Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Stadsteaterns Pontus Stenshäll önskar att aktivisterna planterat blommor i stället för att kasta gatsten. Men nu var det i stället väldigt verkliga gatstenar som kastades mot polisen på samma sätt som det var väldigt verkliga möbler som brändes på Avenyn och väldigt verkliga rutor som slogs sönder längs hela gatan, skriver Jonas Ransgård (M).

Stadsteaterns glorifiering av EU-kravallerna upprör

DEBATT: Det är med bestörtning jag ser att Göteborgs Stadsteater i juni ska husera ”15-årsminnet” av EU-upploppen i Göteborg och ge rum för aktivister att återuppliva minnet av dessa kravaller. Detta är att glorifiera en av de värsta antidemokratiska händelserna i Göteborg i vår tid, skriver Jonas Ransgård (M).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jonas Ransgård (M), oppositionsråd, Göteborg

Den 14-16 juni 2001 var Göteborg en stad under belägring av autonoma vänstergrupper. Våld, kravaller, bränder och förstörande av allmän och enskild egendom präglade stadsbilden. Det var ett övergrepp riktat mot Göteborg men som slog mot hela Sverige som var värd för EU-toppmötet.

Jag minns de starka bilderna av hur skadade poliser ligger på marken och ögonvittnesskildringar från människor som fastnat mellan framrusande demonstranter och polis. Rädslan och uppgivenheten hos vanliga göteborgare var påtaglig. Det var skrämmande hur en grupp människor kunde anse sig stå över lagen och hålla en hel stad som gisslan. Det var också skrämmande hur våldsamheterna ursäktades och förklarades av aktivister. Tyvärr verkar det ursäktande beteendet fortfarande leva kvar.

Göteborgskravallerna är möjligen inte längre ett öppet sår för göteborgarna men det är ett ärr som under lång tid kommer att märkas. Jag mår fortfarande dåligt när jag ser bilderna på maskerade vandaler i färd med att slå sönder Avenyn och jag vet att många delar min känsla.

Det är därför med bestörtning som jag nu ser att Göteborgs Stadsteater i juni ska husera ”15-årsminnet” av upploppen. En av stadens kulturscener ska alltså ge rum för aktivister att återuppliva minnet av dessa kravaller. För det är aktivister det handlar om. I det program som sänts ut ges endast möjlighet för dem som stod på den destruktiva upploppssidan dessa dagar. De som försvarade samhällsordningen och under sin yrkesutövning riskerade såväl kroppslig som psykisk skada bereds inte plats.

Som kronan på verket ska ingen mindre än Hannes Westberg vara värd för ”festen” som avslutar evenemanget. Westberg är alltså aktivisten från den autonoma vänstern som under pågående upplopp blev skjuten av polis. Han dömdes senare för våldsamt upplopp till åtta månaders fängelse. Tydligen är detta en merit som gör honom lämplig att vara värd för en fest. Först efter de reaktioner som uppstått sedan jag uttalat mig i frågan har Hannes Westbergs roll tydligen förändrats.

Att uppmärksamma kravallerna på detta sätt är, menar jag, att glorifiera en av de värsta antidemokratiska händelserna i Göteborg i vår tid. Det är att nonchalera alla de göteborgare som oförskyllt försattes i omedelbar fara, tvingades fly och se sin egendom förhärjas och förstöras här i sin egen stad. Det innebär också att de riktiga hjältarna hamnar i skuggan. Det är främst de poliser som under denna dystra dag slet och stred för att upprätthålla lag och ordning, för att värna liv och skydda egendom. De förtjänar att mötas med respekt och visas erkänsla från staden som de försvarade.

Jonas Ransgård (M)

oppositionsråd, Göteborg