Det blåser upp till strid i familjepolitiken när Annika Strandhäll (S) går till attack mot förslaget om den barnomsorgspeng som främst KD och SD driver och som ska följa barnet och möjliggöra även hemmaomsorg. Visst kan man ha åsikter om vilka barnomsorgsalternativ som ska subventioneras, men den viktiga frågan här är ändå vilka planer Socialdemokraterna själva har för Sveriges barn? Vi vet att de inte vill ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ, men vad vill de då i stället?
Nyligen presenterade S ett förslag om att alla tvååringar ska tvångsinskrivas i förskolan. Lite lamt påpekade man att det ska gå bra att skriva ut barnet igen, men det är knappast den information föräldrar kommer få. Och när en tid gått så tar S säkerligen bort den lilla klausulen och voilà så har de infört den där kritiserade obligatoriska förskolan från två års ålder, den som diskuterades livligt i media för ett år sedan.
Familjepolitiken i ett vägskäl
Förra året samlade Föräldraupproret in över 25 000 namnunderskrifter mot obligatorisk förskola, vilket visar att motståndet mot tvång är starkt hos befolkningen. När vi var ett gäng föräldrar från Hemmaföräldrars nätverk (som ingår i Föräldraupproret) som ville överlämna dessa namnunderskrifter, så ville inte någon från Socialdemokraterna ta emot namninsamlingen, trots att vi kämpat i veckor med att få någon att komma och möta oss. Det visar hur totalt ointresserade Socialdemokraterna är av att lyssna på oss vanliga små gräsrötter och ta del av vårt perspektiv i olika frågor.
LÄS MER:Sommarlovet kan kortas: ”Många barn far illa”
Men faktum är att vi står inför ett vägskäl i vårt land kring hur vi ska tänka om familjepolitiken i framtiden. Förra året var det 790 242 människor som stod utanför arbetsmarknaden och som levde på försörjningsstöd. När det ser ut så vill S tvinga specifikt småbarnsföräldrar att arbeta som mest när barnen behöver dem som mest. Men fokus borde ju självklart i stället ligga på hur man får alla dessa människor i arbete. Därför måste vi framöver bestämma vilken väg vi ska ta. Är det småbarnsföräldrarna som ska tvingas att arbeta ännu mer, eller ska vi arbeta för att få alla de som står utanför arbetsmarknaden att komma in och bli självförsörjande?
Vi har nått vägs ände med den här detaljstyrningen ovanifrån, där småbarnsföräldrar ska jagas att springa allt fortare i ekorrhjulet för att försörja alla de som står utanför.
Socialdemokraterna är dock tydliga med var de vill lägga fokus. Redan i Almedalen 2017 gick Annika Strandhäll tydligt ut med att S vill att föräldraförsäkringen ska kortas för att få ut kvinnor i välfärdssektorn i arbete allt tidigare, samtidigt som man vill bygga fler dygnet-runt-förskolor för alla de barn vars mammor tvingas ut i skiftarbete.
Strandhäll pratar om människor som schackpjäser som hon har rätt att flytta runt efter behag. ”Jaha, här saknas det arbetskraft, men då ändrar vi de familjepolitiska ramarna och tvingar ut de här kvinnorna tidigare i arbete”, måste hon ha tänkt. Vad människor själva vill eller behöver är ointressant – de har ingen talan. Vad barnen behöver är också helt ointressant. De omnämns endast som ett hinder som ska undanröjas så att småbarnsföräldrar kan arbeta ännu mer.
Detaljstyrningen ovanifrån
Det är något mycket obehagligt över hela den här planekonomiska familjepolitiken som S står för. För mitt i allt det så finns det riktiga människor som bara har ett liv – ett liv som inte går i repris. Borde inte de också få ett ord med i laget och ha en möjlighet att påverka hur de ska kunna leva sina liv under de viktiga småbarnsåren? Det är också lättare att bygga starka barn, än att laga trasiga vuxna. De första åren när grunden läggs är så viktiga. Vi vet vad små barn behöver utifrån den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi. Det är den forskningen som ska ligga till grund för familjepolitiken, inte socialdemokraternas planekonomiska idéer.
LÄS MER:Näringslivet sågar familjeveckan
Vi har nått vägs ände med den här detaljstyrningen ovanifrån, där småbarnsföräldrar ska jagas att springa allt fortare i ekorrhjulet för att försörja alla de som står utanför. Att läget är allvarligt syns inte minst i de höga sjukskrivningstalen hos främst småbarnsmammor samt den ständigt ökande psykiska ohälsan hos kvinnor och barn. Det visar tydligt att det många föräldrar behöver är en möjlighet till en bättre balans mellan familj och arbete, därför är det viktigt nu att inte låta S driva igenom ännu mer tvång i familjepolitiken. Fokus ska i stället framöver ligga på hur vi får fler i arbete av de som lever på försörjningsstöd samt hur vi får fram en mer flexibel familjepolitik som stöttar föräldrar att kunna välja den lösning som passar dem och deras barn bäst.
Madeleine Lidman, Hemmaföräldrars nätverk - originalet
LÄS MER:Kvotering het fråga på S-kongressen – igen
LÄS MER:Tvinga oss inte att lämna våra femåringar på förskolan