall ta krafttag för att råda bot på lönediskrimineringen. Sedan 2002, då arbetsgivaren köpte in sitt arbetsvärderingsinstrument har man kartlagt och haft handlingsplaner för att tillfredsställa Jämo och DO, men resultatet har varit magert. Det har funnits alldeles för lite pengar för att det skall hända något. De senaste åren har arbetsgivaren lagt stort fokus på lönespridning och det är väl helt okej om man har så mycket pengar att det inte blir på bekostnad av livslöneutvecklingen.
Stänger vårdplatser
Runt om i hela Sverige stänger man vårdplatser på grund av sjuksköterskebrist, nu senast på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Men när Vårdförbundet talar om brist och att marknadskrafterna borde ha inverkan på löneutvecklingen (vilket den har för alla andra i samhället) så försöker arbetsgivaren hitta andra förklaringsmodeller.
När majoriteten av sjuksköterskorna som lämnar vården helt, i dagsläget cirka 46 000, talar om brist på återhämtning, ett extremt högt arbetstidsmått och om obefintlig livslöneutveckling, så avfärdar arbetsgivaren detta och tror att det beror på något annat. Vad detta ”något annat” skulle kunna vara har aldrig framgått.
Satsa på ett regionalt lönelyft
Så nu har jag ett förslag till regionrådet Jonas Andersson (L) och hans politikervänner i VGR: varför inte använda överskottspengarna, 1,5 miljarder, till ett regionalt lönelyft motsvarande den statliga satsningen som görs för lärarna?
Allt för att göra ett seriöst försök att råda bot på lönediskrimineringen av medarbetarna i VGR. Det borde ju vara skämmigt att efter 14 år inte ha klarat av att åtgärda ett så viktigt medarbetarproblem som att slippa vara lönediskriminerad.
Bra villkor avseende lön, arbetstider och arbetsmiljö är tre helt avgörande faktorer för att över huvud taget kunna kalla sig en attraktiv arbetsgivare.
Skall det finnas någon möjlighet att locka tillbaka välutbildade medarbetare som lämnat verksamheten så måste man ha något att erbjuda.
Ingen, absolut ingen, kommer tillbaka om förutsättningarna är de samma och ingen hållbar, långsiktig lösningen finns på plats.
Och Jonas Andersson, det går att ha flera lönerevisioner per år, så det är bara att börja jobba, det är fortfarande flera veckor innan året är slut.
Marita Tenggren
leg sjuksköterska, förtroendevald för Vårdförbundet Sahlgrenska Universitetssjukhuset