Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Statskontorets svar stärker olustkänslan för deras utredning

Statskontoret säger att vi hävdar att fyra intervjuer haft stark inverkan på den slutsats som utredningen kommer fram till. Vi hävdar ingenting, vi uttrycker misstankar för att så var fallet och vi förklarar varför dessa misstankar uppkom, skriver koreaadopterade Maria Fredriksson och Lisa Wool-Rim Sjöblom.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

19/2 Statskontorets utredning gränsar till korruption

25/2 Missriktad kritik mot adoptionsutredningen

Statskontorets generaldirektör Annelie Roswall Ljunggren och utredare Michael Kramers svarar på kritiken som vi riktade mot Statskontorets adoptionsutredning. De säger att vi hävdar att fyra intervjuer ska ha haft stark inverkan på den slutsats som utredningen kommer fram till. Vi hävdar ingenting; vi uttrycker misstankar för att så var fallet och vi förklarar varför dessa misstankar uppkom.

Ställer flera frågor

Vår kritik handlar om att Statskontoret i sin utredning av organiseringen av den internationella adoptionsverksamheten valde att inte bara intervjua företrädare för de tre auktoriserade adoptionsorganisationerna och föreningar som organiserar adopterade utan även valde att kontakta Adoptionscentrum för att intervjua adopterade ”som inte har varit med i någon intresseförening”, det vill säga förening för adopterade. Vi reagerade på att uttalandena från dessa fyra adopterade var snarlika dem som kom från adoptionsorganisationerna varför Statskontoret tillfrågades om vilka de fyra adopterade var och vi fick till svar att det handlar om sittande ordförande och vice ordförande i förbundsstyrelsen, samt en tidigare ordförande och en anställd.

Statskontoret säger att då företrädarna för de adopterades intresseföreningar framförde kritiska synpunkter mot adoptionsprocessen gällande bristande rättssäkerhet varför Statskontoret såg sig manade att kontakta adopterade som med stor sannolikhet är av annan uppfattning varför man valde att gå via Adoptionscentrum, som försåg dem med fyra av sina mest framträdande adopterade. Dock hävdar Statskontoret att det inte var i egenskap av deras engagemang i Adoptionscentrum som de intervjuades utan i deras egenskap som adopterade.

Det är självklart viktigt att försöka skaffa sig en bred bild men det Statskontoret ägnat sig åt är att skriva en rapport baserad på förutfattade meningar och polarisering.

Detta går inte att tolka annorlunda än att man visste att intresseföreningarna skulle framföra kritik varför man garderade sig med adopterade som garanterat inte skulle vara av samma åsikt. Det är självklart viktigt att försöka skaffa sig en bred bild men det Statskontoret ägnat sig åt är att skriva en rapport baserad på förutfattade meningar och polarisering. Det hade gått att samla in en bred bild från adopterade utanför föreningslivet på andra sätt än det valda.

Det framgår för övrigt inte i rapporten att de fyra är starkt engagerade i Adoptionscentrum, det står inte heller att Statskontoret fick klargjort för sig vilka roller de fyra har i organisationen, varför kritiken kvarstår då svaret snarare förstärker än skingrar den olustkänsla rapportens utförande väcker.

Maria Fredriksson, koreaadopterad

Lisa Wool-Rim Sjöblom, koreaadopterad