Likt tidigare valår är skolan ett av de områden som väljarna prioriterar högst. Även för partierna är skolan ett populärt ämne, men den kanske allra viktigaste frågan lyser med sin frånvaro bland de plakatpolitiska utspelen och de hetsiga debatterna om vinstförbud. Det handlar om skollagens krav om att den svenska skolan ska vara likvärdig och kompensatorisk – ett lagkrav som har krackelerat mot verkligheten.
Ett hårt arbete görs i klassrummen varje dag, men trots det misslyckas skolan i ett av sina viktigaste uppdrag – att ge alla elever, oavsett familjebakgrund, likvärdiga möjligheter att skapa sig en framtid. I stället har vi en utveckling där likvärdigheten sjunker och segregationen ökar, där lärarbristen fortsätter att vara ett allvarligt problem och där kommunerna inte klarar av finansieringsuppdraget. Något som leder till att var tredje elev av en årskull, över 30 000 individer varje år, inte når gymnasieexamen. Med tanke på konsekvenserna för individen och för hela samhället ter det sig närmast obegripligt att utvecklingen tillåtits fortsätta år efter år, mandatperiod efter mandatperiod, regering efter regering.
Står inför ödesval
Det är således ingen överdrift att hävda att skolan står inför ett ödesval. Det visar också resultaten av en ny Novus-undersökning som genomförts på uppdrag av Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Sveriges Skolledarförbund (som den 1 januari 2023 bildar Sveriges Lärare och Sveriges Skolledare).
Tre av fyra väljare i undersökningen anser att den svenska skolan inte ger en likvärdig utbildning för alla elever och hela nio av tio uppger att de ökande klyftorna i skolresultaten är ett stort problem för samhället. Tre av fyra vill se att staten tar över finansieringen av skolan för att göra den mer likvärdig. Det finns alltså ett mycket starkt och brett stöd för statlig finansiering bland allmänheten, oavsett partisympatier.
Men eftersom kommunerna samtidigt drar ner på sina egna budgetar saknar bidraget verklig kompensatorisk effekt
Staten har förvisso redan tagit stora kliv in i finansieringen av skolan. Senast skedde detta genom Likvärdighetsbidraget som i dag består av över 6 miljarder årligen. Men eftersom kommunerna samtidigt drar ner på sina egna budgetar saknar bidraget verklig kompensatorisk effekt. På den punkten var 2015 års Skolkommission tydlig – om statsbidraget för ökad likvärdighet och kunskapsutveckling inte räcker till bör ett sektorsbidrag införas. Enkelt förklarat innebär det ett upplägg där staten helt ansvarar för finansieringen av undervisning och elevhälsa med utgångspunkt i olika skolors elevsammansättning.
Det är nu dags att ta detta steg.
Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet
Matz Nilsson, ordförande Sveriges Skolledarförbund
Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande Lärarförbundet Skolledare