Göran Bengtsson, professor i ekologi, skriver att förtätning av städer sällan ger ökad hållbarhet. I motsats till vad Bengtsson hävdar finns dock ett tydligt samband mellan städers täthet och lägre energiförbrukning, främst vad gäller transporter, vilket det finns gott om forskning som visar.
Den lägre energiåtgången beror i hög grad på att en högre befolkningstäthet ger bättre underlag för kollektivtrafik, vilken då kan bli bättre och gå med högre turtäthet och därmed öka i attraktivitet jämfört med bilen. Att avstånden i en tät stad är mindre än i en gles bidrar också till energibesparingar, samt att energiläckaget från byggnader minskar ju fler bostäder som ligger vägg i vägg. En annan viktig miljöaspekt är att en tätare stad sparar jordbruks- och naturmark i stadens omgivning, eftersom en tätare stad (givet en viss folkmängd) helt enkelt kräver mindre yta.
Oerhört attraktivt
Hur är det då med sociala och ekonomiska hållbarhetsaspekter? I slutändan handlar social hållbarhet om hur folk vill bo och leva. Priser och kötider på bostads- respektive hyresrätter visar tydligt att traditionell innerstad – tät, funktionsblandad kvartersstad – är oerhört attraktiv. Flera studier visar att människor som bor i tätare funktionsblandade stadsdelar tenderar att promenera mer än de som bor i glesare bebyggelse, så det finns även folkhälsoargument för förtätning. Täta städer kräver också mindre infrastruktur per capita för transporter och ledningsnät, och är i det avseendet även bättre ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Genom att expandera Göteborgs centrum med tät blandstad snarare än att fylla på med gles bebyggelse i periferin skapar vi en mer hållbar stad. Göteborg är i dag mycket gles i jämförelse med jämnstora europeiska städer, vilket bidrar till att upprätthålla det starka bilberoende som påverkar staden negativt. Göteborgs gleshet bidrar även till dess problem med segregation, då människor utan god ekonomi eller lång kötid hänvisas till satelliter långt utanför kärnan.
Hela 70 procent grön yta
I debatten ställs ofta bevarandet av grönytor mot förtätning. Men i dag består (enligt SCB) cirka 70 procent av Göteborgs tätortsareal av grönyta (!), en mängd som knappast kan motiveras ur folkhälso- eller trivselsynpunkt. Givetvis bör det finnas gott om kvalitativ grönyta inom gångavstånd för alla stadens invånare, men mycket av den grönyta som finns i dag är vare sig till gagn för människor eller natur, exempelvis de gräsytor som återfinns längs vägar runt om i staden. Genom att bebygga sådana ytor samtidigt som vi omvandlar vägen till en stadsgata för lägre hastigheter kan vi skapa urbana stråk som binder samman stadsdelar, och koncentrera oss på att bevara och skapa verkligt attraktiva grönytor.
Man kan också fråga sig vad Bengtssons hållbara alternativ till förtätning skulle vara, givet befolkningsökningen i våra städer.
Alvar Palm
doktorand i miljöekonomi, Lunds universitet
Patrik Andersson
samordnare för Yimby Göteborg
