I en nyligen publicerad rapport från den marknadsliberala tankesmedjan Timbro “Klimatet vinner på tillväxt” drivs tesen att utsläppen av växthusgaser – genom tekniska innovationer - kan frikopplas från den ekonomiska tillväxten. Man menar kort sagt att ökad tillväxt är bra klimatpolitik. Idén kan verka tilltalande. Det skulle ju innebära att vår ekonomi kan fortsätta växa och vår konsumtion kan fortsätta öka.
Vi måste dock göra Timbro besvikna. Resonemangen är vilseledande med stora brister. Här pekar vi på de allvarligaste:
– Den typ av tillväxt som leder till innovationer i ny teknik och som bidrar till utsläppsminskningar är självfallet positiv. Men det är fel att se detta enbart som en effekt av ökad BNP. Det beror minst lika mycket på skatter, regleringar och statligt stöd till forskning och innovationer. En helt fri marknad hade inte fungerat. BNP gör inte någon åtskillnad mellan aktiviteter som bidrar positivt i klimatarbetet och motsatsen.
Det gör det riskabelt att förlita sig på att BNP-tillväxt i sig skall lösa klimatproblemen. Den nedgång i utsläppen som redovisas av Timbro är förvisso ett steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräcklig för att nå målen i Parisavtalet.
Ingenting om välmående
– Rapporten utgår ensidigt ifrån BNP. Samtidigt formulerar man sig som om det skulle säga någonting om begreppet livskvalitet. BNP är inte ett mått på livskvalitet eller välbefinnande och säger ingenting om hur välmående ett samhälle är. Den ekonomiska tillväxten i form av höjd BNP kan öka samtidigt som den psykiska ohälsan och ungas utbildningsresultat försämras, inkomstklyftorna vidgas, de sociala spänningarna ökar och natursystem utarmas.
– Rapporten redovisar koldioxidutsläppen i EU per år och land. Den säger ingenting om den ackumulerade mängden växthusgaser i atmosfären. Även om industriländer som Sverige kan uppnå ett läge där utsläppen går mot noll är det långt kvar tills de flesta låginkomstländer kan göra detsamma. En av kungstankarna i Parisavtalet är att rika länder ska hjälpa fattiga länder att minska sina utsläpp. Det bortser Timbrorapporten helt från.
Skillnaderna i standard i världen är enorma. I ett läge där vi överutnyttjar planetens resurser och allvarligt stör klimatbalansen lever fortfarande 4 miljarder människor i fattigdom. Det materiella fotavtrycket i ett land som Sverige ligger på cirka 25 ton per capita och år. I afrikanska länder söder om Sahara är samma fotavtryck cirka 2 ton. En omfördelning av resurser måste äga rum. Fotavtrycket i fattiga länder måste tillåtas öka för att möjliggöra bättre välfärd. På motsvarande sätt måste fotavtrycket hos rika länder reduceras genom en långt effektivare och smartare resursanvändning.
På motsvarande sätt måste fotavtrycket hos rika länder reduceras genom en långt effektivare och smartare resursanvändning
– Klimatförändringen är en av många utmaningar vi står inför. Även om teknikutvecklingen kan ge oss andra energikällor än de fossila är problemet att den tillväxtmodell som i stort sett alla länder följer i dag har förödande konsekvenser för planetens ekosystem. Timbrorapporten säger ingenting om den omfattande negativa påverkan som dagens ekonomisk system har på jordbruksmarken, skogarna, haven och på de ekosystemtjänster vi lever av. Den säger heller ingenting om den snabba förlusten av biologisk mångfald. Dessa utmaningarna saknar den konventionella tillväxten svar på.
Den rimliga slutsatsen är att ett nytänkande behövs när det gäller sättet att mäta och förstå välfärd och utveckling. Tillväxt i BNP kan vara bra, men det kan också vara negativt. När det gäller miljöpåverkan är det kvantitativa måttet BNP direkt vilseledande. Ökad materialutvinning- och användning beskrivs ensidigt som en eftersträvansvärd standardökning – helt oavsett konsekvenserna. Förorenade vattendrag, mikroplast i haven, överfiske, den snabba artutrotningen till följd av skogar som skövlas och utarmningen av jordar synliggörs inte i mätningarna. Det gör att Timbro – och andra - kan redovisa den ekonomiska tillväxten som något enbart av godo och helt oproblematiskt. Vilket man också gör.
Bredare välfärdsmått
För att få en sann bild av både vår produktion och våra konsumtionsmönster behöver vi mäta rätt saker. Länder som Finland, Nya Zeeland och Skottland arbetar redan för en sådan kursändring genom Wellbeing Economy Alliance. Även Sverige har tagit fram bredare välfärdsmått, även om tillväxt i BNP fortsatt helt dominerar den politiska styrningen i vårt land. Om vi skall ha en chans att tackla klimatutsläpp och stoppa den utarmning av de livsuppehållande systemen måste vi definiera livskvalitet i bredare termer - bortom den materiella välfärden.
Catarina Rolfsdotter-Jansson, ordförande på oberoende tankesmedjan Global Utmaning
Eva Svedling, VD på oberoende tankesmedjan Global Utmaning
Anders Wijkman, senior rådgivare på oberoende tankesmedjan Global Utmaning