Vi befinner oss i en situation där allt fler svenskar kämpar med allt högre levnadsomkostnader, låga löner och pensioner men ändå försöker få en dräglig fritid och semester. Vi har till och med i klimatkrisens spår fått två nya ord för hur vi bör agera – svemester och hemester – som innebär att vi medborgare antingen bör semestra inom landet eller bo kvar i vår bostad under semesterperioden och göra kortare eller längre utflykter.
Inte tillgång till egen bil
Det är gott så eftersom transportsektorn fortfarande till stor del bygger på fossila bränslen och är den enskilt största posten för klimatutsläpp under semestern. Men frågan är hur väl vårt samhälle är rustat för att stora grupper med låga löner och små pensioner nu ska möta allt högre priser på fritidshusboenden, kolonistugor, båtklubbar och liknande. Att hyra ett semesterboende, köpa en resa eller äta ute är inte heller billigt under semesterperioden, även om man väljer enklare alternativ som vandrarhem. Låginkomsthushåll har heller inte tillgång till egen bil i lika stor utsträckning som medel- och höginkomsthushåll vilket begränsar rörelsefriheten i tid och geografi.
Frågan är hur väl vårt samhälle är rustat för att stora grupper med låga löner och små pensioner nu ska möta allt högre priser på fritidshusboenden och liknande
För drygt 40 år sedan fanns ett embryo till en progressiv, inhemsk rekreations- och semesterpolitik som våra rikspolitiker lyckades torpedera. Politikområdet växte fram inom den fysiska riksplaneringen som var vår hittills största satsning på hur vi långsiktigt och hållbart borde använda våra inhemska mark- och vattenresurser.
För att göra våra mest attraktiva rekreations- och semesterdestinationer tillgängliga för alla pekades till och med 25 primära rekreationsområden ut i landet. Tyvärr ”glömde” politikerna att understödja dessa 25 områden med särskilda resurser, lagar och riktlinjer vilket innebar att kommersiella aktörer tog över. Detta innebar i sin tur att områdena blev ännu mindre tillgängliga ekonomiskt för många svenskar.
Chockhöjer hyran
I dag kan vi läsa artiklar om hur Skärgårdsstiftelsen i Stockholm chockhöjer hyresnivåerna med upp till 200 procent som gör att många hyresgäster tvingas flytta. Även båtklubbar drabbas av liknande kostnadshöjning som innebär att båtar värda 4 000 – 5000 kronor kan få betala årsavgifter på 6 000 – 7000 kronor. På svensk landsbygd pågår en fullständigt barock utveckling där människor som bott i enklare fritidsstugor tvingas in i ett kommunalt VA-nät där kostnaderna landar på flera hundratusentals kronor, ett VA-nät som dessutom ger sämre miljö och hälsa än de lösningar som folk redan har.
Frågan är vart svenskar med små inkomster ska ta vägen på sin fritid och semester i ett land med en unik allemansrätt, dåliga kommunikationer till attraktiva men perifera semesterområden och allt högre avgifter, priser och ökad konkurrens på inhemska resurser för en aktiv och givande fritid och semester?
Ulf Svensson
civilekonom