Innan jag ska sätta igång SVT:s serie ”Under kniven” får jag avaktivera play-appens barnskydd. Därefter kan jag följa Erik Gallis resa som gör upp med ”smygandet, skammen och utseendefixeringen” kring skönhetsingrepp. Utifrån serien att döma kan vi få intrycket av att skönhetsingrepp är något som alla – men samtidigt ingen – gör. Olika personer träder fram och berättar om sin relation till ingrepp. Gallis personliga berättelse är den röda tråden. En berättelse om att få syn på sig själv genom andras ögon, att känna sig otillräcklig och att jaga en inre bild av det perfekta utseendet. Och bortanför det konkret sagda – en berättelse om ett förfrämligande av den egna kroppen. Kroppen blir ett objekt som längre är en integrerad del av den man är, utan något som ska förändras, fixas, modifieras och tuktas. Om detta är Erik Galli definitivt inte ensam. Det finns ett utbrett kroppsmissnöje, särskilt bland unga.
Stämplad av omgivningen
Jag väntar på de kritiska poängerna i serien. Vi får i och för sig veta att det finns risker med skönhetsingrepp. Man kan få sårinfektioner, otillfredsställande resultat, det kan kosta väldigt mycket pengar, man kan bli stämplad av omgivningen som ytlig, plastig och dum. Det finns en dubbelbestraffning i att inte leva upp till idealen men också i att försöka göra det.
Haloeffekten, det vill säga att snygga människor får en massa fördelar i livet, bekräftas av en psykolog och ger bränsle till en glödande eld – skönhet belönas. Kanske klipptes det bort, men jag tänker att han också hade kunnat berätta att flera studier visar att skönhet är svagt relaterat till psykologiskt välbefinnande. Som exempel, i en studie undersöktes välbefinnande (självförverkligande, lycka och livstillfredställelse) bland de allra vackraste, nämligen toppmodeller. Studien fann att modellernas välbefinnande var signifikant lägre än andras. Fyndet förklarades genom att deras grundläggande behov, exempelvis av att känna tillhörighet och kompetens, var sämre tillfredsställda. Så även om de som ser fantastiska ut belönas för sin skönhet så värdesätts de inte nödvändigtvis för sina andra egenskaper – egenskaper som när det väl kommer till kritan är viktigare för hur vi mår.
Så även om de som ser fantastiska ut belönas för sin skönhet så värdesätts de inte nödvändigtvis för sina andra egenskaper – egenskaper som när det väl kommer till kritan är viktigare för hur vi mår
SVT gräver inte djupare i det faktum att skönhet faktiskt inte ger större lycka och bidrar i viss mån själva till en skönmålning av den här skönhetshetsen och dess industri.
Man har också sett att objektiv skönhet är en dålig prediktor av välbefinnande än subjektivt upplevd skönhet. Med andra ord, hur du känner inför ditt utseende är viktigare än hur attraktiv du, rent objektivt, är. Det här är en viktig sales pitch för skönhetsindustrin, som argumenterar för att ingrepp leder till att man kommer tycka bättre om sig själv och sitt utseende. Och ja, visst bekräftar studier bilden av att ett ”lyckat” skönhetsingrepp kan leda till en bättre självkänsla och förbättrad syn på den del av kroppen som åtgärdas, men det saknas studier som undersöker huruvida sådana positiva effekter håller i sig över tid.
Självtvivlet återkommer
Serien ”Under kniven” går i anekdotisk bevisföring för hur det kan utveckla sig för en del. För hur modellsnygg Galli än är så återkommer självtvivlet, och trots komplikationer som måste varit oerhört jobbiga så framhärdar han nästa ingrepp, och nästa, och nästa. Han är inne på det själv, det kanske är det grundläggande mänskliga behovet av att känna att man duger i andras ögon som driver på. Denna typ av mer socialt betingat motiv, en önskan att bli socialt accepterad och omtyckt, är också en vanlig drivkraft till att genomgå skönhetsingrepp, om än inte lika accepterad som önskan att råda bot på en dålig självkänsla. Skönhetsindustrin spelar kraftfullt an på idén om skönhetsingrepp som en snabb och lättillgänglig omkörningsfil till ett bättre liv. Perfect body, perfect life.
Hur man än vrider och vänder på människors olika bevekelsegrunder är skönhetsingrepp till syvende och sist att sätta kniven i kroppen för att förmå den till att möta kulturellt formulerade och orealistiska kroppsideal. Man kan inte heller blunda för att samma kroppsideal gör att alldeles för många lider.
Bidrar till normalisering
När budskapet är att ”alla” lägger sig under kniven bidrar det till en normalisering av skönhetsingrepp. Från flera studier vet vi att sannolikheten att unga överväger skönhetsingrepp ökar om personer i närheten förmedlar en positiv inställning till sådana. Av denna anledning tänker jag att SVT Plays barnskydd är adekvat – det ger oss vuxna i alla fall en sportslig chans att tänka på de där kritiska poängerna som ”Under kniven” missar innan vi talar om skönhetsingrepp med unga. Att enskilda individer skammas för sitt beslut att genomgå ingrepp är skevt, men det kollektiva förfrämligandet av kroppen till ett objekt som ska lagas – trots att det inte är trasigt – är skevare. Skönhetsindustrin har inte kommit till för att hjälpa människor att må bättre, den växer och frodas i mörkret av begränsande och orealistiska kroppsideal.
Carolina Lunde, docent i psykologi
