Den senaste veckan har flera svenska medier rapporterat om Sudan, som just nu befaras bli den dödligaste svältkatastrofen i världen på 40 år. Av landets 45 miljoner invånare lider över hälften av akut hunger. Den främsta orsaken till den humanitära krisen är inbördeskriget som bröt ut i april förra året, och som har lett till att 20 000 människor har dödats och att 12 miljoner människor har drivits på flykt.
Act Svenska kyrkans partner är engagerade i att stödja fredsarbete och humanitära insatser i Sudan. Under 2024 har de samlat kristna ledare både inom och utanför Sudan för att bistå kyrkorna i deras strävan efter fred. I ett upprop vädjar Sudans anglikanska ärkebiskop Ezekiel Kondo världens makthavare att agera: ”Kriget måste sluta, människor behöver fred nu.”
Inte förvånande
FN har dokumenterat massakrer, tortyr, sexuellt våld och olika former av krigsbrott inklusive brott mot mänskligheten och potentiellt folkmord sedan kriget bröt ut för ett och ett halvt år sedan. Ändå har många svenskar inte hört talas om vare sig kriget eller den akuta svältkatastrofen. Detta är inte förvånande, de kriser som utspelar sig på Afrikas kontinent får sällan uppmärksamhet i nyhetsrapporteringen.
Även i biståndspolitiken – som har ett globalt uppdrag – har perspektivet blivit snävare. En allt större del av biståndsbudgeten går av förklarliga skäl till Ukraina. Att Sverige ska stödja behoven i Ukraina på alla sätt vi kan är självklart, men vi får inte släppa ansvaret för att hjälpa de med mest behov i andra delar av världen.
I dag lever 95 procent av alla människor som är i behov av humanitärt stöd i så kallade sköra stater. FN får i år mindre än en tredjedel av de pengar som skulle behövas för att möta behoven i de humanitära kriserna. Samtidigt är det tydligt att humanitärt stöd inte räcker. För att människor inte bara ska överleva, utan också leva och ha en framtid måste grundorsakerna till kriserna också adresseras. Då behövs både katastrofförebyggande arbete och investeringar i utveckling, fredsbyggande och klimatanpassning. Detta är inte bara ett uttryck för solidaritet med utsatta människor, utan ett klokt sätt att minska framtida kostnader och mänskligt lidande.
Samtidigt har Sveriges regering beslutat att avsluta Sidas utvecklingsarbete i både Mali, Burkina Faso och Sydsudan, som alla ligger i den absoluta botten av FN:s index för mänsklig utveckling
Trots att behoven är så stora minskar engagemanget för dessa länder hos flera biståndsgivare. Mycket pekar på att EU kommer att minska sin närvaro i sköra och konfliktdrabbade länder utanför Europas gränser under kommande år. Samtidigt har Sveriges regering beslutat att avsluta Sidas utvecklingsarbete i både Mali, Burkina Faso och Sydsudan, som alla ligger i den absoluta botten av FN:s index för mänsklig utveckling. Situationen i Sydsudan har dessutom förvärrats ytterligare på grund av kriget i Sudan, vilket har lett till stora flyktingströmmar till grannlandet. Act Svenska kyrkan finns kvar med vårt stöd till samarbetspartner i Sydsudan, men det kan inte kompensera för de verksamheter som försvinner när Sida lämnar. Förutom att lämna några av världens mest utsatta och konfliktfyllda länder har regeringen också dragit ner biståndet till fredsbyggande insatser.
Att Sveriges regering trots de enorma behoven sänker biståndet ytterligare under kommande år och till och med riskerar att hamna under FN:s och EU:s gemensamma åtaganden om 0,7 procent av BNI sänder fel signaler. Om Sverige fortsätter att sänka biståndet i den här takten kommer vi inte längre kunna påstå att vi är en av världens mest generösa biståndsgivare. Sverige, som alltid har kunnat gå rakryggade in i internationella sammanhang med vetskap om att vi håller våra åtaganden och bidrar till det internationella samfundet, håller nu på att snabbt förlora vår ställning. Detta innebär att vi inte längre kan hålla andra länder till svars på samma sätt som tidigare.
Prioritera sköra stater
Att genom ett högt bistånd investera i andras välfärd och ge människor ett bättre utgångsläge i sina egna hemländer är något som alla parter i regeringen borde kunna stå bakom. Det gagnar dessutom Sveriges egen säkerhet. När det ska tas ytterligare beslut om fördelningen av biståndet uppmanar vi regeringen att prioritera låginkomstländer och de sköra stater som är i störst behov av såväl humanitärt stöd som långsiktigt stöd till utveckling, fredsbyggande och klimatanpassningar. Vi utgår ifrån att Sverige inte lämnar ytterligare länder i kris, utan att vi tillsammans med andra ansvarstagande givare i det internationella samfundet ser till att stötta människor och insatser där det behövs som allra mest.
Erik Lysén, Chef Act Svenska kyrkan, Svenska kyrkans biståndsverksamhet