Under 2017 angav drygt 7 500 medarbetare i Göteborgs stad att de utsatts för kränkande särbehandling, mobbning och/eller sexuella trakasserier.
Staden gör årligen undersökningar och resultatet ser likadant ut: vi har problem.
I dag är det upp till varje förvaltning att bestämma hur de arbetar med problemet. Kort går det att säga att intresset, viljan och ibland slumpen är det som avgör hur du blir bemött när du som anställd söker hjälp efter att ha blivit utsatt för sexuella trakasserier eller diskriminering. Det ser likadant ut i det förebyggande arbetet, på en del håll handlar det om högtravande ord i policys. Och det hjälper inte så mycket. Mörkertalet är stort och det är vanligt att det finns en stor ovilja att gå till arbetsgivaren när du blivit utsatt.
Borde ha tydliga rutiner
Göteborgs kommun är en stor arbetsgivare och borde ha ett bra arbete. En konkret plan med förebyggande åtgärder. Tydliga rutiner. Årliga uppföljningar.
Vi har tittat närmare på hur lösningar ser ut där arbetet fungerar och föreslagit att vi ska ingå i ett avtal om hur arbetet mot sexuella trakasserier och diskriminering ska bedrivas.
Inte ett avtal med högt ställda krav på arbetet, inte ett avtal med höga viten, inte ett avtal med krav på kontroversiella åtgärder. Utan ett avtal där arbetsgivaren och facken är överens om en gemensam lägstanivå för arbetet. För det finns inte någon lägstanivå i dag. Vi har genom åren sett exempel där arbetsgivaren medvetet sopar problemen under mattan, där medarbetare som trätt fram blivit tystade. Vi har sett exempel där arbetsgivaren, på grund av bristande rutiner och kunskap, brutit mot lagen.
Vill inte ta ansvar
När S, MP och V la fram ett förslag om att ”ge stadsledningskontoret i uppdrag att utreda samt ta fram ett förslag till kollektivavtal gällande antidiskriminering och trakasserier” jublade vi. Äntligen skulle det göras skillnad för de många anställda som drabbas av sexuella trakasserier och diskriminering. Men häromsistens tappade vi hakorna. Övriga partier i kommunstyrelsen röstade ner förslaget.
Det är högst anmärkningsvärt att det här förslaget inte enhälligt klubbats igenom. Att inte vilja sluta ett avtal om lägstanivå på ett förebyggande arbete kan vi bara tolka som en sak: politikerna vill inte ta ansvar. På riktigt. ”Det räcker med policys, vi måste göra på olika sätt, det tar lång tid att vända en skuta”, alla ursäkter leder till samma sak. Vi får tåla lite sexuella trakasserier och diskriminering.
Hilda Johansson och Sonia Koppen
ordförande Vision Göteborg
Andrea Meiling
ordförande Lärarförbundet Göteborg
Åsa Sundin
HSO, ledamot styrelsen Vårdförbundet Göteborg