Sverige ska ännu en gång försöka marknadsföra prästerskapets regim i Iran. Utrikesminister Margot Wallström kommer den 20 augusti att stå värd för iranska regimens utrikesminister Javad Zarif för överläggningar kring bilaterala och regionala frågor.
Men besöket skuggas av spänningar kring Hormuzsundet och Persiska viken.
Under sommaren har denna konflikt eskalerat sedan Iran beslagtagit flera tankerfartyg, bland dem brittiskflaggade Stena Impero som ägs av svenska Stena Bulk. Dessutom har en iransk oljetanker stoppats av brittiska marinen vid Gibraltar.
Affärsintressen bakom skenheligheten
Trots dessa attacker, och försök till attacker, fortsätter EU och Sverige sin oändliga skenhelighet att ha en mjuk ton mot Iran. Antagligen på grund av en iver över att göra affärer med Iran, trots att landet är en världsledande sponsor av terror.
I åratal har de svenska rikspolitikerna godtroget och naivt försökt blidka och springa efter den iranska regimen för att undvika konflikt med den iranska diktaturen och söka gynna svensk handel med Iran. Detta trots att iransk handel domineras och kontrolleras i stort av det numera av USA terroriststämplade iranska revolutionsgardet.
Detsamma gäller förvisso även andra västländer och regeringar som likt Sverige sedan 1979 prioriterat handel och eftergiftspolitik för att inte förarga prästerskapets regim där det primära målet varit att tillfredsställa dess brutala ledare genom att låta diktaturen få sin vilja igenom.
I dag fokuserar EU märkligt och maniskt på att försöka rädda kärnteknikavtalet med Iran som den iranska diktaturen redan brutit i stället för att vidta kraftiga åtgärder för att bemöta hoten från iranska regimens islamiska fundamentalism och terrorism i Europa. EU prioriterar därmed sanktionslättnader för prästerskapet och revolutionsgardet samtidigt som regimen strävar efter att öka sin aggression och sina destruktiva handlingar i närregionen, för att om möjligt köpa sig mer tid och öva utpressning mot världssamfundet. Detta samtidigt som förtrycket i landet har ökat kraftigt.
Enligt Transparency international är Iran under den islamiska regimen en av världens mest korrumperade stater på plats 138 bland 180 länder. Reportrar utan gränser placerar den islamiska regimen på plats 170 bland 180 länder när det gäller pressfrihet. Enligt Amnesty international är den islamiska regimen världsetta i antalet avrättningar räknat per capita. Men i total desperation försöker lobbyisterna bortförklara allt detta med att det är det iranska folket som vill ha det så.
Irans folk vill ha demokrati
Prästerskapets regim är i dag mer isolerad än någonsin. Det gör regimens lobbyister i Sverige nervösa och desperata. Inför Zarifs besök publicerades flera artiklar, bland annat i Svenska Dagbladet 5/8, bara för att sminka den regim som Zarif representerar. I vissa artiklar förklaras avsaknaden av frihet och demokrati i Iran med att folket helt enkelt inte vill ha demokrati och folkstyre.
De regimkritiska protester som pågår över hela Iran sedan början av 2018 motbevisar detta påstående som falskt. Lördagen den 20 juli bevittnade Stockholm en av de största svensk-iranska manifestationerna någonsin, men anmärkningsvärt var att “Sveriges fria press” valde således att ta iranska regimens parti genom att tiga ihjäl regimkritiker i Sverige. Detta i en tid när den iranska regimens aggressioner öppet hotar världens fred och säkerhet både i närregionen och globalt.
Den religiösa diktaturen, som styr Iran med järnhand, är inte legitim och lever på lånad tid. Det är dags för Sverige att tydligt ta ställning för en demokratisk förändring i Iran.
Mojtaba Ghotbi
Ordförande för Förenade Föreningar för ett Fritt Iran, FFFI