Replik
Afghanistankriget, 16/10
Tidigare FN ambassadören Anders Ferm med flera hävdar att det är skamligt att Sverige deltar i Afghanistan.
Det är Liberalernas fasta övertygelse att Sverige ska ta en aktiv del i vår omvärld. Ibland kräver det ett deltagande i militära insatser som varit fallet i till exempel Afghanistan.
Det är korrekt att USA tillsammans med sina allierade valde att anfalla Afghanistan efter 11 september dåden 2011. Däremot utelämnar artikelförfattarna att Afghanistan sedan 1996 styrdes av en talibanregering där det var förbjudet för kvinnor att yrkesarbeta, lämna hemmet utan burka och där flickor fick sluta skolan efter lågstadiet. Artikelförfattarna undanhåller att insatser i Afghanistan från början skedde inom ramen för ett FN-mandat.
Det finns självfallet utrymme för självrannsakan även i fråga om insatsen i Afghanistan. Att vinna kriget men förlora freden, är ett gammalt uttryck som är relevant i fråga om Afghanistan. Efter en tid av förbättrat säkerhetsläge under första halvan av 2000-talet har det senaste året inneburit fler attacker både mot utländska och inhemska mål.
Det finns en underliggande tanke i Ferm med fleras debattinlägg om att civila insatser hade haft betydligt mer effekt. Låt mig vara tydlig. Miljarder dollar har pumpats in i Afghanistan i form av bistånd. Tro inte att dessa miljarder hade gjort bättre nytta under en fortsatt talibanregim.
Enbart de som är förblindande av motviljan mot USA och Nato kan dra slutsatsen att fortsatta deltagandet i Afghanistan syftar till att stärka förbindelserna med USA och Nato.
Artikelförfattarna konstaterar att syftet med det svenska fortsatta deltagandet i Afghanistan är att stärka förbindelserna till USA och Nato och att detta kan beläggas i den utredning som gjordes om insatsen 2017. Enbart de som är förblindande av motviljan mot USA och Nato kan dra den slutsatsen.
Vi liberaler är stolta över de uppoffringar som svenska soldater gjort för att skapa fred och säkerhet för Afghanistans befolkning. Svensk försvarsmakt präglas av värderingar om försvar av mänskliga rättigheter. I artikelförfattarnas ögon raljeras det närmast över en sådan övertygelse.
Någonstans måste vi ställa oss frågan om vilken väg vi väljer som land. Ska vi vara ett land som ständigt tar ett steg tillbaka, kritiserar andra men aldrig tar ansvar för att skapa en stabilare omvärld?
Den bistra sanningen är att ibland kommer det att behövas militära medel för att avsluta en pågående konflikt, ibland kommer det att ske på internationella mandat. När det bedöms lämpligt ska Sverige vara en del av dessa insatser.
Maria Nilsson (L)
riksdagsledamot Göteborg
ersättare i försvarsutskottet