Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bristen på bostäder är en effekt av att byggandet inte hängt med befolkningsutvecklingen.  Bild: Helena Landstedt/TT
Bristen på bostäder är en effekt av att byggandet inte hängt med befolkningsutvecklingen. Bild: Helena Landstedt/TT

Tak över huvudet – en mänsklig rättighet

Rätten till en bostad ska ses som en social fråga och en mänsklig rättighet, inte som vilken vara som helst. Bostadsmarknaden måste därför ses som en helhet, inte som olika särintressen för olika grupper, skriver Pedram Kouchakpour, Hyresgästföreningen, och Jan-Erik Jonsson, Villaägarnas Riksförbund.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den svenska bostadsmarknaden består primärt av tre storheter: småhusmarknaden, bostadsrättsmarknaden och hyresmarknaden. Dessa tre utgör en gemensam marknad och påverkar självklart varandra. Därför måste bostadsfrågan ses som en helhet och en mänsklig rättighet.

Då vi representerar människor, är våra medlemmars verklighet och problem vårt fokus. Vi kan efter samtal se att problemen ofta ser liknande ut.

Nästan alla drabbas

Bostadsbristen drabbar nästan alla, oavsett vilken boendeform du bor i eller vill bo i. Alla vill att deras barn ska kunna flytta hemifrån. Ibland behöver vi byta jobb eller ort vilket kräver ett nytt boende. Ibland växer familjen snabbt och fler rum behövs medan vi senare i livet kanske vill flytta från villan till något mindre.

Det finns många problem på den svenska bostadsmarknaden som hindrar människor från att bo där de vill eller behöver.

Alla boendeformer behövs och alla boendeformer är drabbade av bristen

Vi vill därför att rätten till en god bostad ska ses som en social fråga och en mänsklig rättighet, inte som vilken vara som helst. Bostadsmarknaden måste därför ses som en helhet, inte som olika särintressen för olika grupper. Alla boendeformer behövs och alla boendeformer är drabbade av bristen.

En statlig angelägenhet

Bristen på bostäder är en effekt av att byggandet inte hängt med befolkningsutvecklingen. Startskottet för den utvecklingen går tydligt att se vid omläggningen av den statliga bostadspolitiken i början av 90-talet då de offentliga bostadsinvesteringarna upphörde och ansvaret lades över på individen. Det är dags att staten åter börjar ta ansvar i frågan och ser till att byggandet för vanligt folk kommer igång igen.

Det är dags att staten åter börjar ta ansvar i frågan och ser till att byggandet för vanligt folk kommer igång igen.

Även kommunerna behöver prestera bättre för att motverka bostadsbristen. Bland annat behövs att markpolitiken riktas om från efterfrågestyrd till behovsstyrd. Detaljplanearbetet behöver reformeras för att underlätta byggnation och förkorta ledtiderna. Allmännyttan behöver ges förutsättningar till en radikalt ökad produktionstakt. Dessutom bör Sveriges kommuner få ett enhetligt regelverk för att ge förutsättningar för en storskalig produktion av bostäder.

En gammal men ack så aktuell käpphäst är att de skattemässiga förutsättningarna mellan boendeformerna måste jämnas ut.

Viktigast av allt är dock att bostaden i samtalet behandlas som den mänskliga rättighet vi kommit överens om att den är, och inte som i dag – reduceras till en vara som vilken som helst.

Pedram Kouchakpour, regionchef, Hyresgästföreningen Region Väst

Jan-Erik Jonsson, regionchef, Villaägarnas Riksförbund Region Väst