Det finns ett stort bostadsbehov i Göteborg, liksom på andra håll, samtidigt som efterfrågan på dyra lägenheter visar tecken på att mattas. Den påbörjade översynen av översiktsplanen ger anledning att diskutera hur Göteborgs utbyggnadsstrategier ser ut.
Under den nuvarande mandatperioden har Göteborg haft en stark betoning på förtätning genom byggande av slutna kvarter med hög exploatering i stadens centrala delar. Vi menar att det finns anledning att fråga sig vilka fördelar och nackdelar den strategin har för stadskvaliteter, bostadskvaliteter och byggkostnader. Invändningarna är många, till och med i Fastighetsvärlden kan man läsa en krönika med rubriken ”Förtätning vår tids misstag”:
1. Handläggare på stadsbyggnadskontoret vittnar om hur de pressas av politiker att höja exploateringen och testa gränserna för vad länsstyrelsen accepterar. Risken finns att tumma på kvaliteter som dagsljus, buller och kulturvärden.
2. Arkitekter vet hur omöjligt det är att uppfylla miljöbyggnadskrav på dagsljus i bostäder i en högt exploaterad kvartersstad.
3. Landskapsarkitekter, både praktiker och forskare, visar på hur uppskattade bostadsgårdarna är av de boende för lek och möten och kritiserar hur de i dag krymps bort.
4. Att bygga i centrum blir med nödvändighet dyrt med dyr mark, parkering i källare, och i de gamla hamnområdena kostsam sanering och pålning.
Samtidigt finns det goda hållbarhetsskäl för att förtäta Göteborg som i dag är en ovanligt gles och utbredd stad, byggd för bilen i svår terräng. För en omställning till en vardag som är mindre bilberoende behöver människor närhet, något som delvis åstadkoms med täthet.
Göteborg är inte New York
I ett debattinlägg i GP 30 augusti uppmanar Yimby stadens politiker att ge ett tydligt uppdrag till stadsbyggnadskontoret att i den nya översiktsplanen utgå från UN Habitats principer för täthet. Vi har inte nödvändigtvis några invändningar mot det, men vi menar att det är en kvalitetsskillnad på UN Habitats 150 invånare/ha, som i Kungsladugård, och den tiodubbla tätheten i Karlastaden, Yimbys favorit. Göteborg är inte New York och bör kunna ha en egen hållning i den här frågan. Här har stadsbyggnadskontoret och politikerna ett stort ansvar att sätta ramar för vad som är rimligt.
Vi tror inte på att bygga med extrem täthet i alla tänkbara lägen, utan på att tålmodigt komplettera med goda stadsmiljöer där det finns utrymme och kvaliteter att vinna på att tillföra ny bebyggelse. Använd dagens stora utbyggnadsbehov till att också utveckla befintliga miljöer i det planeringen kallar mellanstaden. Förtätning utanför stadskärnan ger möjligheter för fler stadsdelar att hålla god nivå på service, handel, utemiljöer och kollektivtrafik, och gör Göteborg till en mer mångfacetterad, sammanhållen och intressant stad.
Att detta skulle innebära mer bilberoende och bebyggande av jordbruksmark kan ifrågasättas. Det finns goda möjligheter att förstärka befintliga stadsdelar utan att ta värdefull naturmark i anspråk. Fler arbetsplatser i ett förtätat centrala Göteborg innebär ökad arbetspendling från kranskommunerna där det redan byggs mer än någonsin. Att i stället bygga mer i Göteborg utanför stadskärnan skulle i detta större perspektiv kunna innebära kortare resor och bättre underlag för all slags service. Göteborg blir tätare av att bygga över huvud taget.
Gör inte om miljonprogrammets misstag
Invändningen att vi riskerar att bygga ett nytt miljonprogram måste bemötas med att den risken är uppenbar också när vi bygger centralt på det sätt Göteborg gör nu. Det är brådskan och pressen på ständigt högre exploatering som är problemet, liksom på 1960-talet. Det vore dumt att inte dra lärdom av att problemet med miljonprogrammet var att det var den enda vägens politik. Inte heller i dag finns det anledning att tro på en universallösning, även om den nu heter slutna kvarter.
Det saknas i dag en öppenhet i Göteborg för att diskutera stadsbyggnadskvaliteter. Den högexploaterade kvartersstaden passar utmärkt i väl integrerade och centrala lägen, där den kan skapa ett stadsliv med kaféer och butiker. Men förutsättningar för det finns inte överallt och kan inte heller alltid skapas. Det finns en övertro på att det går att ha verksamheter i bottenvåningar längs alla gator. Den högexploaterade kvartersstaden har också brister när det gäller sådant som bra barnmiljöer och dagsljus i bostäder och på gårdar och gator.
Rätt kvaliteter på rätt plats
Det räcker inte att fastställa en minimitäthet enligt UN Habitats principer för hållbar stadsutveckling. Det behövs också en diskussion om stadsbyggnadskvaliteter som sätter tak för maximitätheten. Och max- och minvärden bör inte vara lika överallt. Vi vill därför att översiktsplanen används som ett verktyg för att skapa rätt kvaliteter på rätt plats i staden.
Om, som en sista invändning, exploatörer inte vill bygga i mellanstaden har kommunen sitt planmonopol som ett verktyg för att styra med kunskap och visioner, för stadens bästa. Däremot betyder planmonopol inte att det bara ska vara en sorts planer.
Meta Berghauser Pont
universitetslektor stadsbyggnad
Claes Caldenby
professor emeritus arkitekturens teori och historia
Anna-Johanna Klasander
professor of the practice stadsbyggnad
Ola Nylander
konstnärlig professor byggnadsdesign