Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Måste nazister marschera i tillräckligt raka Nürnberg-led för att kunna identifieras som sådana, som svenska polisen hävdade 2017? skriver Andreas Önnerfors. Bild: Ulf Palm/TT
Måste nazister marschera i tillräckligt raka Nürnberg-led för att kunna identifieras som sådana, som svenska polisen hävdade 2017? skriver Andreas Önnerfors. Bild: Ulf Palm/TT

Svårare att definiera extremism i en polariserad debatt

Är det förtal eller saklig analys när Hermansson kallar sina meningsmotståndare extremister? Den frågan har blivit svårare att svara på i tider som dessa när innebörden av begrepp som extremism och terrorism har förskjutits och blivit mer komplexa, skriver Andreas Önnerfors, universitetslektor Idé- och lärdomshistoria.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Radikalisering, terrorism och extremism är några av de mest diskuterade idéerna samhällsdebatten i dag. Vad som räknas som radikalt och extremt och när politiskt våld anses vara terrorism är relativa begrepp. Det blottas inte minst i fallet Hermansson: är det förtal eller saklig analys att kalla någon för extremist? När TV-serien ”Kalifat” flyttar in i svenska vardagsrum förstår vi att radikalisering är mer komplext än vad vi trodde. Det är dags att lyfta diskussionen kring den på en ny nivå. Vad gör egentligen en övertygelse extrem? Orsakas våld av radikala idéer? Var går gränsen mellan terrorism och legitimt politiskt våld? Hur ser sambandet ut mellan den globala politiken och de personliga livsvalen?

Begreppen radikalisering, terrorism och extremism baseras delvis på juridiska definitioner men också hur vi skapar dem i vardagsspråket, inte minst hur vi värderar dem ideologiskt. I Storbritannien listades nyligen Greenpeace och Extinction Rebellion tillsammans med nynazistiska grupper i ett kontraterroristiskt utbildningsmaterial för lärare och vårdpersonal. Men kan man verkligen klumpa ihop så olika grupper och kategorisera dem som extremister? Den som trodde att diskussionen om radikaliseringens innebörd skulle ha avstannat efter IS (temporära) fall har fel. Begreppen är mångtydiga och kan missbrukas och det krävs mer precisa definitioner.

Diskussionen låst

Men vår förståelse är fortfarande låst i två diametralt motsatta synsätt: ett förankrat i säkerhetsparadigmet och ett annat som handlar om socioekonomiska förklaringar och mediala konstruktioner. Skall vi satsa på säkerhet och kontroll eller på åtgärder som stärker människors sociala trygghet? Är bristen på fritidsgårdar förklaringen till varför unga människor söker sig till IS (eller NMR) eller är det bristen på övervakning och hot om straff?

Är bristen på fritidsgårdar förklaringen till varför unga människor söker sig till IS (eller NMR) eller är det bristen på övervakning och hot om straff?

I båda läger finns det goda argument: om myndigheterna tilläts att samarbeta bättre skulle mer information kunna leda till förebyggande åtgärder och fällande domar – av individer. Om vi satsade mer på social trygghet, skolornas arbete och bättre jobbmöjligheter – åt grupper – skulle det finnas färre incitament för att söka efter snabba cash i gängvåld eller frälsning i terrorsekter.

Men båda läger plågas av mentala begränsningar så fort ideologier och trossystem kommer på tal. Det finns enkelspåriga förklaringsmodeller om att idéer leder till våld eller så avvisas tankarnas kraft över handlingen helt. Det förekommer förenklingar, beröringsskräck och förutfattade meningar. Kan man verkligen skylla terrorism på heliga skrifter? Måste nazister marschera i tillräckligt raka Nürnberg-led för att kunna identifieras som sådana, som svenska polisen hävdade 2017? I dag finns nazisterna oftare på högerextrema nätforum. Historiker kan höras resonera om att fascismen är ett fenomen som är fanns på 1920- och 30-talen. Trots att det finns rörelser i dag som kopierar deras språk, namn och agenda kan vi inte kalla dem för fascistiska, menar de. Men borde vi inte kunna dra paralleller till vår tid?

Globalisering påverkar

En annan stor begränsning är perspektivet. I mer än tjugo år har vi pratat om globalisering, men vi verkar inte ha förstått det än. Informationsteknologin kopplar samman människor från olika delar av världen. Det globala medvetandet ser världens problem som en gemensam utmaning, men kan också leda till krystade lojaliteter: Varför kämpa för eller emot ryssarna i Donbass, varför mörda yezidier, varför hämnas genom att strida med YPG? I dag har vi globala miljörörelser, men också globala extremiströrelser. Situationen förvärras av att världspolitiken alltmer dras åt ett ”illiberalt” håll där demokratin och rättssäkerheten i många länder är under attack. På grund av denna utveckling blir det svårare och svårare att definiera exakt vad ordet ”extremt” egentligen innebär.

På grund av denna utveckling blir det svårare och svårare att definiera exakt vad ordet ”extremt” egentligen innebär

Denna ökande komplexitet i samhällssystemet måste tas i beaktande om vi skall studera radikalisering, terrorism och extremism på rätt sätt. Det handlar inte om mer kontroll eller mer social trygghet. Det är inte fler poliser eller fler fritidspedagoger som identifierar och löser problemen. Vi behöver både och. Vi behöver förena olika ansatser. Vi måste bli bättre på att analysera och komma till djupare insikt om varför människor attraheras av extrema idéer, vem som stöttar radikaliseringen och mot vilka terrorismens budskap riktas.

Andreas Önnerfors

universitetslektor Idé- och lärdomshistoria. Anordnar konferensen ”VORTEX – Varities of Radicalization, Terrorism and Extremism” vid Göteborgs universitet den 5 februari.