När vi gick in i Grundskoleförvaltningen 2018 fick vi en ny resursfördelningsmodell som tilldelar skolorna olika index beroende på socioekonomiska förhållanden och fördelar pengar utifrån det. För oss med inblick i verksamheten är det tydligt att resursfördelningsmodellen inte gynnar små enheter eftersom index inte står i relation till de verkliga behoven. Ett litet utjämningstillägg är tänkt att justera detta, vilket ger ringa effekt. Små skolor har också elever med särskilda behov som behöver tillgodoses.
2019 gick Styrsöskolan 5 miljoner kronor back på en budget av 19 miljoner kronor och anmärkningsvärt är att skolans underskott har ökat med den nya resursfördelningsmodellen samtidigt som andra skolor plötsligt går flera miljoner kronor plus. Detta får oss att ifrågasätta, är det fel på verkligheten eller modellen?
Utgå från barnets behov
Den gemensamma modellen bygger på socioekonomiska faktorer såsom föräldrars utbildning, inkomster, typ av boende, utländsk bakgrund, om barnet bor med båda föräldrar med mera. Varje skola får ett index där medel är 100, ligger man över får man mer pengar per elev och ligger man under får man mindre. Styrsöskolan har nu ett index på 57 vilket ger en lägre tilldelning än genomsnittet. Borde inte resursfördelningen utgå från barnens behov snarare än familjestrukturer, härkomst och ekonomi? Kan det finnas barn med stödbehov som bor med båda sina vårdnadshavare i villa?
Naturligtvis har barn i södra skärgården behov som alla andra. De har också dyslexi och neuropsykiatriska funktionsvariationer. Socioekonomiska index tar ingen som helst hänsyn till dessa. Det är beklämmande att ingen ifrågasätter modellen för resursfördelningen, effekterna av den skapar ingen likvärdig skola. Ska verkligen skolors ekonomiska förutsättningar tolkas av ett konstruerat verktyg – en modell som visserligen grundar sig på många viktiga faktorer men missat det mest väsentliga, elevers behov?
För att undervisningen ska kunna bedrivas blir det inom stödverksamheten som besparingarna slår hårdast.
Vår skola är minst lika behovskrävande som alla andra men resursfördelningsindexet slår väldigt hårt mot Styrsöskolan. Dessutom är vi en skärgårdsskola och har inte samma konkurrensfördelar som stadsskolor eftersom få elever från stan väljer att ta lång resväg med båt för att gå i skola. En konsekvens av detta är att vi har svårt att fylla klasserna med 25 elever, vilket är en ekonomisk brytpunkt för att få mer resurser. Som kompensation för bristande konkurrensmöjlighet finns ett “Skärgårdstillägg” som dessvärre inte räcker långt.
I dagsläget ställer Grundskoleförvaltningen krav på att Styrsöskolan ska få budgeten i balans under 2020. Kravet medför att skolan tvingas säga upp sju tjänster. För att undervisningen ska kunna bedrivas blir det inom stödverksamheten som besparingarna slår hårdast. Vi har till exempel i dagsläget 2,5 specialpedagogiska tjänster som till hösten reduceras till 0,8. En redan snålt tilldelad resursfördelning blir ännu snålare.
Starkt engagemang
På Styrsöskolan har vi arbetat hårt för att få en positiv utveckling. Vi har satsat mycket på elevstöd. Resultatet är att vi lyckats bra vad gäller måluppfyllelse. Detta arbete har inte varit gratis. Bakom ligger ett starkt engagemang från såväl elever, vårdnadshavare som skolpersonal. Det vi står inför nu slår sönder den goda grund vi skapat. Vi är bekymrade och frågar oss om vi ens kommer att kunna bedriva en verksamhet som följer skollagen.
Ytterligare en effekt av nedskärningarna är att vår rektor valt att sluta. Nu bryts en kontinuitet som är viktig för skolutveckling. Det är svårt för rektorer att ta ansvar för verksamheter som måste följa skollag med de förutsättningar som nu ges. Skollagen är tydlig: “Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas förutsättningar och behov.”
Vem tar ansvar för barnen som offras på budgetens altare?
Lars Kristensson, lärare
Kristoffer Wake, lärare
Elisabeth Andreasson, lärare
Ulla Möller, lärare
Carl-Gustav Huld, lärare
Mikaela Jarneståhl, verksamhetsutvecklare