Inför den 15:e april florerade varningar om tafsardagen. Sanningshalten i uppmaningen att tafsa på tjejer har ifrågasatts, liksom moralpaniken som väcktes bland oroliga vuxna. En del barn verkar också dragits med. Hemma hos en av oss grät ett barn av oro över vad som skulle hända i skolan på Torsdagen, med stort T.
Överreaktion eller sanning sätter tafsardagen ljuset på flera stora stötestenar. Oron för vad våra ungar gör på sociala medier. Oron för flickorna som utsätts. Och oron för pojkarna som utsätter, och sedan kanske omsätter sina tafsanden till ännu värre handlingar.
Ovan nämnda oroliga barn är i grundskolans tidiga år. Hen vet redan att sexuella trakasserier kan drabba en. Oavsett om upprinnelsen till oron hade med en mer eller mindre verklig tafsardag att göra är en vardag med sexuella trakasserier en realitet för våra skolbarn. Tafsardagen är bara toppen på ett isberg.
Vanligast med verbala sextrakasserier
Sexuella trakasserier börjar tidigt. I en studie av 1 000 barn rapporterar hälften att de utsatts för sexuella trakasserier i fyran. Vanligast är verbala som att bli kallad för hora, fitta, kuk och bög. En fjärdedel av barnen har utsatts för detta. Sexuella trakasserier i fysisk form är mer ovanliga men de sker. En av tio rapporterar att en jämnårig tagit på deras privata kroppsdelar på ett sätt som man inte ville.
Oberoende av kön och om man är den som utsatts eller utsätter mår inblandade barn sämre. De har mer emotionella och psykosomatiska symptom.
I en klass med trettio 10-11-åringar sitter tre som nyligen har blivit tafsade på, tafsardag eller ej. Tvärtemot vad man kan tro är det inte bara tre flickor som utsatts. Minst lika många pojkar faller offer. Det vanligaste är dock att det är en pojke som begått handlingen. Oberoende av kön och om man är den som utsatts eller utsätter mår inblandade barn sämre. De har mer emotionella och psykosomatiska symptom, som nedstämdhet, oro och ont i magen. De känner mindre hopp än andra. 16 procent av de som utsatts kan inte sluta tänka på det.
Vuxna måste ställa sig på barnens sida
Vi syftar inte till att spä på någon moralpanik. Den kanske mest gängse uppfattningen idag är att sexuella trakasserier är ett uttryck för könsmaktsordningen. Kompletterande förklaringar är att sexuella trakasserier, åtminstone bland barn och unga, är missriktade försök att visa intresse eller upprätthålla social status i skolans korridorer. Som vuxna behöver vi förstå att alla dessa saker kan vara igång samtidigt. Framförallt får vi inte lämna våra barn i sticket, oavsett kön eller deras inblandning i det som händer.
Sexuella trakasserier är en del av våra skolbarns vardag. Varje dag, hela året. Vår uppgift är att ställa oss på barnens sida och att guida dem. Vårt ansvar är att ta krafttag och sätta stopp, så att varenda unge får känna sig trygg i skolan.
Carolina Lunde, docent vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
Therése Skoog, docent vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
Kristina Holmqvist Gattario, docent vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
Andrea Valik, legitimerad psykolog och doktorand vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet