Systematisk brutalitet inte bra för varken dig eller din hund

Replik

13/6 Du måste våga vara hård mot din hund

I Göteborgs-Postens granskning av Hundakademin har framkommit sorgliga berättelser om brutala metoder. Hundägare har lärts att rycka i stryphalsband, “alfarulla” och kasta skrammel. Hundar har knäats, nypts och blivit slagna. Gymnasieelever på praktik har förletts att tro att de inte kunnat berätta för någon vad de sett (flera år senare minns ungdomarna fortfarande hundarnas skrik).

I söndags publicerades en debattartikel som inte kan ses som annat än ett rent försvarstal för Hundakademins metoder. Och det är så falskt att vi faktiskt baxnar. Det påstås att “de andra” vill vara gullesnälla och aldrig sätta gränser. Att vi anser att man “aldrig ska stoppa eller fostra sin hund” - vad i hela friden!?

Missvisande bild

Det här är en halmdocka. ”Motståndarsidan” tillskrivs en absurd ståndpunkt som sedan argumenteras emot. Det gör det ju väldigt lätt att ha rätt. Som alla vet är det inte vad vi som är emot aversiva metoder (påverkan med hot, våld med mera) sysslar med, står för eller lär ut.

I debattartikeln ges ett exempel med ett barn som slår sin lekkamrat, och att som förälder måste vi gripa in. Är då argumentet att detta barn behöver hotas, skrämmas eller utsättas för våld? Vi hoppas alla föräldrar tar sitt ansvar och inser att barnet behöver hjälp att hantera känslor och upplevelser på ett bättre sätt – inte en vuxen som demonstrerar våld och hot i sin tur.

Kanske vi ska ta deras liknelse lite längre, i sin kontext, och i förebyggande syfte sätta strypkedja på en förskoleklass, sätta kopplet i händerna på föräldrarna och lära dem den rätta knycken för att verkligen kunna se till att barnen lyssnar på ett nej? Annars kanske de blir farliga. Nästa vecka lär vi ut att brotta omkull barnen på marken och hålla kvar dem tills de slutar kämpa emot. Så de vet vem som bestämmer. De kommer att uppskatta de tydliga ramarna!

Det hade varit misshandel. Det är det med hundar också. Det är intressant att just exemplet med hur vi lär barn att bli trygga, sociala individer tas upp av de som förespråkar hot och våld för att lära hunden att ”ett nej är ett nej”.

Systematisk brutalitet

Debattinlägget går att sammanfatta i bara ett ord: falskt. Genomgående pratas om vad som kanske måste göras i en nödsituation – om hunden biter – i stället för vad GPs granskning har handlat om: systematisk brutalitet på grundkurser. Om en situation är akut farlig griper alla in, oavsett träningsmetoder. Skillnaden ligger i vad vi gör innan, hur vi lär hunden att lyssna och samarbeta i grundträningen. Med glädje och samarbete – och ja, absolut med godis – och utan rädsla för fruktansvärda konsekvenser.

Göm er inte bakom en “vifta med köttbullar när hundar slåss”-rökridå.

Om man tycker det är ok att bruka våld mot hundar, stå då för det. Var ärliga, säg att det här är hur ni tränar och vad ni tycker är rimligt att göra med våra fyrbenta kamrater. Göm er inte bakom en “vifta med köttbullar när hundar slåss”-rökridå. Om man tycker metoderna i de tidigare artiklarna är ok, varför behöver något döljas?

Ulrika Högbom, instruktör, författare

Åsa Jakobsson, instruktör, författare