Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sveriges begränsade sätt att se på civilsamhället och de ideella krafterna har gjort oss till en social randstat, skriver Mikael Oscarsson (KD) och Hampus Hagman (KD). På bilden Barncancerfondens kampanj med hundratals stolar på Sergels torg som motsvarar antalet insjuknade barn varje år.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sverige sämst i klassen på att uppmuntra gåvor

Sverige är extremt när det gäller möjlighet till skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer. Viljan att ge är det däremot inget fel på och skulle med all sannolikhet öka om gåvoavdraget återinfördes. Det vill vi göra, men också utveckla det, skriver Mikael Oscarsson (KD) och Hampus Hagman (KD).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Sveriges syn på välgörenhet är extrem. I övriga Europa uppmuntras folk att donera till frivilligorganisationer. Ideella krafter som Cancerfonden, Friends och Stadsmissionen går miste om miljardbelopp varje år.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag har låtit Riksdagens utredningstjänst (Rut) kartlägga hur skatter och avdrag används för att uppmuntra gåvor till välgörande ändamål runtom i Europa. Granskningen visar att Sverige skiljer ut sig. Av samtliga 29 länder som Rut har undersökt är det bara Sverige som inte har några som helst skatteincitament för privatpersoner att donera till ideell verksamhet.

Metoderna varierar i Europa. En vanlig form är avdrag på den beskattningsbara inkomsten, motsvarande gåvobeloppet. Sådana får man göra bland annat i Italien, Nederländerna, Tyskland, Tjeckien och Schweiz.

I några länder är givandet närmast ett inslag i beskattningen. Där får medborgaren själv bestämma ett allmännyttigt ändamål som en viss procent av inkomstskatten ska gå till. I exempelvis Litauen, Slovakien, Slovenien och Ungern låter man på så sätt skattebetalaren själv allokera en del av sin skatt.

Fyra år av skattelättnad

En annan variant är en skattereduktion, där gåvans värde dras efter att skatten har beräknats. Så fungerar det i exempelvis Belgien, Frankrike, Norge och Spanien. Det var den modell som under några år också fanns i Sverige. Här fick privatpersoner dra av 25 procent av gåvobeloppet, dock högst 1 500 kronor per år. Den borgerliga regeringen införde systemet 2012. Blott fyra år senare avskaffades skattelättnaden av de rödgröna, och Sverige blev återigen en särling i Europa.

Men Ruts kartläggning visar att Sverige var extremt även under de få åren vi hade skattereduktion. Nästan ingenstans i Europa är taket ens i närheten av att vara så lågt.

Variationen är stor vad gäller de avdragsgilla beloppen. Ett par länder – Storbritannien och Cypern – har inget tak alls. Irland har ett tak på 1 miljon euro. Betydligt vanligare är en övre gräns på mellan 10 och 20 procent av den beskattningsbara inkomsten. Även de länder som har riktigt lågt tak – som Kroatien, med två procent av inkomsten – utklassar den tidigare svenska skattereduktionen. Det är bara Slovenien, där man får ge motsvarande 0,3 procent av inkomstskatten till välgörenhet, som ligger på eller under Sveriges gamla nivå.

Gåvorna ökade kraftigt

Om Sverige vore ett normalt europeiskt land, skulle en medelinkomsttagare kunna dra av mellan 30 - 60 000 kronor varje år för gåvor till ideell verksamhet.

Men trots att Sverige hade ett i jämförelse litet gåvoavdrag var genomslaget stort och växande. Första året, 2012, var det 195 000 personer som nyttjade tillfället. Det sista året, 2015, var det 333 000 personer som tog del av skattereduktionen, till ett totalt belopp av 290 miljoner kronor. Organisationer som Plan Sverige och Stockholms Stadsmission har berättat att man fick in hela 15 miljoner kronor mer varje år.

S är motståndare som alltid. Nyligen pressade Ebba Busch Thor (KD) statsministern om avdraget. ”Pengar skänks ändå. Jag skänker pengar varje månad”, svarade Stefan Löfven (S).

Ett par opinionsundersökningar har mätt både svenska folkets vilja att ge och dess syn på skattelättnader för välgörande ändamål. Som alltid bör man ta opinionsmätningar med en nypa salt, men resultaten pekar i samma riktning. Förbättrad privatekonomi ökar givandet. De flesta tycker att en skattereduktion vore bra.

Det råder alltså ingen brist på vilja bland svenska folket. Att Sverige är extremt måste förklaras på annat sätt.

Kanske återfinns förklaringen i att perioden för välfärdssystemens stora utbyggnad i Sverige sammanföll med fyrtio års obrutet regeringsinnehav för Socialdemokraterna. Välfärden har därmed kommit att förknippas med det offentliga. I många andra länder är välfärd inte synonymt med statsapparat.

S är ständiga motståndare

Sverige behöver inte vara extremt. Kristdemokraterna såg till att avdraget skulle kunna återinföras i år, i vår gemensamma budget med Moderaterna som riksdagen antog i höstas. Men det hängde sedan på den rödgröna regeringen.

S är motståndare som alltid. Nyligen pressade Ebba Busch Thor (KD) statsministern om avdraget. ”Pengar skänks ändå. Jag skänker pengar varje månad”, svarade Stefan Löfven. Och visst, med hans inkomster är privatekonomin kanske inget hinder. Men snittsvensken tjänar inte 172 000 kronor i månaden.

KD vill återinföra avdraget. Men det är bara början. I veckan bjuder KD, i samarbete med Frivilligorganisationernas insamlingsråd, in företrädare för ett 40-tal av Sveriges ledande ideella organisationer till samtal i riksdagen om hur gåvoavdraget kan utvecklas. Göteborgskristdemokraternas riksdagsman Hampus Hagman och jag är initiativtagare.

Särskilt Norge borde kunna inspirera. Där ger gåvor upp till 50 000 norska kronor rätt till avdrag, för hela beloppet. Givandet med skatteavdrag har mer än dubblerats sedan 2005. År 2015 donerades nästan 3,5 miljarder norska kronor inom skattelättnadsprogrammet.

Sveriges ideella organisationer går alltså miste om enorma belopp. Pengar som skulle kunna gå till forskning, till sociala insatser och till människor i behov av hjälp och stöd.

Sveriges begränsade sätt att se på civilsamhället och de ideella krafterna har gjort landet till en social randstat. Alla andra länder i Europa uppmuntrar tvärtom privatpersoners gåvor till den ideella sektorn.

Det är dags att Sverige blir normalt även på det här området.

Mikael Oscarsson (KD)

riksdagsledamot

Hampus Hagman (KD)

ledamot riksdagens skatteutskott