Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
En omorganisering skedde i och med Ädelreformen 1992, som innebar att kommunerna tog över ansvaret för äldrevården. Det ledde till att äldre i högre utsträckning vårdas på boenden i stället för att ta upp vårdplatser i storskaliga, opersonliga sjukhus, skriver debattören. Bild: PONTUS LUNDAHL / TT

Tröttsamt att skylla bristen på intensivvård på nyliberalismen

Victor Pressfeldt påstår att Sverige är sämre rustat i dag än 1993 för en pandemi likt corona. Det visar dels att han inte har koll på sjukvårdens utveckling sedan 1993, dels att han kallar allt han ogillar för nyliberalism, skriver Emanuel Örtengren, Timbro.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

17/3 Sverige skriande brist på intensivvård är nyliberalismens fel

Victor Pressfeldt menar att svensk sjukvård står sämre rustat för pandemier som coronautbrottet i dag än 1993 och att det är nyliberalismens fel. Det är en förklaring som är lika tom som en socialistisk matbutik.

Pressfeldt har dock för vana att kalla allt han ogillar för nyliberalism. Enligt honom sprider SVT ”nyliberal propaganda”. Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och Olof Palme har också bedrivit ”nyliberal” politik. Sådana anklagelser kan man inte ta på allvar.

Antalet läkare är högt

Däremot måste man ta sjukvårdens organisering på allvar. Coronaspridningen innebär ett exceptionellt läge för den svenska vården, men genom att stanna vid att nyliberalismen är problemet missar Pressfeldt vad som hänt i den svenska vården sedan 1993.

1993 motsvarade de totala sjukvårdsutgifterna 8 procent av BNP. Enligt de senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån är de 11 procent nu. I reala termer innebär det en ökning med nästan 170 procent. Antalet läkare och sjuksköterskor per 1 000 invånare är högt jämfört med andra rika länder, och har ökat sedan början av 1990-talet.

Varför har då antalet vårdplatser minskat? Är det resultatet av en nyliberal konspiration? Inte riktigt.

För det första bidrog exempelvis PC Jersilds bok ”Babels hus” från 1978 (senare en populär TV-serie) till en bred, folklig debatt om hur stelbenta de offentliga monopolen inom vård, skola och omsorg var. Den debatten mynnade så småningom ut i de valfrihetsreformer och omorganiseringar av välfärdssektorn som skedde på 1990-talet.

Klok prioritering

En sådan omorganisering skedde i och med Ädelreformen 1992, som innebar att kommunerna tog över ansvaret för äldrevården. Det ledde till att äldre i högre utsträckning vårdas på boenden i stället för att ta upp vårdplatser i storskaliga, opersonliga sjukhus som i ”Babels hus”. Att hålla äldre säkra från vårdrelaterade infektioner, en risk som sjukhusvistelser medför, borde ses som en klok prioritering nu.

Ett annat skäl till att vårdplatserna har minskat är den medicinska utvecklingen sedan början av 1990-talet. Den har lett till att fler ingrepp som dagkirurgi kan utföras och till att vårdtiderna kortats. Dessutom innebär nya behandlingsmetoder att färre patienter vårdas i slutenvården, där de måste läggas in.

Menar Pressfeldt att Socialstyrelsen var infiltrerat av nyliberaler?

Den här utvecklingen förutsågs av expertmyndigheter. Att dra ner på antalet vårdplatser var inte ett beslut som fattades av nyliberala ekonomer, utan baserat på bland annat Socialstyrelsens prognoser om det förväntade antalet vårddagar. Menar Pressfeldt att Socialstyrelsen var infiltrerat av nyliberaler?

Den kritiska punkten i samband med coronapandemin är inte antalet vårdplatser i sig, utan hur snabbt särskilt intensivvården har förmåga att skala upp. Antalet intensivvårdsplatser är inte fixerat. Det visar det faktum att Region Stockholm nu kan fördubbla sina intensivvårdsplatser och att Västra Götalandsregionen kan avdela byggnader enbart för vård av coronapatienter (SvD 11/3).

Snarare vänsterromantik

Slutligen argumenterar Pressfeldt att avskaffandet av Sveriges beredskapslager skulle vara nyliberalismens fel. Det ska dock ses i ljuset av nedskärningar av försvaret efter kalla kriget. Det var snarare vänsterromantik än nyliberal dogm. (Även om Pressfeldt antagligen också kallat Göran Persson nyliberal.)

Sjukvårdens kapacitet kommer att prövas den kommande tiden. Efter coronakrisen finns det mycket kvar att göra, bland annat förbättra regionernas lagerhållning och utveckla den digitala vården så att den kan vara till ännu större hjälp i framtiden. Tack vare 30 års medicinska framsteg, förändrade arbetssätt och nedmontering av dysfunktionella system står Sverige dock bättre rustat än tidigare.

Emanuel Örtengren, programansvarig välfärdsfrågor, Timbro