Vi kommer inte gå till val på att höja skatten för vanliga löntagare. Så lät finansminister Magdalena Andersson (S) hösten 2013. Nu tre år senare kan vi konstatera att hon talade sanning såtillvida att Socialdemokraterna inte gick till val på att höja skatterna. Men trots vallöftet så höjer regeringen skatterna. På arbete. För vanligt folk.
Skattehöjningar görs lite i skymundan, genom att låta bli att höja brytpunkter och trappa av jobbskatteavdraget. Sammantaget innebär förändringarna att 100 000 fler personer kommer att betala höga marginalskatter i år och nästa år. Totalt kommer 1,3 miljoner personer få höjd skatt och behålla mindre än hälften av sin bruttolön efter skatt om de ökar sin inkomst. Det motsvarar var tredje heltidsarbetande.
Regeringens reformer dyra
Skälet till regeringens skattehöjningar är nya kostsamma reformer. Bland annat höjd a-kassa och bidrag till kommunerna (som förvisso fått höjda kostnader i knät från regeringen). Problemet är att det är långt ifrån säkert att de höjda skatterna genererar mer pengar till statskassan.
Det är välbelagt i forskningen att när skatterna på arbete höjs – framförallt till de nivåer som Sverige nu ligger på – agerar medborgarna därefter. Allt fler jobbar allt mindre – exempelvis genom att tacka nej till övertid eller genom att korta arbetstiden – eftersom det helt enkelt lönar sig för dåligt. Då skillnaden i plånboken blir för liten väljer fler att avstå från att avancera i karriären. Kombinerat med minskade rut- och rot-avdrag blir det rationellt för en kirurg att gå ner i arbetstid för att renovera köket eller städa.
Slår mot löntagare
Parallellt med regeringens skattehöjningar, som vi sannolikt bara sett början på, flaggar även kommunerna för höjda skatter. Bland annat på grund av demografiska utmaningar och det stora antalet nyanlända. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har flaggat för höjningar på uppåt två kronor.
Flera av de nu aktuella skattehöjningarna är utformade för att med kirurgisk precision slå mot vanliga löntagare. Sverige har i dag världens högsta marginalskatter på 60 procent eller knappt 70 procent om man, vilket man bör, räknar med arbetsgivaravgiften. Men inte bara marginalskatterna är höga. Den genomsnittliga skatten på arbete i Sverige var förra året 42,7 procent i Sverige jämfört med snittet i OECD på 35,9.
Krav på sänkta skatter avfärdas slentrianmässigt av skattehöjare med att sänkta skatter inte löser alla problem. Jag vill vara tydlig: det gör banne mig inte höjda skatter heller! Om höjda skatter vore den universalmedicin med vilken orättvisor och bristande välfärd botades hade Sverige knappast kunnat ha några problem.
Snarare gäller det motsatta. För även om man i riksdagen kommit överens om att inte få räkna med dynamiska effekter (det vill säga sekundära konsekvenser av en reform, exempelvis att fler jobbar mer om skatterna på arbete är lägre och vice versa) så är de i allra högsta grad verkliga. Mellan 2006 och 2010 sänktes skatterna, medan skatteintäkterna ökade.
Ska Sverige kunna ta sig an de stora och allvarliga utmaningar som vi står inför måste det bli mer – inte mindre – lönsamt att arbeta, utbilda sig och ta ansvar. Detta borde vara centrum i svensk politik. Partierna borde försöka övertrumfa varandra i reformer för att göra det lönsammare att jobba – i stället för genom olika typer av ”satsningar” som ska bekostas med skattepengar.
Fullt möjligt att spara mera
Men kostnaderna då? Det går ju inte att trolla bort ökande utgifter för stat och kommun. Nej, men ett krav vi borde kunna ställa på det offentliga – som de implicit ställer på oss varje gång skatterna höjs – är att spara och effektivisera. Något som knappast kan vara omöjligt. Skattebetalarnas kommungranskning visar på besparingar bara i kommunernas verksamhet utanför välfärdens kärna på tio miljarder kronor. Därutöver finns mer att spara. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi visade nyligen en potential på 20 miljarder bara inom äldreomsorgen samt grund- och gymnasieskola. Och är det någon som tror att exempelvis Arbetsförmedlingens budget på över 70 miljarder används effektivt? Ledtråd: 2013 förmedlades ett jobb per handläggare och månad, det har sannolikt inte blivit bättre.
Reformer för att göra det lönsammare att jobba och åtgärder för att spara i offentlig sektor. Det är vad den politiska debatten fram till – och efter – valet 2018 borde handla om.
Christian Ekström
vd Skattebetalarna