Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ska vi klara klimatutmaningen så måste vi på allvar styra lastbilarna mot närmsta hamn eller närmsta järnvägsterminal, skriver debattörerna.

Styr godset av vägen – för miljöns skull

Sjöfarten har ledig kapacitet att på kort sikt avlasta järnvägen och ge andrum åt dess nödvändiga underhåll. Det är också en god idé att flytta över långväga lastbilstransporter till sjöfart och järnväg om vi ska klara klimatutmaningen, skriver bland andra Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Världen och Sverige är i en situation där de farliga utsläppen av växthusgaser måste minska – samtidigt som transporterna ökar.

Transportslag som kan bidra till att minska utsläppen som sjöfart och järnväg är viktiga för att nå miljömålen. Tyvärr är lösningar på flera av de problem som förknippas med klimatet och infrastruktur eftersatta.

Transportsektorn står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Trots nya och klimatsmarta fordon minskar inte utsläppen. Även om varje transportslags utsläpp minskar, ökar den sammanlagda mängden transporter så kraftigt att de totala utsläppen ligger kvar på samma nivå.

Antalet transporter beräknas öka med runt 50 procent till år 2030. Järnvägen står endast för en procent av Sveriges växthusgasutsläpp men är samtidigt i ett dåligt skick med ett ökande förfall. SVT:s granskning av järnvägen visar att Trafikverket planerar att sänka hastigheten på upp till 69 sträckor på grund av dåligt underhåll. Granskningen visar också att Västra Götalandsregionen behöver nyinvesteringar på sex miljarder kronor för att inte behöva lägga ned järnvägstrafiken i regionen – något som skulle isolera en landsdel som är oerhört viktig för Sveriges ekonomi.

Akut behov av avlastning

Nyligen presenterade regeringen den största infrastruktursatsningen någonsin med bland annat 100 miljarder till järnvägen. Ostkusthamnar i samverkan och Naturskyddsföreningen gläds åt satsningen, även om det enligt Trafikverket skulle behövas ännu mer för att komma ikapp med det eftersatta underhållet. Samtidigt ser vi att behovet av avlastning från järnvägen är akut, och att upprustningen för att åtgärda järnvägens brister kommer ta tid. Även med obegränsade resurser skulle denna typ av utbyggnad ta mer än ett decennium.

Med järnvägens nuvarande skick är risken tyvärr stor att transportköpare fortsätter att välja lastbilen för sina transporter, trots att lastbilen är det klimatmässigt sämsta alternativet. På 45 år har de långväga lastbilstransporterna ökat med 300 procent. Samtidigt har ökningen för sjöfarten i stort sett avstannat. Det är inte bara synd. Det är ett slöseri.

Stor ledig kapacitet

Sjöfarten har ledig kapacitet att på kort sikt avlasta järnvägen för att ge andrum för det nödvändiga underhållet och att på kort och lång sikt flytta långväga lastbilstransporter från väg till sjöfart. Det är också transporter som kan utökas utan att det kräver några offentliga investeringar. Lastbilen kommer alltid att behövas för korta transporter fram till butiker, restauranger och konsumenter, men inte för det långväga godset.

Sjöfarten har jämförelsevis låga utsläpp per transporterat ton gods. Sjövägen finns redan på plats, den behöver inga nybyggnationer eller ombyggnationer. Investeringskostnader för anpassning av hamnar och farleder är försumbar.

Trafikverket har konstaterat att det kommer att behövas sjöfart för att klara av den transportpolitiska ekvationen.

I Sverige finns stor potential för att flytta över vägtransporter till sjöfart. De största befolkningskoncentrationerna och många av de största råvarukoncentrationerna för exportindustrin i Sverige finns längs kusten. Dessutom har Sverige EU:s längsta kuststräcka. Det ger Sverige mycket goda förutsättningar för att transportera gods till sjöss. Om en överflyttning ska kunna ske krävs att politikerna styr godset.

Rätt styrmedel avgörande

Samtalet om styrmedel har länge lyst med sin frånvaro i Sverige. Men den femte oktober beslutade regeringen om en lagrådsremiss om införandet av trafik med 74 tons lastbilar. Lastbilarna ska få användas på vägar där transport på järnväg eller sjöfart inte är möjlig. I somras tog vi på Ostkusthamnar i samverkan tillsammans med WSP fram en rapport om styrmedel i andra länder. Ett exempel är att ge dispens för tyngre lastbilar att transportera sitt gods till närmaste järnvägsterminal eller hamn. Om detta tillämpas strikt så minskar landsvägstransporterna, men om dispens ges för längre sträckor är effekten omvänd. Studier som denna måste tas med i beräkningarna när styrmedel utformas.

Just nu handlar diskussionen om styrmedel i Sverige om för eller emot vägslitageavgifter. Det är ett viktigt styrmedel för att jämna ut konkurrensförhållandena. Alla transportslag måste i grunden stå för sina egna miljökostnader. Men det krävs ytterligare styrmedel som hjälper till att styra mot ett effektivt transportsystem med låga utsläpp. Ska vi klara klimatutmaningen så måste vi på allvar styra lastbilarna mot närmsta hamn eller närmsta järnvägsterminal.

I skrivande stund ökar utsläppen och trängseln i storstadsregionerna medan industrin ser ett ökat transportbehov. Väl genomtänkta styrmedel skulle leda till färre lastbilar genom Sverige, lägre koldioxidhalter i luften och en bibehållen svensk konkurrenskraft. En viktig del av den lösningen finns i sjön.

Johanna Sandahl

ordförande, Naturskyddsföreningen

Erik Zetterlund

vd, Oxelösunds hamn

Ulrika Nilsson

vd, Piteå hamn

Carola Alzén

vd, Mälarhamnar

Ola Hjärtström

marknadschef Norrköpings hamn