Statsminister Stefan Löfven skrev på DN Debatt 2013 att ”Välfärdens proffs ska få vara proffs”. År 2016 tillsatte regeringen en statlig utredning – Tillitsdelegationen – som ska föreslå nya styrmodeller för offentlig sektor. Målet är att styrningen av den offentliga förvaltningen i högre utsträckning ska baseras på tillit, så att medarbetarnas kunskap och erfarenheter bättre tas tillvara och att välfärdstjänsterna därmed ska ge större nytta och kvalitet för medborgarna.
Regeringen bekräftar på detta sätt att ledningen för landets sjukvård sedan lång tid haft bristande tillit (= misstro) till läkare och vårdpersonal. Misstron har lett till en mycket omfattande och växande politisk/administrativ styrning av sjukvården. Denna styrning har på många sätt varit olämplig och har i hög grad bidragit till att skapa många av de problem som föreligger i sjukvården och som beskrivits en lång rad utredningar.
Här följer tre exempel på den bristande tilliten:
1. Sjukvårdens organisation
Sedan lång tid föreligger brist på läkare och vårdpersonal, vårdplatser på sjukhus, tillgänglighet och kontinuitet. Vårdorganisationen är fragmenterad, journalsystemen olämpliga och på många håll finns betydande arbetsmiljöproblem. Politiker och administratörer på statlig nivå försöker lösa problemen med hjälp av främst lagstiftning och ekonomiska ”satsningar”, trots att besluten om den praktiska sjukvården fattas av lokala politiker i de 21 självstyrande landstingen och regionerna. Merparten av alla politiska ”satsningar” som gjorts sedan många år har inte haft någon bas i vare sig vetenskapliga studier eller beprövad erfarenhet och har tvärt emot intentionerna i hög grad bidragit till att förvärra problemen.
Tillitsfråga: Varför har inte läkare och vårdpersonal inflytande och medansvar för att utforma sjukvården på ett ändamålsenligt sätt?
2. Sjukvårdsledningens utbildning i sjukvård
Tidningen Sjukhusläkaren har nyligen gått igenom vilken meritering som krävs för att bli utnämnd till socialminister. Sedan Socialdepartementet inrättades 1920 har Sverige haft 30 socialministrar, varav bara en med sjukvårdsbakgrund, sjuksköterskan Elisabet Holm (m), som var socialminister 1979-1981. Innan Gabriel Wikström avgick som socialminister 2017 kommenterade han offentligt att det inte finns någon sjukvårdsutbildad person i socialministerns stab. Det råder en utbredd brist på kunskaper i medicin/sjukvård i den politiska och administrativa ledningen av sjukvården.
Tillitsfråga: Hur kan det komma sig att krav på utbildning och erfarenhet inom medicin/sjukvård inte gäller ledningen för sjukvården? Kan bristande kunskaper om verksamhetens innehåll ha betydelse för den bristande tilliten?
3. Kunskapsstyrning genom SKL
Regeringens ”Nationella strategi för att förebygga och behandla kroniska sjukdomar” 2014 ledde till ett avtal mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) 2015 om ”samordning av landstingens kunskapsstöd med fokus på primärvård. Arbetet utförs i samverkan med landstingen, professionsföreträdare och berörda myndigheter under ledning av SKL. Sedan dess har man tagit fram ett kunskapsstöd för vårdpersonal i primärvården, som består av mer än 350 nationella rekommendationer för utredning, behandling och uppföljning inom 25 olika ämnesgrupper.
Tillitsfråga: Hur kunde arbetsgivarnas intresseorganisation SKL få en ledande roll i arbetet med kunskapsstyrning inom primärvården? Risken är att de många rekommendationerna kommer att kopplas till ekonomiska ersättningar och därmed i praktiken bli kraftigt styrande i handläggningen av enskilda patienter. En standardiserad behandling står i strid med det stora behovet av individualiserad handläggning och innebär stora risker för patientsäkerheten.
Räcker inte med att "låta proffsen vara proffs"
Initiativet från statsministern och regeringen är bra, men själva utgångspunkten för Tillitsdelegationens arbete bör omformuleras. Tillit förutsätter ömsesidighet och det räcker därför inte att politiker ”låter proffsen vara proffs”. Den representativa demokratins fundament är att medborgarna har tillit till sina förtroendevalda företrädare. Analogt är det läkare och vårdpersonal som ska ha tillit till politiker/administratörer. Politikernas uppgift borde väsentligen vara att fastställa fördelning av skattemedel baserat på öppna prioriteringar och i efterhand kontrollera att prioriteringarna följts samt att budgeten hållits. Allt vad som avser hur vårdverksamheterna bedrivs måste skötas av personer med gedigen utbildning och erfarenhet av medicin och sjukvård.
Författare: 60 läkare i Nätverket mot olämplig styrning av hälso- och sjukvården
Gunnar Akner, specialist i internmedicin och geriatrik, med dr, Stockholm
Christer Andersson, specialist i allmänmedicin, med dr, Umeå
Carina Blomström Lundquist, specialist i internmedicin och kardiologi, med dr, Uppsala
Bo Bergstad, specialist i allmänmedicin och internmedicin, Gävle
Eric Bertholds, hemsjukvårdsläkare, Tibro
Catarina Bitkover, specialist i allmänkirurgi, thoraxkirurgi och barnkirurgi, med dr, Stockholm
Per Björgell, specialist i allmänmedicin och i akutsjukvård, med dr, Råå
Annette Bruchfeld, specialist i njurmedicin, med dr, Stockholm
Jörg Carlsson, specialist i kardiologi och medicinsk etik, med dr, Kalmar
Stella Cizinsky, specialist i kardiologi, Örebro
Sten Dreborg, specialist i barn- och ungdomsmedicin / allergologi, med dr, Uppsala
Dinu Dusceac, specialist i kardiologi, med dr, Trollhättan
Niklas Ekerstad, specialist i internmedicin och kardiologi, med dr, Trollhättan
Mats Eliasson, specialist i internmedicin, med dr, Umeå
Sven Engström, specialist i allmänmedicin, med dr, Jönköping
Mats Eriksson, specialist i internmedicin och endokrinologi, med dr, Stockholm
Jan Fridén, specialist i klinisk kemi, Göteborg
Charlotta Grunewald, specialist i obstetrik och gynekologi, med dr, Stockholm
Bertil Hagström, specialist i allmänmedicin, med dr, Horred
Bengt Hansson, specialist i allmänmedicin, Karlstad
Jan Halldin, specialist i psykiatri och socialmedicin, Stockholm
Börje Haraldsson, specialist i njurmedicin, Göteborg
Bengt Hjelmqvist, specialist i kirurgi, med dr, Kalmar
Herman Holm, specialist i psykiatri, Malmö
Magnus Högström, specialist i kirurgi och ortopedi, med dr, Umeå
Johannes Jacks, specialist i anestesiologi och intensivvård, Stockholm
Lars Jacobsson, specialist i psykiatri, med dr, Umeå
Kjell Johansson, specialist i allmänmedicin, Torsås
Bengt Järhult, specialist i allmänmedicin, Ryd
Johannes Järhult, specialist i kirurgi, med dr, Jönköping
Göran Kurlberg, specialist i kirurgi, med dr, Göteborg
Sonja Kvint, specialist i obstetrik och gynekologi, Skövde
Thomas Lavergren, specialist i obstetrik och gynekologi, Kalmar
Jerzy Leppert, specialist i allmänmedicin, med dr, Uppsala
Magnus Lichtenstein, specialist i barnsjukdomar
Sten Lindahl, specialist i anestesiologi/intensivvård och pediatrik, Stockholm
Marit Lindberg, specialist i allmänmedicin, Umeå
Dan Lundblad, specialist i kardiologi, med dr, Umeå
Gudmar Lundqvist, specialist i klinisk kemi, med dr, Uppsala
Rurik Löfmark, specialist i kardiologi, med dr, Gävle
Pia Malmquist, specialist i kirurgi och akutsjukvård, Stockholm
Anders Nilsson, specialist i anestesiologi och intensivvård, med dr, Uppsala
Andreas Nyström, specialist i ortopedi, Uppsala
Christer Petersson, specialist i allmänmedicin, med dr, Växjö
Sven Román, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, Mora
Jörgen Rutegård, specialist i kirurgi, med dr, Umeå
Leif Ryd, specialist i ortopedi, med dr, Stockholm
CG Sandberg, specialist i psykiatri och företagshälsovård, Stockholm
Christian Schmitt, specialist i allmänmedicin, med dr, Sätila
Martin Serrander, specialist i internmedicin, Nyköping
Jonas Sjögreen, specialist i allmänmedicin, Västerås
Claes-Göran Stanke, specialist i radiologi, med dr, Trollhättan
Johan Styrud, specialist i kirurgi, med dr, Stockholm
Robert Svartholm, specialist i allmänmedicin, Gammelstad
Jan-Olof Svärd, specialist i kirurgi, Värnamo
Kristian Thörn, specialist i anestesiologi/intensivvård, Örebro
Johan Tjärnström, specialist i kirurgi, med dr, Trollhättan
Maria Truedsson, specialist i allmänmedicin, Piteå
Ylva Vladic Stjernholm, specialist i obstetrik och gynekologi, med dr, Stockholm
Hans Wingstrand, specialist i ortopedi, med dr, Lund