Det var under sommaren och hösten 2015 som barn och ungdomar flydde från krigsdrabbade länder till Sverige. Många av dem kom hit ensamma djupt traumatiserade av upplevelser från krig och flykt.
Asylprocessen har lämnat mycket att önska. Alldeles för många barn och ungdomar har fått vänta på att få besked om uppehållstillstånd, många av dem så länge som upp till två år. Under processens gång formas ett nytt liv. Ett liv i trygghet med skola, vänner och fritidsintressen.
Samtidigt pågår Migrationsverkets åldersuppskrivningar, där flera ungdomar plötsligt får besked att de är 18 år, eller kanske äldre, och därmed inte längre är välkomna att bo kvar på de boenden Göteborgs stad placerat dem i.
Det har inneburit att många får flytta till Migrationsverkets boenden för vuxna, långt ifrån Göteborg. Det har betytt uppbrott från skola och vänner. Detta trots att det går att undvika.
Vänsterpartiet, tillsammans med Miljöpartiet och Feministiskt initiativ, har hela tiden varit väldigt tydliga med att det går att lösa om viljan finns, så att ungdomarna kan bo kvar på stadens boenden och fortsätta gå i skola här, till dess att domen vunnit laga kraft. Högerpartierna och socialdemokraterna har sagt nej till alla kompromisser. Resultatet är att Göteborg har haft Sveriges hårdaste linje, där unga avvisats omgående.
Konsekvenserna av den hårda politiken har inte låtit vänta på sig. Vi har sett ungdomar med ökad psykisk ohälsa, ungdomar som försvinner, och till och med ungdomar som begår självmord. Högern och socialdemokraterna har skapat en situation där de hellre ser ungdomar som lever i hemlöshet än lägger en krona mer än vad som är lagens lägsta nivå
I debatten har argumenten från övriga partier med socialdemokratin i spetsen handlat om ansvarsfördelningen mellan staten och kommunen. ”Det är inte vårt ansvar” har varit mantrat från Socialdemokraterna och högern. De har inte velat ta ansvar för att förbättra situationen för de ensamkommande ungdomarna. För finns viljan så går det. Det har vi tillsammans med MP och Fi visat i Göteborg genom att lägga fram förslag på hur vi kan göra skillnad. Det har också över 60 andra kommuner visat där ungdomar faktiskt får bo kvar på kommunens boenden till dess de fyllt 21 år.
När kommunerna nu får tillfälliga statsbidrag behöver resurserna användas till de ideella organisationer som gjort sitt yttersta och tagit ansvar för att skapa en mänsklig situation, när högern och socialdemokraterna svikit. Det är bra att ersättningen kommer, även om det är sent och för lite men varje krona räknas när ideella krafter försöker laga det S och högern slagit sönder. Det handlar om vilja, inte om byråkratiska krumbukter. Det handlar om politiska beslut.
Vi kan stoppa utvisningarna till Afghanistan. Vi behöver inte utvisa ungdomar, ensamma, till ett land där de många gånger går en säker död, rekrytering till terrorgrupper eller hemlöshet till mötes.
I Stockholm såväl som i Göteborg pågår nu demonstrationer och sittstrejker där ungdomar tillsammans med många andra, demonstrerar för att Sverige ska stoppa utvisningarna till Afghanistan. Som företrädare för ett parti som står för solidaritet och rättvisa, skäms vi över hur Sveriges ledande politiker agerar i den här frågan. Att unga människor ska behöva demonstrera för att få sina grundläggande mänskliga behov tillgodosedda är en skammens politik.
Det handlar om att ta ansvar, men framförallt om att vilja ta ansvar. Ansvar för att göra skillnad mellan liv eller död. Mellan framtidstro eller ovisshet. Som politiker har vi möjlighet att förändra världen, vårt land och de städer vi verkar i genom de beslut vi tar. Ni har den möjligheten nu.
Vi uppmanar högern och socialdemokraterna att ta ansvar och möjliggöra för alla som vill, att kunna bo kvar i Göteborg så att de får gå färdigt sin utbildning och behålla sina vänner. Att ni verkar för att stoppa utvisningarna till Afghanistan så att dessa ungdomar kan bygga ett nytt liv i trygghet.
Adriana Aires Rastén (V)
ordförande Vänsterpartiet Göteborg
Daniel Bernmar (V)
kommunalråd