Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Avskogning genom avverkning eller genom omfattande skogsbränder är en aktuell källa till oro. Det är en av de frågor som ett internationellt institut skulle kunna följa, skriver Emin Tengström.

Sverige bör ta initiativ till ett internationellt miljöinstitut

Den svenska regeringen bör tillsätta en snabbutredning om lämpligheten av att inrätta ett internationellt institut för en fullständigare kunskap om den globala miljökrisen, skriver Emin Tengström.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Många tycker i dag att framtiden ser mörkare ut än för ett antal år sedan. Skälen kan variera men för många är nog orsaken den globala klimat-, miljö- och naturresurskrisen.

Larmrapporterna duggar tätt. De gäller inte bara hotet om klimatförändring. En FN-utredning har visat att många ekosystem världen över hotas av risken att deras förmåga att producera gratistjänster åt människan minskar. Signaler kommer om smältande glaciärer och sjunkande grundvatten, något som hotar vattentillgången i flera länder. Miljön i havet och utfiskningen inom vissa områden har oroat länge. Avskogningen genom avverkning som i Amazonasområdet eller genom omfattande skogsbränder som i Sibirien är en aktuell källa till oro. Antalet djur- och växtarter minskar globalt i snabb takt. Exemplen kan flerfaldigas.

Fragmenterad bild

Få har överblick över alla dessa förändringar liksom över motåtgärderna och deras resultat. Även de mest initierade har nog i regel endast en fragmenterad bild av tillståndet. Mot den bakgrunden föreslår jag inrättandet av ett självständigt internationellt institut av samma typ som Sipri, ägt av en stiftelse och med styrelseledamöter från världens olika delar. Institutet skulle kontinuerligt följa och årligen ge en samlad bild av läget för frågor av följande slag:

* I vilken takt förbrukas de sista resterna av utrymmet för utsläpp av klimatgaser (främst koldioxid)?

* I vilken takt förändras den globala energimixen (i kvantitet och energislag) bort från det fossila beroendet?

* I vilken utsträckning kan biobränslen och fossilfri el täcka behovet av drivmedel för den globala fordonsflottan av bilar, lastbilar, lastfartyg, flygplan?

* Vilka metaller och jordartsmetaller (viktiga för högtekniska produkter och för energisystem som bygger på sol och vind) kan komma att uppvisa global knapphet?

* Hur mycket krymper den odlingsbara jordarealen (som följd av ökenbildning, asfaltering, bebyggelse, höga havsnivåer)?

* Hur utvecklas tillgångarna på sötvatten (i grundvatten, glaciärer, sjöar, floder)?

* I vilken takt sker utrotningen av djur- och växtarter med kritiska konsekvenser för ekosystemens förmåga att producera tjänster åt människan?

* När och var närmar sig kritiska nivåer för fiskebestånden i världshavet?

* När och var kan avskogningen få lokalt eller globalt kritiska konsekvenser?

* Vilka kuststäder ligger i farozonen för att behöva flyttas vid stigande havsnivåer?

De årliga kostnaderna för ett sådant institut – med kanske 40-50 internationella specialister anställda – blir måttliga

Arbetet skulle bestå dels av insamling och sammanställning av uppgifter redan kända av andra organ, dels av egen informationsinhämtning, allt i syfte att få fram en så heltäckande bild som möjligt av den globala krisen men också av vad som görs för att avvärja den.

Rapporterna, som uppdateras årligen, avpassas för olika kategorier av mottagare: kortfattade och lättlästa rapporter i broschyrform för medborgare, för forskare mer detaljerade rapporter försedda med källangivelser samt rapporter riktade till politiker med särskilt beslutsrelevanta passager markerade. Rapporterna skrivs på engelska och sänds i de tre varianterna till företrädare för världssamfundets 196 stater, som efter eget skön mångfaldigar och distribuerar rapporterna (efter eventuell översättning till landets språk).

De årliga kostnaderna för ett sådant institut – med kanske 40-50 internationella specialister anställda – blir måttliga. De ska täcka styrelsens arvoden och resor, de anställdas löner, lokalhyra, datorkostnader och kostnader för tryckning och distribution av rapporterna, totalt kanske en summa på 150 miljoner SEK. Om institutet samfinansieras av flera stater, kommer belastningen på respektive statsbudget bli obetydlig.

De årliga rapporterna kan förväntas få märkbara effekter. Medborgarnas kunskap om de globala problemen kommer att öka. De som redan är beredda att lägga om sin livsföring får bättre underlag för sina omprioriteringar. De som hittills varit oberörda av alla larmrapporter får tillfälle att ompröva sin syn på förutsättningarna för den framtid, som tillhör deras barn och barnbarn. De som fortsätter att behålla föreställningen att världen i stort sett är oförändrad, kommer kanske uppleva att de tillhör en krympande minoritet.

Dialog höjer kvaliteten

De forskare som berörs av rapporterna från det nya institutet kommer antingen att söka påvisa brister i institutets bedömningar eller fördjupa vissa avsnitt som ligger inom deras respektive kompetensområde. En dialog mellan institutets anställda och forskarvärlden är ägnad att ytterligare höja kvaliteten i institutets arbete.

Rapporter med särskilt beslutsrelevanta avsnitt avsedda för politiska beslutsfattare kan komma att sammanfatta krisläget mot en fond av två olika tidshorisonter: en mer näraliggande och en mer långsiktig.

Huvudpoängen i förslaget är att institutets arbete kan bidra till en fastare grund, inte bara för ökad krismedvetenhet, utan också för rationellt agerande i form av globala överenskommelser av den typ som Kyotoavtalet och Parisavtalet exemplifierar. En fullständigare kunskap om den globala krisen kan emellertid förväntas väsentligt vidga området för sådana avtal till att omfatta hela den globala klimat-, miljö- och naturresurskrisen.

Under åberopande av ovanstående föreslår jag att den svenska regeringen tillsätter en snabbutredning om lämpligheten av att inrätta ett institut av föreslagen typ och om resultatet efter sedvanlig remissomgång ger anledning därtill lägger fram en proposition i ärendet till riksdagen samt inbjuder övriga nordiska länder att bli medfinansiärer av institutet med bidrag i proportion till respektive statsbudget.

Emin Tengström

professor em i humanekologi