För att säkra kvaliteten i rehabvården för den stora tillströmningen av covid-patienter, krävs det nu ett genomgripande analysarbete av behoven på alla nivåer. Låt oss undvika att hamna i ett förvärrat krisläge utan beredskapsplan.
Rehabiliteringen av Covid-19 patienter är omfattande - samtidigt saknar samhället tydliga strukturer för hur dessa patienter ska tas om hand på såväl kort som lång sikt. Rehabiliteringen är redan innan Covid-19 hårt pressad med få vårdplatser för yngre personer med stroke, traumatiska hjärnskador, multitrauma, brännskador och liknande. Till exempel finns ingen rehabiliteringsmedicinsk slutenvård inom Södermanland - en region som nu är hårt drabbad av Covid-19.
Ihållande funktionsnedsättningar
Mellan 75-80 procent av intensivvårdspatienter genomgår en mycket påfrestande vård under längre tid, ofta omkring tre veckor, och många får därefter en rad ihållande funktionsnedsättningar, vilket innebär stor belastning på den rehabiliterande vården. Från flera regioner höjs nu röster för att tillgången till rehabilitering måste ses över.
Personalbrist har länge varit en av vårdens största utmaningar. Nu står vi inför ett eskalerande behov i Sverige. Återhämtningsfasen efter Covid-19 är personalintensiv och kostsam. Många patienter lider efter Covid-19 av muskelsvaghet och minskad rörlighet som en följd av förlorad muskelmassa och muskelfunktion. Minskad rörlighet gör det svårt för patienter att på egen hand klara av vardagliga rutiner vilket gör vårdbehovet än mer tungt och krävande.
Samtidigt försvåras personalens arbete nu genom extra skyddsutrustning och restriktioner i kontakt med patienter för att minska risken för smittspridning. Det är välkänt att vårdpersonalen redan före Covid-19 hade en mycket krävande arbetssituation och svårt att hinna med omvårdnaden, till exempel att mobilisera och aktivera patienter, hinna med hygienrutiner, och inte minst, få tid över till den sociala kontakten. Det är dessutom ett väldokumenterat faktum att sjukvårdspersonal löper stor risk för muskel- och skelettskador i samband med hög arbetsbelastning och frekventa manuella förflyttningar av patienter med minskad rörlighet.
Det är välkänt att vårdpersonalen redan före Covid-19 hade en mycket krävande arbetssituation och svårt att hinna med omvårdnaden, till exempel att mobilisera och aktivera patienter, hinna med hygienrutiner, och inte minst, få tid över till den sociala kontakten
Denna situation kommer nu accentueras där man riskerar att hamna i en negativ spiral – man hinner inte med den basala omvårdnaden eller att aktivera patienter i den grad man behöver, vilket i sin tur leder till passivitet, ytterligare försämring av den medicinska statusen och därmed än högre belastning på personalen med arbetsskador som följd. Mot denna bakgrund krävs en omstart nu.
För att göra detta behöver vi se till patientens behov längs hela vårdkedjan. Detta kräver en helhetsanalys - det räcker inte att optimera en del av kedjan om det finns brister i andra. Alltför ofta hamnar fokus på särintressen där man bara adresserar en del av problemet. Resultatet blir suboptimering, omfattande slöseri med offentliga medel och därmed stora brister i vårdkedjan.
Sluta bolla runt problemet
Sluta bolla problemet mellan stat, regioner och kommuner på politikernivå och samla istället samtliga aktörer för att få en gemensam bild av grundorsaken och kunna agera därefter. Det är våra förtroendevalda skyldiga oss skattebetalare och inte minst våra patienter och anhöriga, och alla som arbetar inom vården. Det finns evidensbaserade modeller och metoder för att åstadkomma en förbättring. Använd dem. Låt oss nu lägga grunden för en effektiv, värdig och patientanpassad vård och rehabilitering. Ett räddat liv ska vara värt att leva.
Forskning visar att det finns en tydlig koppling mellan aktivitet och människors fysiska och psykiska välbefinnande. Rörelse, även i ett mycket tidigt stadium under återhämtningsfasen, är avgörande för patienters tillfrisknande och kan bryta den negativa spiralen och istället leda till snabbare återhämtning och därmed minskad belastning på personalen, färre arbetsskador och bättre trivsel. En snabbare återhämtning och rehabilitering är till fördel för patienten och sparar även stora kostnader för sjukvårdssystemet.
Säkerställ beredskap genom mer resurser
Människans kropp är skapad för att vara i rörelse. Nu är det viktigt att politiker och beslutsfattare på samtliga nivåer, från statliga myndigheter till regioner och kommuner, går samman för att skapa ett förändringstryck och snabbt tillsätta resurser för att säkerställa beredskap samt stödja rehabiliteringvården i spåren av Covid-19. Vi måste ge förutsättningar för människor påverkade av Covid-19 att leva ett värdigt liv även efter tillfrisknande.
Katharina Stibrant Sunnerhagen Professor i Rehabiliteringsmedicin
Joacim Lindoff VD & koncernchef Arjo