Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vi kommer att fortsätta använda oss av tolvprogrammet vid utslussning och i kontraktsvård. Men detta handlar om två saker: Vad vi ska göra själva på anstalterna, och vad vi ska samarbeta med andra om, skriver debattören. Bild: Jessica Gow/TT
Vi kommer att fortsätta använda oss av tolvprogrammet vid utslussning och i kontraktsvård. Men detta handlar om två saker: Vad vi ska göra själva på anstalterna, och vad vi ska samarbeta med andra om, skriver debattören. Bild: Jessica Gow/TT

Tiden räcker inte till för tolvstegsprogrammet

Jag är glad över att Robert Laul lyckades förändra sitt liv med hjälp av tolvstegsprogrammet, men kring Kriminalvårdens ställningstagande missar han ett par viktiga delar, skriver Lennart Palmgren, anstalts- häktes- och frivårdsdirektör, Kriminalvården

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

19/4 Vansinne av Kriminalvården att slopa tolvstegsprogrammet

Beslutet att avveckla tolvstegsprogrammet på de fyra anstalter där det finns i dag handlar om att fler intagna ska få ta del av behandlingsinsatser mot missbruk, inte färre. Dessutom är syftet att de intagna i större utsträckning ska få ta del av andra återfallsförebyggande insatser, förutom missbruksbehandling, eftersom behoven är stora inom flera områden.

Tolvstegsprogrammet kräver specialplatser. I nuläget har vi 170 specialplatser på fyra anstalter för programmet, samtidigt som det finns 5 240 intagna på 45 anstalter (den 15 april).

Att på ett meningsfullt sätt bedriva programmet inne på våra anstalter kräver också en längre tid att fullfölja. Med andra program, som inte kräver specialplats eller lika lång behandlingstid, kan vi nå fler intagna i ett tidigt stadium. Det är viktigt ur ett återfallsförebyggande perspektiv, inte minst eftersom många strafftider är korta.

Kan nå fler

Ungefär 70 procent av de intagna i anstalt har en missbruksproblematik. Alla har inte hamnat på anstalt enbart på grund av sitt missbruk, även om det kan vara en faktor som bidragit. Men i dag når vi bara var femte intagen med behandlingsinsatser. Genom att omvandla tolvstegsplatserna till normalplatser kommer vi nå fler totalt sett. Det kan röra sig om fördjupade eller riktade behandlingsprogram, men också om andra relevanta insatser i det återfallsförebyggande arbetet, som vuxenutbildning eller arbetsträning.

När sedan klienten närmar sig frigivning, utslussning och ett liv i samhället kan tolvstegsprogrammet däremot bli aktuellt. Programmet erbjuds på många av de behandlingshem som Kriminalvården upphandlat. Det är både möjligt och lämpligt att genomgå programmet på behandlingshem under utslussningen. Vi kommer alltså att fortsätta använda oss av programmet vid utslussning och i kontraktsvård. Men detta handlar om två saker: Vad vi ska göra själva på anstalterna, och vad vi ska samarbeta med andra om.

För Kriminalvården, och för arbetet på anstalterna, behövs ett mer enhetligt behandlingsutbud som kan vara till nytta för fler klienter i ett tidigt skede. Tillgänglighet är en central fråga inom missbruksvård.

Att påstå att Kriminalvården ägnar sig åt förvaring är inte bara okunnigt, utan ett förminskande av alla de som ägnar varje dag åt ett viktigt arbete som bidrar till ett tryggare samhälle.

Inom Kriminalvården arbetar ungefär 12 000 personer, där de flesta jobbar med intagna och utifrån vårt huvuduppdrag: Att få färre personer att återfalla i brott. Det handlar om arbetsträning, utbildning, behandlingsprogram och annan strukturerad verksamhet, men också om att vara en god förebild och medmänniska. Att påstå att Kriminalvården ägnar sig åt förvaring är inte bara okunnigt, utan ett förminskande av alla de som ägnar varje dag åt ett viktigt arbete som bidrar till ett tryggare samhälle.

Lennart Palmgren, anstalts- häktes- och frivårdsdirektör, Kriminalvården