Det fungerar som vilket företag som helst: Verksamheten är professionaliserad i den meningen att man knappast skickar folk runt i landet på måfå för att se om det finns något att stjäla. I toppen finns cheferna i länder som Polen och Baltstaterna, som beställer godset. Utförarna åker sedan till Sverige för att förse sig med alltifrån lantbruksmaskiner som står utomhus på gårdar i glesbygd på nätterna, till smycken och silver inifrån villor och lägenheter.
Sedan vänder man tillbaka med varorna, som säljs vidare på den europeiska marknaden.
Stöldgods till ett värde av två miljarder kronor förs ut ur Sverige på det sättet varje år, enligt Metro (18/10).
Det finns en lång rad skäl till att Sverige blivit så attraktivt för internationella stöldligor. Polisen är hårt ansatt av annan brottslighet, och risken för upptäckt är följaktligen liten. Personuppklaringsprocenten för sådana brott, det vill säga den andel där en viss gärningsman kan knytas till en stöld, ligger på en procent för bilinbrott och tre procent för bostadsinbrott, enligt en kartläggning av TV4 (17/10).
Man ska alltså ha en osannolik otur för att åka fast. Dessutom avskräcks uppenbarligen inte östeuropeiska ligor av de svenska straffskalorna och kriminalvården.
Man ska alltså ha en osannolik otur för att åka fast. Dessutom avskräcks uppenbarligen inte östeuropeiska ligor av de svenska straffskalorna och kriminalvården.
En annan förklaring finns i Sveriges vidöppna register, där alltifrån adress och inkomst till åldern på familjens labrador ligger tillgänglig på nätet. Dessutom har internationella ligor haft stor hjälp av Sveriges öppna bilregister. När beställarna på andra sidan Östersjön varit ute efter bildelar från specifika bilmärken – något svenska BMW- och Audiägare också i Göteborgsområdet blivit varse – har de bara behövt googla för att hitta adresser där just dessa bilar står på uppfarten.
Dessutom är det sista steget – utförseln av godset ut ur Sverige – också närmast riskfritt. Metro har i en granskning rapporterat att tullen lägger 98 procent av sina resurser på att kontrollera smuggling in i landet. Bara två procent av resurserna läggs på kontroller av sådant som går ut ur landet. Det senare ingår nämligen inte i tullens uppdrag.
Som Johan Lindgren, ordförande för tullens och kustbevakningen fackorganisation Tull-Kust, förklarar i en intervju i samma tidning:
”Tullen har inte befogenhet att stoppa eller kontrollera sådana fordon. Misstänker Tullverket något, har vi heller inte rätt att ingripa.”
Således får tullen se på medan stöldgods förs ut ur landet. Så behandlas statens själva kärna.
Paulina Neuding
Journalist och jurist, chefredaktör för tidskriften Kvartal
kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.