I veckan kom antagningsbeskedet till högskolan. Hundratusentals svenskar har precis tagit första steget mot att påbörja en eftergymnasial utbildning - stort grattis till er! Men vilka som sökte sig till högskolan i höst beror i alltför stor utsträckning på akademisk och socioekonomisk bakgrund.
Dina föräldrars utbildningsnivå eller storleken på deras plånbok ska aldrig vara det som avgör dina framtidsutsikter. Men idag skulle vi med hög säkerhet redan på BB kunna gissa oss fram till vilka barn som i framtiden kommer att studera på högskola. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) visade i år att 84 procent av unga med minst en forskarutbildad förälder hade påbörjat en högskoleutbildning vid 25 års ålder. Motsvarande siffra för unga där ingen förälder gått gymnasiet var 24 procent.
Mönstret är ännu tydligare på utbildningarna med högst söktryck. Av alla studenter som påbörjade läkarprogrammet 2021 hade 73 procent föräldrar med minst en treårig eftergymnasial utbildning. På andra utbildningar med höga antagningspoäng som psykolog-, arkitekt-, civilingenjörs- och juristprogrammet var gruppen med föräldrar som har högst en tvåårig gymnasieutbildning mindre än 10%.
Förlorade behörighet
Att det ser ut så här är ingen slump, det är ett politiskt val. Regeringen Reinfeldt tog 2008 bort 25:4-regeln, som gav personer som arbetat i fyra år, hade fyllt 25 år och hade tillräckliga kunskaper i svenska och engelska grundläggande behörighet till högskolan. 2008 avskaffade också de borgerliga partierna Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning (NSHU), som bland annat hade i uppdrag att bredda rekryteringen till högskolan. Samma regering skar ned på möjligheterna att läsa på Komvux och avskaffade regeln om att alla gymnasieprogram skulle vara högskoleförberedande.
Socialdemokratiska regeringar, å sin sida, har konsekvent prioriterat att genomföra politik för att minska den sociala snedrekryteringen. 2021 gjordes alla gymnasieprogram återigen högskoleförberedande. 2019 infördes ett särskilt prov designat för att ge möjlighet till personer med yrkeserfarenhet att få högskolebehörighet. Dessa reformer är ett bra steg på vägen, men inte tillräckligt. Efter pandemin och dess effekter konstaterade nämligen UKÄ att den sociala snedrekryteringen hade ökat ytterligare.
Den svenska skolan och högskoleantagningen misslyckas alltså med sitt kompensatoriska uppdrag både i utbildningssystemet och i högskoleantagningen.
UKÄ har sedan tidigare slagit fast att det finns en stor grupp unga från studieovana hem som har höga gymnasiebetyg men inte studerar vidare. Samtidigt börjar många unga från högutbildade hem med lägre betyg studera vidare på högskola. Den svenska skolan och högskoleantagningen misslyckas alltså med sitt kompensatoriska uppdrag både i utbildningssystemet och i högskoleantagningen.
Trots detta står regeringen Kristersson handfallen inför problemet, till synes helt utan lösningsförslag.
Tre steg
För att uppnå en mer jämlik antagning till högre utbildning krävs ett omtag i utbildningspolitiken. Tre viktiga steg är:
1. Återinför 25:4-regeln
Kunskap byggs upp såväl i skolan som på jobbet. Samhället i allmänhet och utbildningssystemet i synnerhet behöver bli bättre på att fånga upp och validera reell kunskap, uppbyggd på arbetsplatserna.
2. Gör gymnasiet och förskolan obligatorisk
I en tid där många jobb - och såväl korta yrkesutbildningar som långa högskoleprogram - kräver avklarad gymnasieexamen är det viktigt att även gymnasiet ingår i skolplikten. Därtill börjar den ojämlika utbildningsbanan redan i förskolan. Barn som inte gått i förskola hamnar efter i svenska språket och flera ämnen, en eftersläpning som hämmar många i deras fortsatt skolgång.
3. Avskaffa vinster i skolan
Vinstintresse i skolan spär på segregationen, driver ned skolresultaten och ökar ojämlikheten. För att säkerställa en god skolgång för alla svenska elever måste vi stoppa vinstintresset i skolan.
I Sverige ska du kunna leva ett fullgott liv, oavsett om du är arbetare eller akademiker. Långt ifrån alla unga i Sverige varken ska eller bör bli akademiker. Men det som avgör vilka som påbörjar högskolestudier ska vara flit och fallenhet för studier, inte hur många högskolepoäng dina föräldrar läst eller hur mycket pengar de har på bankkontot. Begåvad men fattig? I Sverige ska alla ha lika chans.
Alexander Losjö Dahlström, utbildningspolitisk talesperson S-studenter
Moa Andersen, studentpolitisk talesperson S-studenter