Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Eftersom skolans kostnader för såväl löner som lokaler ökar snabbare än inflationen måste resurstillskotten öka mer än inflationen, annars kommer i praktiken resurserna inte att öka, skriver debattören. Bild: Jessica Gow/TT, Pressbild

Underfinansierad skola kräver mer pengar på riktigt

Ingen kan ha undgått debatten om skolans degradering de senaste åren. Försämringen beror på en utbredd underfinansiering. Kommunerna måste nu prioritera skolan och förskolan först, låta annat stå tillbaka och till sist vara bredda att höja kommunalskatterna, skriver Johanna Jaara Åstrand, lärarförbundet.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Snart sagt varenda skola och förskola i kommuner över hela landet brottas med sparbeting och knappa resurser. För lärarna innebär det en ökad arbetsbelastning som ytterligare höjer tempot och stressen – från en redan hög nivå.

Kommunerna pressas av att barn, unga och äldre blir fler, vilket ökar kostnaderna för både äldreomsorg och utbildning. Till detta kommer en konjunkturavmattning. Sveriges kommuner och landsting (SKL) räknar med att primärkommunerna saknar 17,5 miljarder kronor till år 2023.

Situationen riskerar att bli ohållbar. I en undersökning som Lärarförbundet gjorde förra året uppgav fem av tio lärare att arbetsbelastningen redan är för hög. Varannan lärare uppgav att de ofta har en bristande sömn som får konsekvenser på funktionsförmågan. Jämfört med andra yrkesgrupper är detta höga och alarmerande tal.

För få resurser

En viktig orsak är en pågående underfinansiering av skolan. Resurserna till skolan har realt sett inte ökat de senast åren. Den nominella kostnadsutvecklingen per elev mellan åren 2012 och 2018 har visserligen ökat med nära 20 procent (data från Skolverket). Men om man justerar för utvecklingen av skolans lokalkostnader och löner för lärare och annan skolpersonal, så framgår att resurserna per elev är på samma nivå 2018 som 2012.

Eftersom skolans kostnader för såväl löner som lokaler ökar snabbare än inflationen måste resurstillskotten öka mer än inflationen, annars kommer i praktiken resurserna inte att öka

De senaste åren har vi haft en period när lönerna har ökat klart mer än inflationen i samhället och skolan är inget undantag. Eftersom skolans kostnader för såväl löner som lokaler ökar snabbare än inflationen måste resurstillskotten öka mer än inflationen, annars kommer i praktiken resurserna inte att öka. Det är just det vi ser mellan 2012 och 2018.

Realt sett minskar resurserna per elev mellan 2012 och 2017 från 110 000 kronor per år till ungefär 109 000 kronor. 2018 tillför regeringen skolan en miljard kronor i likvärdighetsbidrag och en halv miljard kronor i jämlikhetsbidrag, det vill säga 1 200 kronor per elev. Men i praktiken återställer den satsningen bara resurserna till 2012 års nivå.

I praktiken återställer den satsningen bara resurserna till 2012 års nivå

Trots utbildningsminister Anna Ekströms (S) upprepande mantra att regeringen förra mandatperioden tillförde 15 miljarder kronor till skolan så har ingen real resursökning kommit till stånd. Justerat för löne- och lokalkostnadsökningar, så har alla skolsatsningar som den rödgröna regeringen såväl som den tidigare Alliansregeringen gjort under 2010-talet endast upprätthållit status quo.

Situationen inte jämförbar

Men Sverige satsar väl jämfört med andra länder väldigt mycket på skolan, kanske någon invänder. Tyvärr är det inte så. OECD redovisar regelmässigt statistik över vad som kallas Primary school, det vill säga grundskolans klass ett till sex (Education at a Glance). Sett till hur mycket som läggs per elev relativt BNP per capita hamnar Sverige i nivå med genomsnittet för OECD – varken mer eller mindre. Sverige samsas i mittfältet med bland annat Estland, Finland och USA.

Men att jämföra BNP per capita per elev ger inte hela bilden. I Sverige är till exempel skolmåltiderna fria, en kostnad som bara finns i ett par ytterligare länder.

Men att jämföra BNP per capita per elev ger inte hela bilden. I Sverige är till exempel skolmåltiderna fria, en kostnad som bara finns i ett par ytterligare länder. Sverige har även en geografi som genererar högre kostnader för exempelvis små skolor och skolskjutsar.

Ser man till vad endast undervisningen kostar visar OECD:s statistik att Sverige ligger under genomsnittet vad gäller personalkostnader under de sex första skolåren relativt BNP per capita per elev. I topp ligger Sydkorea, Storbritannien och Norge.

Under drygt ett decennium har en våg av reformer sköljt över svensk skola, utan att tillräckligt med resurser har vikts för det. Lärare har fått allt mindre tid för det som är själva kärnan i uppdraget: undervisningen och den pedagogiska utvecklingen. Nu riskerar läget att bli än värre.

Statsbidragen till utbildning och kommuner behöver öka kraftigt för att klara de demografiska utmaningarna. Kommunerna borde å sin sida prioritera skolan och förskolan först, låta annat stå tillbaka och till sist vara beredda att höja kommunalskatterna. Vi rustar inte Sverige starkt inför framtiden genom att skära ner på skola och utbildning.

Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet