Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Felaktiga eller inga definierade förutsättningar och rena missuppfattningar ligger bakom haverierna med projekt som linbanan, Västlänken och Skeppsbron, skriver debattören. Bild: Privat, Stefan Edetoft

Tänk efter innan ni fattar beslut på felaktiga grunder

Linbanan, Skeppsbron, Frihamnen. Listan på fördyrade projekt i Göteborg och andra kommuner kan göras lång. Många av dem kommer från beslut som grundas på felaktiga uppgifter eller rena missuppfattningar. Det är hög tid att såväl politiker som kommunikatörer och experter tar sitt ansvar i kedjan av beslutsfattande, skriver Håkan Olsson, civilingenjör, före detta politiker.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

"Vad kostar motorvägen till Uddevalla att bygga? Återkom med besked i morgon."

Frågan ställdes i telefon, muntligt och odokumenterat, av finansministern till generaldirektören på Vägverket 1985 när det så kallade Uddevallapaketet skulle tas fram. Ledningsgruppen på verket jobbade en dag och lämnade ett, givetvis felaktigt, svar. Sedan vidtog en mer formell beslutsprocess men det faktiska beslutet var redan fattat. När motorvägen var byggd summerades kostnaderna till långt över det där första prognosbeloppet.

Vid ett annat tillfälle satt jag och en vän och räknade på ett matematiskt problem. Vi hade egna indata. Min vän sade; ditt resultat är dubbelt mot mitt, jag sade, det är fyra procent högre än ditt. Vi hade olika definitioner på skillnaden för att uttrycka det översiktligt.

Felaktiga eller inga definierade förutsättningar och rena missuppfattningar ligger bakom haverierna

De här två historierna visar på två av flera skäl som troligen ligger bakom att det räknats fel på samhällsbyggnadsprojekt som linbanan, Skeppsbron, Frihamnen och diverse nedtystade pinsamheter, i Göteborg och många andra kommuner. Felaktiga eller inga definierade förutsättningar och rena missuppfattningar ligger bakom haverierna.

Minskar tilliten

Projekt linbanan över älven i Göteborg, med till synes skenande kostnader, orsakar bristande tillit till beslutsfattandet. Detta i sin tur ger utrymme för de enkla lösningarnas politiker (stoppa bygget, stäng gränsen, avskeda budbäraren et cetera).

Skälet till beräkningshaverierna är brister i beslutsordning, organisation och kommunikation

Skälet till beräkningshaverierna är brister i beslutsordning, organisation och kommunikation. Ansvaret för bristerna ligger hos alla inblandade – politiker, experter, chefer, revisorer och kommunikatörer.

Politikerna ställer till exempel frågor i fel ordning, oftast av okunskap (men inte alltid). Experter och deras chefer förmår inte berätta för beslutsfattare att ett kvalitativt svar kräver delsvar och dialog i form av direktiv om kvalitet, tekniska förutsättningar och tidsschema. En linbana kan till exempel inte kostnadsberäknas innan man vet om den stör försvaret eller någon annan aktör, riskerar att falla ned vid en husbrand eller kräver att hela kvarter rivs.

Fel frågor ger fel svar

Bra är ju att veta om folk vågar åka i den också. Man kan inte heller veta vad det kostar att bygga en stadsdel i Frihamnen innan till exempel hydrologiska, geotekniska, och infrastrukturmässiga förutsättningar är utredda, i alla fall översiktligt. Om någon beslutsfattare dessutom slänger in försvårande ekonomiska indata typ ”Alla skall kunna hyra en bostad här” och ”här (i bästa läge för byggnation) skall vi anlägga en strand med en bastu” så blir det projekthaveri. Intäkterna räcker inte till att betala kostnaderna.

Man kan inte, likt finansministern ovan, kräva kostnadsberäkning på något som inte är definierat. Ingen visste var motorvägen skulle byggas, vilken kvalitet som krävdes, att flodpärlmusslor och andra naturvärden skulle skyddas till stora belopp et cetera. I det fallet fick svaret ligga till grund för ett politiskt inriktningsbeslut som inte gick att backa från. Hade man fått rätt svar hade man kanske byggt på ett annat sätt, i en annan sträckning eller vid en senare tidpunkt.

Fel fråga ger ett felaktigt svar som kommuniceras på fel sätt som in sin tur genererar ett felaktigt fullmäktigebeslut

Troligen ligger samma mekanism bakom projekthaverierna i Göteborg jag nämnt; fel fråga ger ett felaktigt svar som kommuniceras på fel sätt som in sin tur genererar ett felaktigt fullmäktigebeslut. Lägg därtill några felaktiga beräkningar till följd av stress och några politiska låsningar så har vi snart en debatt av typen Västlänken om både linbana och Frihamn.

Tuffare tjänstemän

Det är förrädiskt enkelt för en utomstående att komma med goda råd utan ansvar men jag gör ett försök ändå: Vi måste ha ledande tjänstemän med stake nog att säga ”det här kan vi inte räkna på, precisera er”.

Börja med de enkla frågorna: Vem skall åka linbana, vågar de? Hur skall det grundläggas? Vilka kommer att bli negativt påverkade av projektet? Berätta vad det får kosta att bygga projektet. Om det blir för dyrt; kan vi öka intäkterna (dyrare biljetter, högre hus)? Eller varför inte låta bli att göra något här och nu?

Att vilja bygga en linbana innebär inte att den skall byggas, det borde alla involverade förstå och berätta för oss stackars gräsrötter

Det lär finnas gott om kommunikatörer i kommunen, de borde kunna se till att kommunicera skillnaden mellan en idé och ett beslut. Att vilja bygga en linbana innebär inte att den skall byggas, det borde alla involverade förstå och berätta för oss stackars gräsrötter.

Politikerna borde lära sig att anpassa sina politiska beslut efter den råa verkligheten. Så här; ”Ja, det är mycket som är dyrt på Skeppsbron, då bygger vi högre hus så får vi in mer byggrättspengar, riv de fallfärdiga husen intill och bygg nytt så blir det ännu bättre. Vi får ta striden med våra väljare på berget intill som inte längre kan se till Hisingen.”

Håkan Olsson, civilingenjör och före detta politiker