Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Stoppa våldet mot barn på de statliga ungdomshemmen

Våldsanvändningen från personal på statliga ungdomshem har ökat explosionsartat under de senaste två åren. Särskilt utsatta är flickor och de allra yngsta barnen. Nu måste regeringen agera för att stoppa våldet, skriver Elin Wernquist, generalsekreterare för barnrättsorganisationen Barnrättsbyrån.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Igår visade SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om allvarliga missförhållanden på Statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem Björkbacken i Göteborg. Barnrättsbyrån har arbetat på uppdrag av barn som varit placerade på SiS Björkbacken och kan bekräfta hur de har utsatts för våld, hot och övergrepp av personalen.

Det är de yngre barnen, och särskilt flickor, som löper störst risk att utsättas för så kallade avskiljningar, en tvångsåtgärd som innebär isolering. Barn berättar att det är i samband med dessa avskiljningar som mycket av våldet uppstår. Flickor mellan 11 och 14 år som Barnrättsbyrån har varit i kontakt med vittnar om hur vardagssituationer kan leda till att de blir nedbrottade på golvet, fasthållna och isolerade. Flera av barnen har fått allvarliga skador som krävt läkarvård.

Yngre flickor isoleras

Ungdomshemmen SiS Björkbacken och SiS Hässleholm, med målgruppen barn mellan 11 och 15 år, har flest avskiljningar per vårddygn inom hela SiS verksamhet. På SiS Hässleholm har avskiljningarna ökat med 300 procent sedan 2018 enligt myndighetens statistik. Det är inte den minoritet av ungdomar som är dömda för allvarliga våldsbrott som löper störst risk att isoleras, utan yngre flickor. I december 2020 stängdes SiS-hemmet Björkbacken då en film visat hur personal brottar ner och spottar på en flicka.

Statens tvångsåtgärder mot barn är strikt reglerade i lag och ska användas med största restriktivitet och utifrån barnets bästa. Samtidigt har det under många år pågått ett systematiskt våld mot barn inom den statliga barn- och ungdomsvården.

Tar sitt liv i isolering

2010 publicerar Barnombudsmannen rapporten ”Röster från särskilda ungdomshem” där barn vittnar om hur de brottas ner, hålls fast och lämnas ensamma i kala isoleringsrum. 2015 berättar Sveriges Radio hur barn isoleras felaktigt och får kläderna avslitna och 2016 hur barn som försökt ta livet av sig låses in i isoleringsceller. 2017 tar en 13-årig flicka sitt liv när hon vårdas i enskildhet.

Larmen fortsätter. Förra året rapporterar Projektet Ung inlåst hur flickor utsätts för övergrepp och sexuellt våld från personalen. Samtidigt larmar två anställda om att barn riskerar att dö på ungdomshemmet SiS Björkbacken som ett resultat av personalens våld. Uppdrag gransknings reportage igår om SiS Björkbacken är den senaste i en lång rad berättelser om missförhållanden inom den statliga barn- och ungdomsvården.

Generaldirektören har under lång tid haft kännedom om våldet och övergreppen utan att ha vidtagit tillräckliga åtgärder.

Som barnrättsorganisation frågar vi oss hur är det möjligt att en välfärdsstat som Sverige, trots återkommande larmrapporter och med barnkonventionen som lag, fortsätter att utsätta samhällets mest utsatta barn för systematiskt våld?

Efter återkommande kritik från bland annat FN:s barnrättskommitté skärpte riksdagen 2018 lagstiftningen kring användandet av tvångsåtgärder. Regeringen var då tydlig med avsikten att isoleringar av barn på sikt helt skulle upphöra. I stället har utvecklingen alltså gått i motsatt riktning.

Ingen återkoppling

Den formella möjlighet som barn har att klaga på sin vård är att kontakta Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Samtliga barn som Barnrättsbyrån har varit i kontakt med har anmält våldet och övergreppen till IVO, men ingen har fått någon återkoppling. I stället har klagomålen lämnats över till SiS institutionschefer för utredning – samma institutionschefer som har fattat besluten om isolering.

SiS har kommenterat de ökade avskiljningarna med att peka på barnens utåtagerande beteende som ett viktigt skäl. Samtidigt visar SiS egna utvärderingar, granskningar från IVO och nyligen publicerad forskning att våldet till största del beror på bristande bemötande och kompetens hos personalen.

Haft kännedom om bristerna

Den 22 januari skriver SiS generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark i Svenska Dagbladet att SiS inte har kompetens att ta emot barn med psykiatriska behov – det är andra vårdgivares ansvar. Det är en relevant fråga om dessa barn hör hemma inom SiS. Samtidigt är målgruppen inte ny för myndigheten och SiS har under många år brustit i att skydda barnen. Generaldirektören har under lång tid haft kännedom om våldet och övergreppen utan att ha vidtagit tillräckliga åtgärder.

Barnrättsbyrån vill se ett ansvarsutkrävande av ledningen för SiS för den accelererande våldsanvändningen. Som ett led i detta har Barnrättsbyrån i december 2020 polisanmält SiS generaldirektör och en verksamhetsdirektör för tjänstefel. En åklagare har inlett utredning – nu behöver regeringen agera för att stoppa våldet.

Oberoende observatörer

Barnrättsbyrån uppmanar regeringen att vida följande åtgärder:

– En ny ledning för SiS. Regeringen bör snarast tillsätta en ny SiS-ledning med förmåga att sätta stopp för våldet, med ett tydligt fokus på barns rättigheter.

– Oberoende observatörer. Regeringen bör inrätta oberoende observatörer på SiS-hemmen med uppdrag att trygga barnens rättigheter och säkerhet.

– Förändrad lagstiftning. Regeringen bör på nytt se över de särskilda befogenheterna inom lagen om vård av unga, LVU, i syfte att säkerställa att avskiljningarna upphör.

Regeringen har det yttersta ansvaret för tryggheten och säkerheten för de barn som staten vårdar. Ingen annanstans i samhället skulle vi acceptera att barn behandlas på detta sätt. Det är hög tid att regeringen sätter stopp för våldet.

Elin Wernquist, generalsekreterare Barnrättsbyrån