I början på september i år offentliggjordes att en etisk granskningsgrupp vid Göteborgs universitet funnit oegentligheter i forskning som Karolinska institutets (KI) prorektor varit involverad i. Anmälan om misstänkt oredlighet hade lämnats in redan 2018 varefter KI valt att låta ett annat lärosäte utreda ärendet. Resultatet blev att prorektorn fick avgå från sin tjänst.
För KI:s del är detta naturligtvis ytterst besvärande då man knappt har hämtat sig från Macchiariniaffären. Att oredlighet och fusk förekommer inom akademisk forskning är nu ingen nyhet men vi menar att blicken bör höjas över enskilda fall för att se vilka strukturella förhållanden som kan utgöra incitament för sådana beteenden.
Fler forskare – högre tryck
Vi menar att villkoren för akademisk forskning under de senaste decennierna genomgått förändringar som kan leda till oetiska beteenden. Under åtminstone de senaste 30 åren har antalet disputerade ökat markant vilket inte motsvarats av en ökning av fakultets- och externa forskningsrådsanslag. Beviljningsgraden är låg och konkurrensen stenhård. Forskningsmedlen går också i de flesta fall till kortsiktiga projekt om högst tre år.
Universitet och högskolor ska i dag även profilera sig i konkurrens med varandra vilket i forskningsverksamheten tar sig uttryck bland annat i försöken att skapa så kallade ”centers of exellence”, elitinstitutioner. Här gäller det att attrahera kända och sedan tidigare meriterade forskare inom de aktuella fälten, något som påtalats av Sten Heckscher i hans utredning av Macchiariniaffären.
För den enskilde forskaren finns det ett sätt att hävda sig i denna kontext; att publicera mycket och ofta. Det är primärt antalet vetenskapliga publiceringar som bestämmer om man ska få en tjänst eller ett forskningsanslag. Detta har lett till vad som i det närmaste kan beskrivas som en galopperande inflation av vetenskapliga publiceringar. I denna situation riskerar kvalitetsgranskningen att bli lidande.
Den institutionella granskningen av forskningsresultat, peer review, har visat sig fallera, ibland grovt
Den amerikanske sociologen Robert K. Merton hävdade redan på 1940-talet att ”organiserad skepticism”, forskarnas kritiska kollegiala granskning av forskningsresultat utgör en hörnsten i det etos som utgör en garanti för en sund kunskapsutveckling. Förutsättningarna för denna skepticism har i dag flera brister. Den institutionella granskningen av forskningsresultat, peer review, har visat sig fallera, ibland grovt.
Fusket ökar
Renodlat forskningsfusk har slunkit igenom granskningen. Inte ens tidskrifter som Science utgör ett undantag härvidlag. Så fick man år 2006 dra tillbaka två artiklar om stamcellsforskning som ansetts banbrytande då de visade sig bygga på fabricerade data.
Fejkade nonsensartiklar har också gått igenom den kritiska granskningen och publicerats. Inom samhällsvetenskapen blev vi bekanta med detta 1996 genom fysikern Alan Sokals publikation av en bluffartikel i Social Text. År 2014 fick förlagen Springer och IEEE dra tillbaka mer än 120 ”papers” inom datavetenskap då de vid närmare granskning visade sig bestå av ”computer generated nonsense”.
En annan trend som rapporterades i New England Journal of Medicine 2015 är att det blivit vanligare med så kallade ”fake reviews”.
En annan trend som rapporterades i New England Journal of Medicine 2015 är att det blivit vanligare med så kallade ”fake reviews”. Detta exemplifierades med en forskare som gett tidskrifterna tips om lämpliga bedömare av sina manuskript. Han angav namn och e-postadresser som han själv hittat på och fick på så sätt förfrågan att bedöma artiklarna till sig själv.
Andra klassens vetenskap
Ett annat problem är att studier som publicerats, i efterhand visat sig omöjliga att upprepa. Det som premieras är studier som visar något nytt. Det har utvecklats en kultur där upprepningar ses som andra klassens forskning, nya resultat premieras – vilket leder till att de resultat som på grund av slumpfaktorer visar något nytt är lättare att få publicerade än studier som visat att tidigare forskningsresultat går att replikera och därmed faktiskt är mer robusta.
Inom samhällsvetenskapen är en tendens att kraven på de data som underbygger våra forskningsrön, blivit allt lägre. Professorn i socialt arbete, Bengt Starrin, har påtalat att den svarsfrekvens i en enkätundersökning som krävs för att en artikel ska bli accepterad har sjunkit alltsedan 1950-talet. Ofta kräver tidskrifterna inte heller att bortfallet analyseras.
Vi menar dock att den publiceringskultur som råder i dag, ”publish or perish”, vilken betonar kvantitet framför kvalitet utgör en stor risk för att man kompromissar med just kvaliteten
Det finns naturligtvis många orsaker till att forskare bryter mot god forskningssed. Vi menar dock att den publiceringskultur som råder i dag, ”publish or perish”, vilken betonar kvantitet framför kvalitet utgör en stor risk för att man kompromissar med just kvaliteten. Det finns enligt vår mening, goda skäl för såväl enskilda forskare som för den akademiska forskningen som institution och inte minst forskningsfinansiärer att begrunda de ord som brukar tillskrivas matematikern Gauss. ”Mina verk är få men väl genomtänkta”.
Anders Persson, universitetslektor i sociologi, Högskolan Väst
Gunne Grankvist, docent i psykologi, Högskolan Väst