Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Detta har på senare tid exempelvis blivit kännbart för personer med sydöstasiatiskt utseende, i och med utbrottet av det nya coronaviruset. På flera håll vittnar människor om att de utsatts för kränkningar och undvikande beteende från omgivningen. Att på väldigt lösa grunder göra antaganden som stigmatiserar en grupp människor, vad är det om inte rasism?, skriver debattören. Bild: Gemunu Amarasinghe

Sverige är bland de länder som diskriminerar icke-vita mest på arbetsmarknaden

De senaste åren har rasism och främlingsfientlighet varit ett hett debattämne. Men nu måste vi rikta strålkastarljuset mot den strukturella rasismen, den vi inte vill kännas vid, för att ingen ser sig själv som rasist. Vi måste ta diskussionen om vilket privilegium det är att vara vit, skriver Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare för den ideella organisationen Teskedsorden.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Vi befinner oss i olika samhällsstrukturer beroende på exempelvis klass och kön, som påverkar oss alla på olika sätt varje dag. Men det är färre som vill kännas vid de strukturer som gör att människor beroende på ursprung utsätts för olika motstånd i livet.

Afrosvenskar har lägre lön

Från det att vi föds, vidare till skolan och sedan ut i arbetslivet påverkar strukturerna oss. En rapport från Länsstyrelsen visar att afrosvenskar har lägre lön jämfört med övriga befolkningen med samma utbildning. Till skillnad från andra grupper där arbetslösheten minskar i takt med utbildningsnivå, resulterar en högre utbildning för afrosvenskar istället i högre arbetslöshet. Bilden bekräftas i en studie utgiven av The Sociological Science 2019, där Sverige som ett av nio undersökta länder i Europa och Nordamerika har den näst högsta graden av diskriminering på arbetsmarknaden kopplad till hudfärg. Den typen av statistik är annars ovanlig i Sverige, men desto vanligare i USA. Där använder man sig av ett annat sätt för att kategorisera människor som också möjliggör datainsamling, vilket plågsamt har synliggjort orättvisor.

Få ser sig själva som rasister, men om vi erkänner att grupper av människor förtrycks och hålls tillbaka, betyder det också att det finns grupper som förtrycker. Medvetet eller ej. Därför är den strukturella rasismen så lömsk. För den som inte drabbas är det till synes små ”oskyldiga” handlingar där förklaringen alltid är något som inte har med rasism att göra. Men för den som drabbas blir de sammantagna och upprepade handlingarna ett system som är själva definitionen av rasism.

Få ser sig själva som rasister, men om vi erkänner att grupper av människor förtrycks och hålls tillbaka, betyder det också att det finns grupper som förtrycker.

Detta har på senare tid exempelvis blivit kännbart för personer med sydöstasiatiskt utseende, i och med utbrottet av det nya coronaviruset. På flera håll vittnar människor om att de utsatts för kränkningar och undvikande beteende från omgivningen. Att på väldigt lösa grunder göra antaganden som stigmatiserar en grupp människor, vad är det om inte rasism?

Det kan vara svårt att se sin egen del i den större bilden – av att upprätthålla strukturella mönster som håller människor utanför vad gäller makt, ekonomiskt välstånd och inflytande. Men i brist på kunskap och perspektiv riskerar det bli en nästintill automatiserad process som upprepas gång på gång. Vi har till exempel sett det i medias porträttering av svensk hiphop det senaste året. Både i Malou Efter Tio och i Expressen har svenska hiphop-artister ställts till svars för allt från droghandel till organiserad kriminalitet, medan frågor om deras musik och skapande lyser med sin frånvaro. Det är ytterligare en del av strukturell rasism – att inte tillåtas representera sig själv, utan att ständigt förhålla sig till ett narrativ för en grupp man blivit tilldelad, av någon med makt att tilldela.

När någon säger att man är en del i att upprätthålla ett mönster som gör att någon far illa, är den naturliga reaktionen att bli irriterad eller arg. Särskilt när det på individnivå finns människor i alla samhällsgrupper som kämpar med att exempelvis få pengarna att räcka för dagen eller för att inte att bli vräkta. Att diskutera och problematisera det vita privilegiet blir för många ett rött skynke. Men bara för att man är vit betyder det vita privilegiet inte att man fötts med silversked i mun. Det innebär att du som vit i alla fall inte har haft det svårare på grund av din hudfärg.

Vithet ett privilegium

Som vit person har jag ett stort ansvar i att försöka förstå. Inte bara hur andra utsätts utan också hur mina egna handlingar stukar och bryter ner människor. Min vithet bär med sig ett privilegium som de flesta vita i Sverige aldrig har reflekterat över. Att vara vit innebär till exempel att andra inte undviker att sätta sig bredvid dig på tunnelbanan eller att du inte behöver bära skuld för vad en annan person med din hudfärg gjort.

Vi måste lyfta blicken för att se strukturerna, samtidigt som enskilda individer behöver förstå sina privilegier och ta ansvar för sina handlingar. Det går att jämföra med klimatfrågan där vi också behöver arbeta med parallella spår. Hur vi agerar i vardagen och hur vi med hjälp av politiska beslut kan forma vår framtid.

Normkritisk pedagogik

Det krävs insatser för en generellt högre kunskapsnivå om diskriminering, strukturell rasism och representation. Mer konkret vill vi se att skolpersonal, polis- och vårdpersonal utbildas i normkritisk pedagogik och rasismens konsekvenser. Vi vill vi också se en större mångfald vid rekrytering i alla sektorer och på alla nivåer. Här förespråkar vi en högre medvetenhet kring hur ens egna fördomar avgör vem som får komma på intervju, och inte. Kunskapen i de här frågorna är besvärande låg.

Men för att vi ska kunna motverka den strukturella rasismen i samhället behövs också vita allierade. Det arbetet börjar med att vi måste se oss själva i spegeln och inse vår del i upprätthållandet av dessa strukturer, för att sedan kunna vidta konkreta åtgärder – stora som små.

Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare för den religiöst obundna ideella organisationen Teskedsorden