Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Om det blir dyrare för en konsument att tvista om exempelvis fel i en inköpt TV, där motparten är en elektronikjätte med helt andra resurser än vad en konsument normalt har, riskerar vi att möjligheten att tillvarata sin rätt som konsument blir väsentligen sämre än i dag, skriver debattörerna.

Stoppa chockhöjning av rättegångskostnad

Det framstår för de flesta som rimligt att den konsument som köpt en vara som visar sig vara felaktig har samhället bakom sig när det gäller att få ordning på det hela. Så är det inte, skriver Peter Hellman och Fredrik Engström.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Domstolsverket har föreslagit regeringen att ansökningsavgifterna för stämningsansökningar i tingsrätt skall höjas med över 500 procent. I stället för dagens 450 kronor föreslås det kosta 2 850 kronor att ansöka om stämning i ett tvistemål och 1 950 kronor i ett så kallat förenklat tvistemål, vilket det kallas när det belopp som man tvistar om understiger ett halvt basbelopp, det vill säga 22 250 kronor.

Rent principiellt ser man som verksam jurist aldrig positivt på att det blir dyrare för någon att ta till vara sin rätt genom att gå till domstol. För just de förenklade tvistemålen vore det dock särskilt allvarligt om förslaget blir verklighet. Här ryms nämligen bland annat många tvister mellan näringsidkare och konsumenter. I och med att ansökningsavgiften för dessa mål nu föreslås höjas med 1 500 kronor riskerar konsumenternas rättsäkerhet att åsidosättas, helt enkelt eftersom dyrare processer kommer att innebära att fler konsumenter kommer dra sig för att gå till domstol.

Om det blir dyrare för en konsument att tvista om exempelvis fel i en inköpt TV, där motparten är en elektronikjätte med helt andra resurser än vad en konsument normalt har, riskerar vi att möjligheten att tillvarata sin rätt som konsument blir väsentligen sämre än i dag.

Svårt att gå till domstol

Det framstår för de flesta som rimligt att den konsument som köpt en vara som visar sig vara felaktig har samhället bakom sig när det gäller att få ordning på det hela. Så är det inte. Redan i dag är det svårt för en konsument att gå till domstol i tvister avseende mindre värden.

Detta bland annat eftersom tvister om mindre belopp normalt inte täcks av den rättsskyddsförsäkring som ingår i de vanliga hemförsäkringarna, vilket innebär att konsumenten själv måste betala såväl ansökningsavgift som eventuella advokatkostnader om man vill få sin sak prövad i domstol.

Även om själva ansökningsavgiften kan komma att dömas ut som rättegångskostnad så gäller i förenklade tvistemål som huvudregel att vardera parten därutöver skall stå för sin egen rättegångskostnad.

Konsumenter drar sig

Tanken bakom reglerna var säkert god– man skall inte tvista om småsaker i onödan. Men för en konsument med begränsad ekonomi är en investering om exempelvis 10 000 kronor i en ny TV med tillbehör knappast någon småsak. När TV:n sedermera visar sig vara trasig och elektronikhandlaren vägrar åtgärda felet bör en domstolsprocess vara den naturliga vägen för att komma till rätta med det hela.

Domstolsverkets förslag innebär i förlängningen att det kommer att bli svårare att ställa näringsidkare till svars för just sådana felaktigheter. Det ligger nämligen i farans riktning att de höjda avgifterna kommer att medföra att konsumenter i högre grad än i dag drar sig för att reklamera fel och därmed tvingas rätta sig efter den inställning som näringsidkaren har – helt oavsett vad som är rätt och riktigt i sammanhanget.

De förenklade tvistemålen dras också med ett annat problem som hindrar konsumenter från att ta till vara sina rättigheter. Eftersom vardera parten skall stå sin rättegångskostnad kommer lejonparten av konsumenterna aldrig ha råd att anlita advokat eller annat biträde för att hjälpa dem. Det innebär i sin tur att de hamnar i ett väsentligt underläge gentemot elektronikjätten i exemplet, som säkerligen har såväl egna anställda jurister som god vana av att hantera just den aktuella typen av tvister. Förmodligen väljer många konsumenter, ställda inför detta faktum, att snällt ta skeden i vacker hand och avstå från att göra sina rättigheter gällande.

Vän av ordning kanske invänder att konsumenter kostnadsfritt kan få ärenden prövade av Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Så är visserligen fallet, men nämnden är tandlös på så sätt att dess rekommendationer inte är bindande för någon. Vägrar en näringsidkare att följa ARN:s linje är konsumenten således, alldeles oavsett vad nämnden tycker, hänvisad till domstolarna. Domstolarna är också betydligt bättre lämpade att hantera just tvistemål, inte minst på grund av att man i domstol har möjlighet att föra muntlig bevisning i form av vittnesmål eller dylikt och att hålla syn på exempelvis en trasig TV. Dessa möjligheter saknas helt i ARN.

Sämre rättssäkerhet

Det är sammanfattningsvis inte lämpligt att försöka öka domstolarnas intäkter på ett sådant sätt att resultatet blir att en i samhället redan underlägsen grupp får ännu mer eftersatt rättssäkerhet. Tvärtom borde man enligt vår uppfattning göra det enklare för konsumenter att stå upp för sina rättigheter. Regeringen bör därför inte genomföra någon avgiftshöjning. Dessutom bör man noga utreda hur konsumenttvister skall hanteras i framtiden och vilken möjlighet till ersättning för advokatkostnader som skall finnas – så att det blir lättare i stället för svårare för konsumenter att tillvarata sin rätt.

Peter Hellman

jurist

Fredrik Engström

advokat

Debattörerna är verksamma på advokatbyrå och arbetar dagligen med konsumentfrågor och domstolsprocesser.