Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En vanligt förekommande nödlösning när det blir fullt är att flytta patienter till närmsta sjukhus med ledig IVA-plats. Det är lättare sagt än gjort. Patienter som behöver IVA-vård är per definition instabila, en transport kan vara direkt livsfarlig och forskning har visat att dödligheten ökar med 24 procent för patienter som flyttas mellan olika IVA, skriver debattören. Bild: Robin Aron/Göteborgs-Posten
En vanligt förekommande nödlösning när det blir fullt är att flytta patienter till närmsta sjukhus med ledig IVA-plats. Det är lättare sagt än gjort. Patienter som behöver IVA-vård är per definition instabila, en transport kan vara direkt livsfarlig och forskning har visat att dödligheten ökar med 24 procent för patienter som flyttas mellan olika IVA, skriver debattören. Bild: Robin Aron/Göteborgs-Posten

Sverige har fortfarande långt färre iva-platser än övriga Europa

Fortfarande har Sverige alldeles för få IVA-platser och långt färre än våra grannländer men också jämfört med snittet i Europa. Tycker våra politiker att en svensk patient ska ha mindre chans – jämfört med en liknande patient i våra grannländer - att få intensivvård och ökad chans att överleva, när den behöver det? skriver Akil Awad, specialistläkare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Aldrig har den svenska intensivvården uppmärksammats så mycket som under covidpandemin. Både allmänheten och politiker har fått ökad förståelse för den avancerade vård som bedrivs på landets intensivvårdsavdelningar och IVA-personalen har upprepat – och välförtjänt – fått beröm. Vad som däremot lyst med sin frånvaro i den politiska debatten är det faktum att Sverige har en brist på IVA-platser, vilka negativa konsekvenser det medför och hur man ska lösa det.

Vi gick in pandemin med urusla förutsättningar. Vi har sen många år tillhört Europas absoluta bottenskikt i antal IVA-platser. Sverige hade, och har fortfarande, endast fem IVA-platser per 100 000 invånare. Som jämförelse har våra nordiska grannländer Danmark och Norge åtta respektive nio platser per 100 000 invånare, det vill säga 60-80 procent mer än vi. Den genomsnittliga siffran för Europa är ännu högre och ligger på tolv platser per 100 000 invånare. Det finns inga tecken på att detta kommer ändras. Faktum är att vi idag har färre IVA-platser än innan pandemin.

Mindre chans

Hur kan våra politiker motivera dessa skillnader? Tycker de att en svensk patient ska ha mindre chans – jämfört med en liknande patient i våra grannländer - att få intensivvård när den behöver det? Antingen får de uttryckligen säga det eller så måste vi få fler IVA-platser.

Alla som jobbat på IVA har fått erfara att det blir fullt - det sker ofta. Då uppstår en situation där vi allt som oftast tvingas prioritera på ett sätt som bryter mot både riktlinjer och vår yrkesetik. Vem ska vi välja när flera patienter behöver IVA-vård och vi endast har en IVA-plats kvar? Vad ska vi göra när det är fullt och ytterligare en patient behöver IVA-vård? Vilka operationer ska vi stryka då det saknas platser att eftervårda patienterna på?

Det uppstår en ”en in, en ut” situation. Vi tvingas chansa och välja vem som ska få optimal vård och vem som inte ska få det. I praktiken tvingas patienter som behöver IVA-vård ofta ligga kvar på akuten eller vårdavdelning i timmar tills det finns en ledig IVA-plats, vilket innebär att de nekas den vård de skulle behövt. Enligt en omfattande europeisk forskningsstudie var risken för att dö i Covid-19 ökad i länder med låg tillgänglighet till IVA-platser.

Patienter som behöver IVA-vård är per definition instabila, en transport kan vara direkt livsfarlig och forskning har visat att dödligheten ökar med 24 procent för patienter som flyttas mellan olika IVA

En vanligt förekommande nödlösning när det blir fullt är att flytta patienter till närmsta sjukhus med ledig IVA-plats. Det är lättare sagt än gjort. Patienter som behöver IVA-vård är per definition instabila, en transport kan vara direkt livsfarlig och forskning har visat att dödligheten ökar med 24 procent för patienter som flyttas mellan olika IVA.

Hur stor är bristen på IVA-platser? Det finns inget enkelt svar och det inte finns någon samlad statistik över alla de tillfällen patienter får vänta på att det ska uppstå en ledig IVA-plats när det är fullt. Ett indirekt mått på bristens omfattning är antalet IVA-patienter som transporterats mellan sjukhus. Detta är en dyster statistik som tyvärr går åt fel håll. År 2012 förflyttades 472 patienter, år 2019 skedde 735 flyttar och förra året vid 1479 tillfällen. Varje patienttransport utsätter patienten för en ökad risk och är helt enkelt ett misslyckande som synliggör bristen på IVA-platser.

Tröskeln har höjts

Ett annat sätt att mäta bristens omfattning är att titta på hur sjuka patienterna som läggs in på IVA är och hur det utvecklats genom åren. Data från svenska intensivvårdsregistret visar att patienter som lagts in på IVA har blivit allt sjukare mellan åren 2014-2021 mätt i vårdtyngd. Detta tyder på att tröskeln till få bli inlagd på IVA har höjts och att bristen på platser förvärrats.

Den största bristvaran är inte fysiska rum eller avancerad apparatur – såsom respiratorer – utan i stället IVA-personal, inte minst intensivvårdssjuksköterskor. Och det största problemet är inte att det utbildas för få utan att för få vill eller orkar jobba på landets IVA-avdelningar. För att råda bot på detta räcker det inte med enstaka punktinsatser utan det kommer krävas långsiktiga satsningar som på riktigt ökar personaltätheten.

Kan inte ersättas

På IVA bedrivs en mycket avancerad vård som inte kan bedrivas någon annanstans. IVA-personalen är högspecialiserad i bland annat respirator- och dialysvård och kan inte ersättas av annan personal. Därför är det viktigt att särskilja IVA-platser från vanliga vårdplatser om man på allvar vill ta sig an den här frågan.

Hur många IVA-platser bör Sverige ha? På kort sikt borde vi åtminstone ha lika många platser som våra nordiska grannländer Danmark och Norge, det vill säga öka vårt antal från 5 till 8 platser per 100 000 invånare. På längre sikt är det rimligt att sikta på genomsnittlig EU-nivå, det vill säga 12 platser per 100 000 invånare.

Akil Awad, specialistläkare

En nedsövd IVA-patient med dåliga blodgasvärden behöver vändas. Sektionsledare för CIVA Helén Junerfält ser till att Läkare Noémi Szabó-Némedi, anestesisjuksköterska Hilda Blondeau, specialistläkare IVA Alexandrv Ille och undersköterska Mervi Heiskanen får till det så allt går rätt till. Bild: Robin Aron
En nedsövd IVA-patient med dåliga blodgasvärden behöver vändas. Sektionsledare för CIVA Helén Junerfält ser till att Läkare Noémi Szabó-Némedi, anestesisjuksköterska Hilda Blondeau, specialistläkare IVA Alexandrv Ille och undersköterska Mervi Heiskanen får till det så allt går rätt till. Bild: Robin Aron