Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Linda Broström

SVT är besatt av att räkna och sortera människor

Kulturnyheterna i SVT har blivit omistlig TV. Inte så mycket om man är intresserad av vad som händer i kulturvärlden – där ger Kulturnyheterna varken vidare överblick eller fördjupning – utan om man vill få in inblick i en världsbild där kulturen i första hand är en fråga om politisk kamp, och den politiska kampen ytterst handlar om olika på förhand utpekade gruppers representation.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Bland allt som sker på scener, inom musiken och i konstvärlden i Sverige, väljer Kulturnyheterna konsekvent att fokusera på sådant som har att göra med vilka mänskliga kategorier utövarna kan placeras i.

Bara denna vecka har tittarna fått veta att Shakespears Hamlet återigen går på Dramaten i Stockholm, men som det understryks i reportaget, för första gången med en kvinnlig regissör. Vi blir upplysta om att det visserligen är en god sak att årets Polarpris går till en av hiphopens pionjärer, Grandmaster Flash, men att priset borde ha tilldelats någon utanför Västvärlden. Att nya Akademiledamoten Tua Forsström är kvinna och finlandssvensk (där utmärkte sig inte Kulturnyheterna jämfört med andra medier. Men tiden är knapp, och om stora författarskap borde det finnas mycket mer att säga). Att kvinnliga musiker förtrycktes på medeltiden.

Det finns förstås mycket att invända mot att redaktionen på Kulturnyheterna uppenbarligen har bestämt att de få minuter man har till förfogande används bäst till att räkna människor av en viss sort. Det utgör en politisering av utbudet. SVT, som hade kunnat vara en lägereld för svenskar att samlas vid i en tid av tilltagande splittring, väljer ständigt att alienera de tittare som inte delar en progressiv världsbild. Det gäller kanske i första hand nöjesutbudet – när ett barn kallas upp på scenen under Melodifestivalen för att hålla ett brandtal om genderfluiditet blir det en tydlig signal till en stor del av publiken att man inte är intresserad av huruvida de stänger av teven eller inte.

SVT, som hade kunnat vara en lägereld för svenskar att samlas vid i en tid av tilltagande splittring, väljer ständigt att alienera de tittare som inte delar en progressiv världsbild.

Men det är också en oändligt enkel och platt bild av verkligheten som förmedlas. I veckan rapporterade GP om en 98-årig man som för andra gången utsatts för rånare som utgav sig för att vara hemtjänst. ”Har man blivit bränd en gång, ja då vet man när det är en jävla skojare som är igång,” säger han.

Här talar vi verklig utsatthet, som dessutom drabbar en mycket stor grupp människor i Sverige. Och detta är en utsatthet som överhuvudtaget inte ryms i den världsbild som kväll efter kväll fortsätter att räkna människor av olika sorter i TV.

Paulina Neuding

journalist och jurist

skriver om politiken ur ett borgerligt perspektiv